Speedwayen har fått sitt eget Åshöjden

När Gislaveds invånare vaknar efter nattens guldfirande sker det med en fråga:

– Vad var det som hände?

Det var ingen dröm.

Speedwayen har fått sitt eget Åshöjden.

Lejonen blev svenska mästare – och det är en lika märklig som välskriven sannsaga.

Motorintresset har alltid varit stort i den småländska kommunen och det beror på Scandinavian raceway. Det är så den heter, racerbanan i Anderstorp. Folk i bygden pratar fortfarande om Ronnie Peterson och Niki Lauda, trots att årtionden har flytt med en F1-bils hastighet.

De som inte drogs med i 1970-talets motoriserade masshypnos var lätträknade, men Joakim Olsson tillhörde undantagen. När det visades motorsport på tv bytte han kanal. Det kan förklaras med att han är växte upp på andra sidan av landskapsgränsen, i västgötska Tranemo tre mil från Gislaved.

I går stod 34-åringen på Axelent arena och såg Lejonen bli svenska mästare i speedway – i rollen som ordförande.

– Det är som en amerikansk gammal dålig film, där den fule slår den gode. Jag har svårt att fatta det, säger han på väg till segerfesten i Gisleparken.

Andra ser Lejonens guldresa som ett välregisserat mästerverk. En nykomling har inte vunnit SM-guld sedan 1995, då Rospiggarna överraskade omvärlden.

Lejonens titel imponerar ännu mer. Att Joakim Olsson är ordförande berättar om den oro som har plågat klubben. Han såg sin första speedwaymatch 2000, då han som reporter på Västbo Andan skickades till Gislaveds motorstadion för att skriva om Lejonen i division 1.

Värvade världsmästaren

Han blev fascinerad av sporten, valdes två år senare in i klubbens styrelse och tog i november 2007 över den vakanta ordförandeposten. Den liknades vid en skampåle, trots att Lejonen skulle tävla i högsta serien för första gången sedan tidigt 1980-tal. Ingen ville frivilligt utsättas för vanära och spöstraff eftersom klubben förväntades åka ur elitserien och sedan försättas i konkurs. Det var så snacket gick.

– Då blev jag ännu mer sporrad, säger Joakim Olsson.

Till saken hör att nykomlingen arrenderar en arena som inte var godkänd för elitseriespeedway, men med hjälp av kommun och näringsliv utrustades anläggningen med elljus och en läktare.

Det största problemet var dock att laget inte höll elitserieklass. Klubben satsade allt på ett kort och värvade världsmästaren Nicki Pedersen. I övrigt blev Lejonen elitseriens överskottslager och satte upp ett mål därefter, att i första hand säkra nytt kontrakt.

Resten är historia. Förarna har överträffat sig själva, men SM-guldet tillhör inte

bara dem. På ett år har Lejonen ökat omsättningen från drygt 2 till 10 miljoner, sponsorintäkterna från 1,5 till 5,5 miljoner, publiksnittet från 1? 100 till 3?500 personer. Titeln är en belöning till en hel region med generösa företagare, fans och ideellt arbetande krafter.

Av alla hjältar gläds jag mest med David Ruud. I den första finalen mot Elit Vetlanda (56–40) körde han sicksack mellan förare som Jason Crump och Rune Holta. Om

Pedersen är lagets själ är det hemmasonen Ruud som är Lejonens hjärta.

I juli 2006, i Gorzow, var 28-åringen med om en krasch som kunde ha lett till ett liv i rullstol. Röntgenplåtarna visade att bäckenet lossnat från ryggraden. Ruud, å sin sida, visade att det går att komma tillbaka även som ryggmärgsskadad.

Joakim Olsson håller Lukasz Jankowski som ansvarig för den svåra olyckan och klargjorde det när polacken några veckor efter kraschen kom till Gislaved med

Masarnas reservlag, Team Dalakraft. Det slutade med en verbal boxningsmatch mellan Joakim Olsson och Anders Fröjd, gästernas lagledare.

Året därpå blev den senare sportchef i, just det, Lejonen.

– Vi hade våra duster, men när vi började jobba ihop fann vi varandra direkt, säger Joakim Olsson.

Ett familjeföretag

Båda bor nu i Göteborg, som är klubbens andra bas. Joakim är sambo med en viss

Camilla Ruud. De har varit ett par i fyra år och träffades på läktaren när de såg hennes store lillebror tävla i och för Vetlanda, av alla platser på jorden.

Ruud racing och Lejonen är lite av ett familjeföretag, trots alla utländska gästarbetare. Pappa Cato Ruud har visserligen lämnat depån men Davids svärfar, Tommy Nilsson, och farbror, Jan Olofsson, jobbar vidare i kulisserna.

– När vi träffas, som på middagar, pratar vi bara om speedway, säger Joakim Olsson.

Det bidrog till att Lejonen blev bäst i Sverige, att det finns en rundbaneversion av Åshöjden, att Gislaveds invånare vaknade med en fråga:

– Vad var det som hände?