Alfelt: Jag har aldrig sett Åsa Sandell så bra
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-01
GÖTEBORG
Dakota Stone kände sig rånad och lovad en returmatch mot Åsa Sandell.
Så säger alla förlorare i boxning. Även om det var knappt var Sandell ingen ovärdig vinnare och en ny chans kan Stone leta på månen efter.
Den är helt enkelt inte kommersiellt intressant, medan det suspekta WBE-bältet kan öppna för pengafajten Ali-Sandell.
Den titelsjuka boxningsvärlden fungerar så här. Den som har ett guldskimrande bälte kan alltid vifta med det när det kommer till förhandlingar gällande större matcher.
Den som har rätt att kalla sig världsmästare är absolut inte alltid bäst i världen. Men han eller hon har ändå mött och besegrat någon som är en ganska bra bit över sportens medelmåttighet. Ett bälte är alltid ett bevis för att man kan vara bäst i världen.
Frånsett några moment i den haussade matchen mot Laila Ali i Berlin har jag aldrig sett Åsa Sandell så bra som i de första fyra ronderna mot tuffa Dakota Stone.
Stilren effektiv boxning med en rak vänster som stoppade upp attacker och när det blev rallarsvingande boxade sig Åsa ur situationerna med bra kombinationer.
Kanske har hon rätt när hon säger att det var något psykologiskt fel som gjorde att hon tappade greppet i de två sista ronderna. I så fall är det ett allvarligt problem. En boxare som förlorar koncentrationen är förr eller senare en utslagen boxare.
Matchen mot Ali måste komma snart
Sandell har utvecklats under New Yorktiden men klockar tickar för 40-åringen. Det finns en enda stor pennningfajt för henne, returen mot Laila Ali, och den måste komma snart. Ali säger att hon bara ska gå en match till i karriären, men det är bara snack. I slutändan är det alltid pengar som styr. Därför är även en värdelös titel värdefull. Världsmästare är alltid mycket lättare att sälja.
Giovanni Alvarez comeback blev knappt tre ronder lång innan en vänster från Josip Jalusic gav den ett brutalt slut.
Svenske Sam Rukundos oavgjorda resultat mot danske Robert Osiobe blev proffsboxningsåterkomstens första hemmadomarskandal. Dansken var helt överlägsen.
Aldo Colliander ska nog snarare tackas än att stängas av två år för att han vägrade att gå upp mot tysken Andreas Gunther. För hur skulle tillståndskravet på jämna matcher kunna försvaras efter en sån match. Det hade blivit ett legaliserat mordförsök på tysken som nu i stället var totalt chanslös mot den 22 kilo lättare Iulien Ilie.
Tjugotvå kilo!
Stefan Alfelt