Wagner: Svensk drömvecka – som kan bli ännu bättre
Uppdaterad 00.00 | Publicerad 2024-08-15 23.07
BORÅS. En drömvecka för svensk fotboll.
Malmö FF, Elfsborg, Djurgården och Häcken kan vara på väg mot blågult Europarekord och hundratals miljoner kronor i nya intäkter.
Det är enbart jobbigt för de andra klubbarna som vill utmana i allsvenskan.
Ingångsfrågan torsdag kväll: Hur många svenska lag utöver Malmö FF, redan klart för minst Europa Leagues ligaspel, skulle ha chansen att ta sig till fortsatt Europaspel under hösten?
Häromkvällen satt jag på ett kokande Toumba i Thessaloniki och undrade vad vi precis hade varit med om i Malmö FF:s bragdinsats mot grekiska mästarna Paok.
I kväll får jag ställa frågan: Vad är det svensk klubblagsfotboll är på väg att ställa till med?
Två lag redan klara för europeiskt gruppspel, två till som har chansen.
Efter Jacob Widell Zetterströms sista-matchsbjudning – han har varit briljant i övrigt och förtjänar extra hedersberöm för att han inte krävt att få flytta till Derby direkt – så var Djurgårdens 3–1-seger mot Ilves aldrig riktigt hotad.
På Borås Arena var det ett överraskande passivt och nervöst Elfsborg i matchinledningen mot vårens kroatiska tabelltvåa där Boråslaget hade med sig 1–1 från bortamatchen från förra veckan.
Största han upplevt – i alla fall i kväll
Elfsborg har storimponerat i Europakvalet, pumpade med Oscar Hiljemark-energi och kravställande. Fotbollspubliken i Sveriges textilhuvudstad förstod däremot inte riktigt digniteten av returmötet mot Rijeka.
Bara 6 035 dök upp på Elfsborgs viktigaste match, i alla fall ur ett ekonomiskt perspektiv, någonsin. Alltså en bra bit under Elfsborgs allsvenska hemmasnitt på 8 099 åskådare. All heder till Guliganerna som säljer slut sin kortsida, färgar, trummar och låter rejält i deras västgötaversion av gula väggen.
Efter den tröga matchinledningen tog Elfsborg över mer och mer och i den andra halvleken körde fjolårets snöpliga SM-tvåa över Rijeka.
1–0 (68) av Michael Baidoo efter att Ahmed Qasem stulit bollen från en kroatisk försvarare och 2–0 (83) av matchvinnaren Qasem själv, efter läckert förarbete av inhopparen Arber Zeneli. Det var siffror i underkant.
Det var inte så många på plats på Borås Arena som Elfsborgs spelare och ledare hade förtjänat, men de lät, hoppade och firade som om de var det tredubbla.
Jag har inte sett så starka känslor på Borås Arena sedan SM-guldet gled Elfsborg ur händerna mot Degerfors i höstas.
Klubbchefen Stefan Andreasson gnuggade händerna och pratade om det största han upplevt i Elfsborg – innan han lade till ”I alla fall i kväll”.
En knalle vet när han har gjort en bra affär.
Segern mot Rijeka garanterar spel i Conference League och sannolikt minst 40–50 miljoner kronor i intäkter för Elfsborg.
Europarutinerade Molde är verkligen inget omöjligt motstånd för den här Boråsupplagan och i Europa League skulle intäkterna bli det dubbla.
Kommer tangeras – eller mer
Djurgården ställs mot vinnaren av Maribor och Vojvodina (förlängning mellan dem pågår när jag skriver detta) och inte heller det motståndet avskräcker.
Det kan bli nytt Conference League-gruppspel och nya stora inkomster till Järnkaminerna.
Med det här flytet för svenska klubblag kan det till och med vara skrälläge för Häcken mot Heidenheim.
Under 2000-talet har svensk fotboll tre gånger tidigare haft två lag samtidigt i de europeiska gruppspelen.
2007/2008: Helsingborgs IF och Elfsborg i Uefacupen.
2012/2013: AIK och Helsingborg i Europa League.
2022/2023: Malmö FF i Europa League och Djurgården i Conference League.
Det är redan en tangering av det med MFF:s och Elfsborgs säkrade avancemang. Det kan bli mer.
Det är väldigt upplyftande för svensk fotboll och resultatet av de inblandade klubbarnas gedigna grundarbete, bättre förutsättningar med mer gynnsamma allsvenska spelprogram och – lätt att glömma av i framgångsruset – tur i kvallottningarna.
Framgångarna har en baksida
Vi kan jubla åt en fantastisk Europavecka för svensk klubblagsfotboll med hägrande flera hundra miljoner kronor i intäkter, högre klubblagsranking som även kan ge enklare framtida vägar i lottningar och kval.
Men MFF, Elfsborg, Djurgården och Häcken har ett jobb kvar att göra för att göra succén komplett. I sämsta fall landar det med ett lag i Europa League och ett i Conference League. Då är det godkänt, men knappt så mycket mer sett ur ett helhetsperspektiv med drömmen om en höst som hade kunnat vara så mycket mer.
Baksidan med de fyra lagens framgångar? Om man nu ska kalla det för det.
Några av Sveriges redan rikaste fotbollsklubbar är på väg att bli ännu rikare.
Det kommer dröja väldigt länge innan allsvenskan får SM-vinnare som IFK Norrköping 2015 eller Helsingborgs IF 2011 när klyftorna ökar ännu mer.
Utveckling kan vara förkrossande mot fotbollsromantiken. Det får man leva med en vecka som denna.
