Irene Ekelund om tränarbytet
Publicerad 2014-07-15
KARLSTAD. För första gången har Irene Ekelund, 17, haft en säsong där hon inte persat sig fram mellan tävlingarna.
Nu har hon bytt tränare mitt under pågående säsong och hoppas kunna hinna i form till JVM och EM.
– Ja det blev lite hastigt, men det blev som det blev, säger hon till Sportbladet inför hemmatävlingen i Karlstad i morgon.
Regerande ungdomsvärldsmästarinnan Irene Ekelund har haft en tyngre säsongsupptakt än väntat. Både på 100 meter och 200 meter har hon varit en bra bit från de svenska juniorrekord hon satte som 16-åring i fjol.
För att hitta formen valde hon att bryta med tränaren Lasse Eriksson som tränat Irene under hela vägen fram till genombrottet. Ny tränare blir Niclas Broström, tränare på Karlstads friidrottsgymnasium.
– Det har bara gått tre träningar men det har känts väldigt bra. Vi har suttit ner och pratar om hur jag tränat förut och hur det ska bli ett bra samarbete, säger Irene på en pressträff inför morgondagens Folksam GP på hemmaplan.
”Det blev så....”
Ekelunds agent Daniel Wessfeldt menade att uppbrottet berodde på att de inte dragit jämnt. Men supertalangen vill inte gärna prata om anledningen.
– Det blev så…
Det är ganska ovanligt att göra mitt under en pågående säsong…
– Ja det blev lite hastigt. Det blev som det blev. Det finns inte så mycket mer att säga.
Vad hoppas du på för förändring?
– Jag har varit lite seg på sistone, jag hoppas att det släpper och börjar gå fort.
Är det något i träningsupplägget som gjort att du känt dig seg tror du?
– Vi tränade ganska mycket ganska hårt. Jag kände att vi skulle släppa lite men det hände inte riktigt, men nu har vi släppt på det jag och Niclas de här sista träningarna.
Sista genrepet
Tävlingen i Karlstad blir sista genrepet innan en intensiv period med JVM (resa redan torsdag morgon) i Eugene och sedan SM i Umeå och EM i Zürich. Nu har hon bestämt sig hur tävlingsupplägget kommer se ut på mästerskapen. Hon prioriterar bort 100 meter till förmån för 200 meter på EM.
– Det känns mer som min gren. Det blir lite jobbigt att springa allting, men jag hoppas på stafetten också.
Att hon för första gången i karriären stött på en motgång känner hon att hon hanterat bra.
– Alltså jag är mänsklig. Jag vet att det händer alla, men det har varit lite surt att det känts så segt. Men nu känns det bättre.