Pokerspelarna är stora livsnjutare

Tallinn är en vacker stad med många bra restauranger.

Det är billigt och nära. Två kasinon erbjuder poker. Det är mest turneringar, men det finns även cashgame om än ganska lågt.

Gör som Roland, Jan Banan, Lasse Kongo och alla de andra – åk dit men undvik att bli torsk.

TV4-programmet Pokermiljonen spelas in i den estniska huvudstaden. Det är mycket prestige när nästan hela svenska pokereliten är samlad. Många av proffsen gnydde över att det bara var 20 minuters tidsperioder. Det är alldeles för kort om man jämför med tävlingarna i Poker på Kanal 5.

Startfältet i Pokermiljonen är en blandning av proffs, kändisar och amatörer. Många kändisar hade legat i hårdträning så det var tuffare än det såg ut på pappret.

Hur det gick får du se på TV4 under hösten. Om jag inte vann så vet ni att det berodde på att tidsperioderna var för korta.

Det var en fin stämmning hela veckan.

Pokerdivorna gillar att umgås med kändisar, och kändisarna gillar att umgås med pokerproffs. De flesta pokerspelare är stora livsnjutare.

Gamla världsartister

Jag tänker tillbaka på alla historier från förr. Legender som Docke, Stören, Svarte Petter och Tavel-Tompa – vilka världsartister. Tavel-Tompa hade en fin känsla för poker, men nådde inte riktigt de framgångar de andra haft. Möjligen var han lite för förtjust i livets goda. Hans största stolthet är sönerna som han ibland önskar att han tagit bättre hand om.

En gång för länge sen tog Tavel-Tompa ett jobb, vilket annars inte hörde till vanligheterna. Han slet hårt på posten hela sommaren. Målet var en resa till Monte Carlo för att spränga banken. Han tog med sig frugan och de levde lyxliv i tre dagar tills det gick som det brukar gå för casinonbesökare.

På den tiden fanns inte bankomatkort, Internet eller Neteller och det tog ett par dagar att få ekonomisk hjälp från Sverige. Det blev löksoppa i fyra dagar och ytterligare en historia att lägga till samlingen.

Vissa pokerspelare är inskränkta, lever i sin egna lilla låtsasvärld och bryr sig inte om resten av världen och vad som händer.

En kväll i Tallinn när vi skulle in på en nattklubb stötte vi på patrull i form av en nitisk dörrvakten som vägrade släppa in oss. Då klev brottningsvärldsmästaren Martin Lidberg fram och försökte få in oss. Utan resultat. Vakten såg så där ryskt tjurig ut. Jag harklade mig pekande på Martin och sa: ”Släpp in oss nu. Ser du inte vem det här är? Det är ju Tavel-Tompas son.”