Thorén: En skrällseger för Ulricehamn
Men få inte för höga VM-förhoppningar
ULRICEHAMN. Tredjeplatser till Charlotte Kalla och Marcus Hellner.
Men en skrällseger för Ulricehamn.
Världscupsmagin på Lassalyckan tog åskådare och åkare med storm.
Men när eurforin landar i snack om framtida VM håller jag på Kallas linje.
Redan i torsdags möttes jag av en organisation som var på tå. På fredagen skärptes tonen aningen och som de flesta i journalistsläktet finns det en misstro åt vakter som pekar med hel hand även om leendet är brett.
I går i ett folkhav av kvinnor, män och barn med flaggor och ryggsäckar kom insikten: utan ordning och reda, utan tydlig ansvarsfördelning så går det inte att husera 30 000 personer och en världscupscirkus i en kommun med en bit över 23 000 invånare.
När solen sprack upp över sjön Åsunden var det som att inget kunde gå fel.
Den ringlande kön med åskådare, doften av nygrillad hamburgare, svenska och för den delen ett par norska flaggor, förde tankarna till VM i Falun och VM i Oslo.
En enda stor och sann glädje
När skejtbädden hade preparerats till en hårdhet som gav rättvisa förhållande smälte även konkurrenterna.
– Vi vill åka världscupen här varje helg, utbrast Martin Johnsrud Sundby.
– De skrek mitt namn - även på uppvärmningen, påpekade Alex Harvey.
Marit Björgen gick – även om det smärtade – med på att dra paralleller till sitt smultronställe ”Kollen”.
För de svenska åkarna var det en enda stor och sann glädje.
Dagar av slit i ensamma skogspår, intervaller på hårda astfaltsvägar och kräkpass uppför karga fjällkanter fick plötsligt sin fulla mening.
När Hanna Falk kastade sig i väg på sitt livs distanslopp (åttonde plats) utbrast en funktionär, som troligen varit skidåkarens granne eller dagislärare, ”undrar om hon förstår att hon snart är vid första ljuset på elljusspåret?”.
En dröm som förenar en bygd
Det gjorde hon förstås inte.
Det är imponerande av Ulricehamns IF att på ett moget, modigt och strukturerat sätt genomföra ett arrangemang av den här digniteten. Men de som vet hur organisationens administratör, Hanna Falks pappa Johan, systematiskt och metodiskt lyckats bli en supervallare genom att läsa böcker och testa sig fram kanske inte är förvånade. Den som vet hur en enad dröm kan förena en bygd är inte heller överraskad.
Fin skidtradition
Jag bor utanför Göteborg och märker i vardagen hur skidfesten nått långt utanför Ulricehamns kommungränser.
I dag sätter sig vänner och bekanta i bilen för att se stjärnorna köra stafett.
Väl medvetna om att åka i tid (logistiken!), klä sig varmt (det är kallt på skidor!) och ha matsäck med sig (kan vara långa köer!).
Det är inte utan att det finns en fin skidtradition i området, det har fostratslandslagsåkare även här och Ulricehamn har länge varit känt för sin kunskap om tillverkning av konstsnö.
Njuta av dagen
I planen finns det redan en ny världscupshelg 2019 och låt oss stoppa där.
När glädjen och lyckan över tillställningen i går bubblade över i spekulationer om ett framtida VM var det att dra förhastade slutsatser.
Ett VM kräver mer, som typ en anläggning för backhoppning.
Eller som Charlotte Kalla konstaterade:
– Publiken håller världsklass absolut, men jag föredrar tuffare banor. Mer uppförsbackar ...
Så i stället för att blicka framåt och drömma låt oss stanna i nuet.
Låt oss njuta av ännu en vacker skiddag med svensk prägel.
Glädjas över pengarna som förhoppningsvis kommer att rinna ner i ungdomsverksamheten och gynna den sportsliga satsningen.
Och som det inte vore nog.
I dag kommer Kungen.