Häckens Aivi Luik avstängd för brott mot dopningsreglerna
Talar ut: ”Väldigt skönt att äntligen få berätta”
Uppdaterad 09.04 | Publicerad 2024-08-28 22.00
Hela våren var Aivi Luik, 39, tvungen att bära på en hemlighet.
I slutet på april anklagades hon för brott mot dopningsreglerna och nu är hon avstängd i tre månader.
– Jag har fortfarande svårt att förstå att jag är i den här situationen, säger hon.
När Häcken samlades igen efter sommaruppehållet var det någon som saknades. Mittbacken Aivi Luik hade inte kommit tillbaka från Australien. I månader har hon burit på en hemlighet, något som har tyngt henne.
– På ett sätt kommer det vara en befrielse för jag har försökt dölja det här så länge nu. Jag tror att det finns de i laget och i klubben som har förstått att det är något som är fel, men jag var skadad och sen blev jag inte uttagen till OS-truppen så de kanske trodde att det var en kombination av det som gjorde mig nere, säger hon och fortsätter:
– Det ska bli väldigt skönt att äntligen få berätta för det har varit så jobbigt att inte kunna berätta vad som pågår och varför jag missar de här matcherna.
Det var i slutet på april som det kom ett mejl som förändrade allt för den australiensiska mittbacken och för Sportbladet berättar hon nu sin story.
– Jag är fortfarande chockad.
Visste inte om det var på riktigt
Hon minns hur hon satt i behandlingsrummet på Häckens träningsanläggning Gothia Park Academy. Luik hade skadat sig i cupsemifinalen mot Hammarby några veckor tidigare och dagens rehabträning var avklarad, nu handlade det om återhämtning. Samtidigt som Game Ready-maskinen gjorde sitt scrollade hon i telefonen.
– Jag gick igenom mejlen och det var ett som väckte min uppmärksamhet. Det var från Italien, säger hon och fortsätter:
– Jag öppnade det och det var ganska märkligt. Jag förstod inte exakt vad det var men när jag läste det, eller försökte med hjälp av Google Translate, så såg det ut att vara ett mejl från NADO Italia.
Det är den italienska dopningsbyrån. I mejlet stod det att de misstänkte att hon begått ett brott mot antidopningsreglerna. När innebörden sjönk in var det som om allt runt omkring henne bara försvann. Hon hamnade i chocktillstånd.
– Samtidigt visste jag inte om det var på riktigt för det var ett mejl.
Men hon kände direkt att hon inte kunde vara kvar på Gothia Park. Hon skyndade till omklädningsrummet, duschade snabbt och pratade inte med någon.
– Jag bara lämnade, för jag höll på att flippa ur lite.
Samtidigt visste hon inte vad hon skulle göra med informationen. Var mejlet på riktigt eller var det bara skräppost? Vem skulle hon vända sig till?
– Till slut pratade jag med någon som sa att om det här är på riktigt så kommer de att kontakta dig på ett mer officiellt sätt, som via ett brev eller någonting. Det verkade vettigt.
Men så några veckor senare kom ett andra mejl, det var då hon förstod att det här var på allvar.
Hade allvarlig ryggskada
För att få klarhet i varför mejlet med anklagelsen kom får vi spola tillbaka till mars 2022, då spelade Aivi Luik i italienska Pomigliano och hade åkt på en rejäl ryggskada i gymmet.
– Då visste jag inte vad som hade hänt, men jag hade väldigt ont och kunde knappt gå.
Hon minns hur hon hasade sig fram, med korta smärtsamma steg.
– Jag kände mig som en väldigt, väldigt gammal människa. Jag tänkte vad har jag gjort? Har jag avslutat min karriär?
De kommande dagarna och veckorna minns hon hur de försökte alla sorters behandlingar för att få bukt med problemet. Vila, rehabövningar, antiinflammatoriska läkemedel och manuell behandling men ingenting hjälpte. Till slut föreslog klubben att hon skulle träffa en specialist.
– Jag blev väldigt glad över de nyheterna för fram tills dess hade jag inte haft någon magnetröntgen eller någonting så jag visste inte vad som var fel.
När hon väl kom dit insåg hon dock snabbt att det inte handlade om någon undersökning utan de ville ge henne en injektion. Enligt henne fick det henne att haja till.
– Som idrottare är du så… Oh, okej?! Vänta lite. Jag frågade doktorn och sa att jag är elitidrottare, jag spelar fotboll och jag måste hålla mig till dopningsreglerna är du säker på att den här injektionen är okej?
Han bekräftade för henne att allt var lugnt och trots språkbarriären, då Luik inte talar italienska, uppfattade hon ett ord som lugnade henne: kortison.
– Då var jag så, okej kortison är lugnt. Jag är borta två-tre dagar sen kan jag spela igen, inga problem.
Hon tog sprutan och dagen efter bad klubben henne komma in och skriva under några papper. Det handlade om en dispensansökan då kortison finns på Wada:s lista över förbjudna substanser, men bara om den tas på matchdag.
– Sen sa de att allt är lugnt. Du kan spela. Det är inga problem.
Fick inte spela
Eftersom hon fortfarande hade ont var det dock inte aktuellt att spela nästa match som var fyra dagar efter att hon fått behandlingen, hon var inte ens tillbaka i träning.
– Men tränaren frågade om jag inte kunde sitta med på bänken för lagmoralen och det gick jag med på.
Hon var således en del av matchtruppen. Nästa match var mot Lazio den 16 april, två veckor senare, och då var Luik redo att spela igen. Det blev ett inhopp på 23 minuter. Veckan efter åkte hon med till Milano med förhoppningar om ytterligare speltid när Pomigliano skulle möta Milan.
– Men tränarna tog mig åt sidan på morgonen på matchdagen. De sa att du är avstängd, du kan inte spela på två månader och jag sa men vänta lite, vad menar ni med att jag inte kan spela?
De försökte då förklara vad det var som hade hänt, men det var svårt på grund av den stora språkbarriären.
– Jag blev chockad, för de sa inför den första matchen att du kan spela, det är inga problem, det är inga konstigheter och nu sa de att jag hade straffats på grund av att den medicinska dispensen blivit nekad.
Tankarna började snurra.
– Jag började tänka vad har hänt, har jag gjort något fel, vad betyder allt det här? Som idrottare är det här det du inte vill ska hända.
Inkomplett dispensansökan
Det som först och främst ställde till det för Luik var att klubben sökte dispens överhuvudtaget. Enligt Wadas regelverk fastställs att man ska skicka in dispens retroaktivt först om man väljs ut för ett dopningstest, eftersom det då kan visa sig att substansen finns kvar i kroppen på grund av dess nedbrytningstid. I den ansökan delger läkaren alla de medicinska dokument som krävs för att motivera varför substansen har använts.
– Det är vad som borde ha hänt i mitt fall och förhoppningsvis hade det godtagits.
Nästa problem uppstod då dokumentationen som de skickade in när de sökte en akut dispens inte var komplett. All information som krävdes var inte ifylld. Det fick dock inte Luik vetskap om, då mejlen där komplettering efterfrågades enbart skickades till klubben.
– Vilket är väldigt märkligt. Eftersom jag behövde skriva under pappret så trodde jag att jag också skulle få ta del av svaret då det avser mig. Jag var förd bakom ljuset i två år.
För det var först i år som hon fick se mejlväxlingen som varit mellan hennes dåvarande klubb och antidopningskommittén. Två gånger om hade klubben fått tillbaka att det saknades dokumentation, att ansökan inte var korrekt, att de behövde mer info.
– Jag antar att de tröttnade till slut, när de inte fick några svar. Så de tog det som det var och nekade dispensen.
De 23 minuterna mot Lazio blev hennes sista i Italien och i augusti samma år presenterades hon för BK Häcken. Där och då trodde hon att det var slutet på historien men de minuterna har gjort sig smärtsamt påminda under våren. För sen kom mejlet.
– Det visade sig att avstängningen som de sa att jag hade inte var en avstängning utan det var klubben som sa att jag inte kunde spela för att inte riskera bestraffning.
Eftersom hon hade spelat matcher trots att dispensen blivit nekad anklagades hon för brott mot dopningsreglerna. Luik la inte längre bara tiden på att försöka ta sig tillbaka från den lårskada hon ådrog sig mot Häcken, hon försökte samtidigt förstå och sätta sig in i vad som egentligen hade hänt.
– Att hålla på med allt det och samtidigt försöka komma som sitt vanliga glada jag på träningen var jättesvårt och det som kändes ännu värre de första dagarna, när allt fortfarande är så nytt och färskt och du har alla tankar i huvudet, var att gå i korridorerna. Så fort jag mötte någon när jag gick från omklädningsrummet till gymmet eller upp till matsalen eller vad som helst så kunde jag inte hjälpa att tänka vad kommer de tro om mig om jag blir straffad? Kommer de se mig som en fuskare? Som någon som är dopad? Kommer jag behöva gå här och känna mig som en fuskare?
Tackade nej till OS
I samma veva skulle den australiensiska OS-truppen presenteras. Luik, som var en del av förra sommarens VM-trupp, fattade ett beslut.
– Jag visste att jag inte skulle vara i bästa slag med tanke på situationen och än viktigare så ville jag, med vetskapen om det, inte riskera att det läckte ut under OS och påverkade laget.
Hon ringde förbundskapten Tony Gustavsson och meddelade att hon inte var uttagningsbar.
– Jag ville inte riskera något. Det som gick igenom mitt huvud var om vi hade gått till en OS-final och det här hade läckt ut precis innan.
Hon poängterar att hon inte vet om hon hade blivit uttagen i 18-mannatruppen till Paris ändå, med tanke på att hon var på väg tillbaka från en skada.
– Men oavsett det så kändes det som att jag blev rånad på en chans. Det hade varit en annan sak om jag inte blev vald på grund av att jag inte var tillräckligt bra.
Hon kontaktade spelarfacket i Australien, fick hjälp att skaffa en advokat och läste på. Att det skulle gå så långt som till en prövning trodde inte.
– Ju mer jag lärde mig om fallet längs vägen lärde jag mig en sak om paragraf 2.2 och den säger specifikt att användning av en substans utanför tävling som bara är förbjuden i tävling inte kan ses som ett brott mot antidopningsreglerna.
Paragrafen hon hänvisar till är hämtad från Världsantidopningskoden.
– Med vetskapen om alla datumen och allt så var experterna vi hörde av oss till, både medicinskt och juridiskt, också förvirrade.
Detsamma gäller de experter som Sportbladet varit i kontakt med.
– Som doktor har jag väldigt svårt att förstå det. En jurist kanske svarar annorlunda, men detta är ett väldigt märkligt case, säger Sverker Nilsson som sitter i Svenska Fotbollförbundets medicinska kommitté och ansvarar för dopningsfrågor och konstaterar:
– Ger man en spruta för ett lokalt problem så ger det absolut ingen dopningseffekt.
Tre månaders avstängning
Luik trodde därför att de skulle lägga ned det, men så blev det inte. Den 17 juli loggade Luik in på ett videomöte för att få sitt fall prövat. Med på det fanns hennes advokater, representanter från den italienska antidopningsbyrån och de som skulle döma.
– Det som var intressant var att normalt sett så får man beslutet direkt efter förhandlingen men när min var slut så sa de att de behövde lite tid för att överlägga. Eftersom jag hade läst på innan så minns jag att de bara gör så i speciella fall där de behöver diskutera det mer. Vi tog det som ett gott tecken och tänkte att det här kan nog gå vår väg.
Dagen efter kom dock domen. Tre månaders avstängning för brott mot antidopningsreglerna.
– Det skakade om min värld igen. På samma sätt som när jag såg det där mejlet i behandlingsrummet men den här gången var jag i Australien, säger hon och torkar de tårfyllda ögonen.
För där är hon kvar, trots att höstsäsongen har dragit igång i damallsvenskan.
– Det är tufft. Det är väldigt konstigt. Jag vaknar mitt i natten för att se våra matcher, det känns så märkligt, så fel.
Avstängningen gäller till den 16 oktober och hon får inte börja träna med laget igen förrän tre veckor innan det, därför håller hon nu i gång på egen hand.
– Jag vill komma tillbaka starkare, jag vill träna hårdare. Jag vill ge tillbaka till klubben som har stått bakom mig, som bryr sig om hur deras spelare mår och som tror på sina spelare.
Det finns fortfarande en möjlighet för Luik att överklaga till idrottens skiljedomstol CAS. Det vill hon gärna, men det är en lång och dyr process. Det skulle, enligt uppgift, kosta henne runt en halv miljon kronor att driva frågan.
– Är det oansvarigt att använda pengarna för att rentvå mitt namn när jag ändå vet min sanning? Som idrottare vill du alltid ta fajten, du vill inte ge upp. Min första reaktion var så klart att jag ska ta fajten. Jag var så upprörd. Det är klart vi ska ta det här till CAS, du vill alltid göra allt. Men jag vet inte vad jag ska göra.
Kanske nöjer hon sig med att hon själv vet vad som har hänt.
– Om jag inte kan överklaga så antar jag att känslan ändå finns där att jag gjorde inget fel, de som känner mig vet att jag inte gjort det. Räcker det? Och så kan jag använda det här exemplet som en varning till andra idrottare.
Hon har aldrig testat positivt, det finns inget som tyder på att hon omedvetet har tagit en förbjuden och på den raka frågan om hon kan intyga att hon aldrig medvetet har tagit några förbjudna substanser blir det ett rakt svar:
– Jag har aldrig, medvetet, tagit några förbjudna substanser.
Hur är det då att vara avstängd?
– Det är tufft. Var är rättvisan i det? Om du inte ens kan försvara dig själv?
