”Jag är förälskad”

Paolo Roberto hyllar Amir Khan efter första mästarbältet

LONDON. Han dansade rakt in i tv-publikens hjärtan.

Med en lika elegant som vildsint offensiv försatte den då 17-årige Amir Khan normalt sansade personer (och Paulo Roberto) i extas.

Två år efter Aten-OS är 20-åringen glödhet  – som proffsboxare.

Det brittiska boxningsförbundet vill inte skicka en 17-åring till OS. Pojken var trots allt för ung för att ställa upp i de brittiska seniormästerskapen.

Först efter att Amir Khan hotat att tävla för föräldrarnas hemland Pakistan fick han åka.

Resten är, som det brukar heta, historia.

Skulle se och lära

Tonåringen som var där för att se och lära slog hela boxningsvärlden med häpnad.

Matcherna följde samma mönster. Khan avvaktade de två första ronderna. Sedan kom explosionen. Han höjde tempot och dansade in träff efter träff.

Helt respektlöst studsade han fram i turneringen.

– Jag var väldigt nervös i omklädningsrummet. Den känslan har jag aldrig känt tidigare.

Sa han efter semifinalen.

Blev kär

Offensiven var lika vildsint som tekniskt briljant. Och Paulo Roberto blev kär.

Den före detta boxaren och expertkommentatorns extatiska kärleksförklaring till 17-åringen från Bolton var, vid sidan av de svenska framgångarna, ett av spelens mest minnesvärda tv-ögonblick.

Först i finalen mot kubanen Mario Kindelan, en legendar i amatörboxningsvärlden, var festen över. Då var Amir Khan den yngste OS-medaljören i boxning sedan Floyd Pattersons 52 år tidigare.

– Jag är fortfarande kär, säger Paulo Roberto i dag.

– Lite mer förälskad till och med.

Efter finalen deklarerade Amir Khan att han tänkte fortsätta som amatör över OS i Peking 2008.

Men bara ett år senare hade han tänkt om. I proffsdebuten sänktes David Bailey efter 109 sekunder. Det har fortsatt i samma stil. Nio svaga motståndare har krossats av det övermäktiga motståndet.

– Jag erkänner att jag varit uttråkad ibland, sa han i förra veckan.

– Jag lär mig inget av att knocka motståndarna i första eller andra ronden.

Industristad

Berättelsen om Amir Khan börjar i Bolton, en fuktig industristad i nordvästra England.

Förhållandena var knappa, men inte lika nattsvarta som för många andra familjer med rötterna i Pakistan.

Boxningen brukar rutinmässigt beskrivas som en väg uppåt för killar från tuffa förhållanden.

Bland pakistanier i Storbritannien är det inte så.

Där drömmer ungarna om att göra som Amir Khans kusin Sajid Mahmood – och bli stjärna i cricket.

– Inga asiatiska killar boxades när jag började. Det är inte många som gör det nu heller, har Amir Khan berättat.

Sin tionde match

I lördags gick den nu 20-årige Khan sin tionde och hittills största match som proffsboxare. För en kväll gick han upp en viktklass från lättvikt till lätt weltervikt och mötte fransmannen Rachid Drilzane.

Tio ronder senare hade han vunnit IBF:s interkontinentala titel.

Som vanligt vann Amir Khan genom en enorm forcering i slutskedet.

Fel viktklass

Titeln i sig är helt ovidkommande. Dels för att det inte handlar om en världsmästartitel, dels för att den kom i fel viktklass.

Men matchen var likväl en viktig deletapp mot det stora målet – att bli världsmästare.

– Det är viktigt att komma över åtta ronder. I sjätte eller sjunde ronden blir man fruktansvärt trött, sedan kommer man in i en andra andning. Ska man nå långt måste man lära sig att hantera tröttheten och veta att det går över, säger Paulo Roberto.

Förväntningarna på 20-åringen är enorma. Hans hemsida har tre miljoner träffar i månaden och hans spökskrivna memoarer säljer bättre än fotbollsstjärnornas böcker.

”En enorm talang”

Paolo Roberto är helt övertygad om att Amir Khan blir världsmästare. Redan nästa höst kan det bli aktuellt med en titelmatch.

– Han har klarat omställningen till proffsboxning, med fler krokar och uppercuts, bra. Han är en enorm talang, är beredd att jobba hårt, har en bra tränare och en skön familj.

– Kort och gott har han allt som krävs för att bli världsmästare.

Paulo Roberto tror att potentialen för att förälskelsen ska övergå i djup kärlek är stor.

– Jag hoppas det håller i sig. Min förhoppning är att han inte bara blir världsmästare, utan något speciellt. Något briljant, en Ali.

Jens Kärrman