Pérez utmanar verkligen gränserna till det omöjliga...
Ronaldo slår frisparkar som upphäver tyngdlagen, Zlatan använder baksidan av foten mer effektivt än framsidan och Messi dribblar dubbla varv runt försvararna.
Jaha.
Är det allt ni har?
I fotbollsvärlden är det den 62-årige byggherren Florentino Pérez som verkligen utmanar gränserna till det omöjliga.
Fråga mannen på gatan.
Stanna vem som helst på promenad på genom fotbollens Europa, och de kommer förbryllat att säga ungefär samma sak.
– Jag har ingen aning om var Real Madrid får sina pengar ifrån.
Det som hände i går var att mannen på gatan och mannen i styrelserummet plötsligt lät lika konfunderade.
Citatet här ovanför var inget jag snappade upp längs Norr Mälarstrand i går eftermiddag – det var så Sala i Martín uttryckte sig när han pratade med radiostationen RAC1.
Martín är ekonomiansvarig för Champions League-vinnarna FC Barcelona.
Han har bättre insyn än någon annan i de spanska toppklubbarnas ekonomiska verklighet – och han begriper absolut ingenting.
– Florentino Pérez säger att han ska räkna ihop de här affärerna genom att sälja tröjor. I så fall måste han sälja 30 miljoner stycken. Det är omöjligt. Någon måste ge pengar till Real Madrid, och det vore bra om Pérez förklarade hur det går till.
Resultatet – diffust
Hur kan en stukad storklubb med femmiljardersskulder plötsligt sprätta iväg nästan två miljarder kronor på två glamourvärvningar mitt under den finanslavin som drabbat Spanien hårdare än något annat sydeuropeiskt land?
Real Madrids nygamle president ler sitt outgrundliga leende, och upprepar det mantra vi lärt oss känna igen under 2000-talet.
– De dyraste spelarna är oftast de billigaste.
Så motiverade han ju hela sin förra sejour i Real Madrid också, Galácticos-samlaren Florentino Pérez.
Stora spelarnamn genererar stora intäkter, vilket i sin tur ger möjlighet att värva ännu fler och ännu större spelarnamn. Enkel fotbollsekonomisk matematik, som skulle sluta med att de största och tuffaste riskkapitalisterna från Madrid vann den slutgiltiga segern.
Experimentet var halsbrytande, resultatet diffust.
Vi har fortfarande inte riktigt bestämt oss för ifall Florentino Pérez är ett geni eller en galning, om han har revolutionerande mycket rätt eller fundamentalt fel.
Med ena handen så förvandlade han – tillsammans med sina kompisar i det politiska styret – ett finansiellt stapplande Real Madrid till världens största fotbollsekonomi.
Med andra handen satte han ihop ett lag med Zidane, Ronaldo, Figo, Raúl, Beckham och Roberto Carlos, ett lag som var så hopplöst felbalanserat att det gav Real Madrid sin värsta trofétorka på 50 år.
Det var upp-och-nervända-världen.
Resultaträkningen som inte borde gå ihop visade trippelplus – stjärnlaget som borde vara oslagbart kunde knappt ens vinna en match
Bygger klubb runt tröjsäljning
Efter tre titellösa säsonger blev till sist trycket på Pérez för hårt efter en Champions League-förlust mot Arsenal, våren 2006.
Han gick åt sitt håll, den övriga fotbollsvärlden åt sitt och i varsitt hörn har vi ägnat de senaste tre åren åt att analysera vad som egentligen hände med Real Madrid under de där himlastormande åren då allt tycktes möjligt.
På vår kant var vi väl rätt överens om att försöket att bygga en fotbollsklubb runt tröjsäljande offensivfantomer ändå hade imploderat.
I Florentino Pérez hörna var slutsatsen den direkt motsatta.
Felet var inte att han spelat för högt, utan tvärtom att han inte ökat insatserna.
Så nu jävlar kör vi.
Florentino Pérez har inte ens varit nygammal Madrid-president i två veckor, men redan värvat de två senaste årens Guldbollen-vinnare.
Släpper laget in för många mål är det bara att värva fler anfallare. Går inte ekonomin ihop är det bara att öka utgifterna.
Det är fotbollsekvationen enligt Florentino Pérez. Det är obegripligt ologiskt, krasst vulgärt, obotligt romantiskt och förbenat underhållande.
Los Galácticos II.
Spänn fast säkerhetsbältena, håll tag i stolskarmarna – och glöm inte att köpa popcorn i entrén.