Wennerholm: Sånt här hjärta går inte att köpa för pengar
AIK är klara för elitserien och det miljonregn som hör till.
Nu börjar den vilda jakten på nyförvärv och ”stora” namn som krävs för att hänga kvar.
Men AIK har redan något som inte går att köpa för pengar – och som absolut inte får slarvas bort.
Hjärta.
Det var det som tog laget till elitserien igen. Och det som jag tror kommer att hålla dem kvar.
Jag sitter fortfarande med ett tinnitus-liknande sus i öronen flera timmar efter kvaldramatiken på Hovet.
Nu när laget är klart för elitserien kommer publiken att vara en av klubbens största tillgångar.
Samma fans som kom upp i samma decibelstyrka som ett jaktflygplan när AIK gjorde 1–0. Och 2–0.
Sedan skruvades volymen upp till en startande jumbojet när slutsignalen gick.
Därav suset.
Ryktet säger att Djurgårdens hemmapublik når upp till samma höjder och då gäller det att skaffa öronproppar till SM-finalen.
Spelare från Stockholm
Annars var inramningen på Hovet igår lika magnifik som slutet var lyckligt för AIK. Men jag tänkte stanna vid Djurgården, eftersom det är intressant även ur ett AIK-perspektiv.
Förra säsongen hamnade Djurgården på en tiondeplats i elitserien och var bara fyra poäng från kvalserien.
Ett år senare är man i SM-final mot HV 71. Så fort kan det gå.
AIK är just nu tolva i Sverige, då de petade ner Rögle till Allsvenskan.
Skulle de klara samma förvandlingsnummer som Djurgården, skulle de sluta fyra i elitserien nästa säsong, vilket kanske säger mer om Djurgårdens prestation i år än om AIK:s. Men det är inte omöjligt.
Båda klubbarna har samma grundfilosofi. Spelarna ska i första hand hämtas från Stockholmsområdet och båda lagen miljonsatsar på sina juniorlag.
AIK vann både pojk-SM och J18-SM förra året, så det finns talang i de egna leden.
Men nu kommer man att kunna konkurrera med Djurgården om de talanger alla de andra stockholmslagen tar fram, ett område Djurgården haft monopol på de senaste åtta åren.
Nu har AIK redan en stomme av unga spelare som spelar för märket på bröstet och inte namnet på ryggen.
Plus veteranen och lagkaptenen Dick Tärnström, som var så lycklig i går att han höll på att spricka. Jag förstår honom.
Dick valde att gå direkt från NHL till allsvenskan för att hjälpa sin moderklubb tillbaka till elitserien igen.
Han lyckades på bara två säsonger.
AIK-are i själ och hjärta
Sedan finns spelare som Christian Sandberg och Daniel Bång, AIK-are i själ och hjärta. Och den alltid lika hårt jobbande centern David Engblom som var en av få som stannade när AIK tvångsnedflyttades i division I 1994 och är den ende som varit med om hela resan från ettan till elitserien. AIK måste behålla den kärnan av spelare.
För hjärta går inte att köpa för pengar.
AIK har inte en enda spelare på kontrakt idag. Inte en enda. Alla kontrakt gällde bara för allsvenskt spel.
Därför måste sportchefen Anders Gozzi jobba övertid den närmaste tiden. Först för att säkra upp de spelare han vill ha kvar och sedan börja jakten på nyförvärv. Jag skulle gissa att AIK behöver fem till åtta nya spelare för att få den tyngd och erfarenhet som krävs i elitserien.
Rögle, Leksand, Almtuna och Växjö för fortsätta i Allsvenskan.
Där finns mycket att fundera över i den kvalserie som gått.
I Leksand måste man gräma sig gråtfärdig över bortaförlusten med 1–3 i premiären mot Almtuna, 3–4 hemma mot Rögle och framförallt 2–5 borta mot Växjö. En enda seger i någon av de matcherna och Leksand hade varit i elitserien idag. Rögle var bara en tillfällig besökare i elitserien.
De blev elva första elitseriesäsongen 2008–2009 och tolva i år. Det var åt det hållet det lutade och jag tror skåningarna får tacka Kenny Jönsson för tiden i elitserien. Han och ingen annan.
Men Almtuna är Årets Lag i svensk hockey.
Inget kan få mig att ändra på det.