”Jag har inte råd med fler bakslag”

Erik Karlsson

Emma Green tillbaka: ”Kroppen mår jättebra”

GÖTEBORG. Sist vi träffades ljög Emma Green mig rakt upp i ansiktet.

Den här gången lovar hon att hon talar sanning när hon säger att kroppen mår "jättebra".

Nu är det bara jakten på EM-formen som återstår.

Svenska landslaget hade en presskonferens dagen före inomhus-VM i Sopot. I en soffa på ett spahotell satt Emma Green och gjorde intervjuer inför mästerskapet. Stora delar av samtalet handlade om det faktum att hon nyligen skiljt sig från maken och tränaren Yannick Tregaro och hur det påverkat hennes träning.

Resten handlade om att Green för första gången på mycket länge fått göra en hel träningshöst och vinter utan problem. Hon var redo "att explodera".

Dagen efter hankade hon sig vidare i höjdkvalet, märkbart störd av en ond rygg som sedan också hämmade henne betänkligt i finalen.

Vilken otur.

Eller?

– Jag hade ont i ryggen innan då.

Du mörkade bara?

– Ja, eller mörkade och mörkade… jag mörkade för mig själv. Fake it 'til you make it som det brukar heta.

– Vissa grejer vill man inte dela med sig av för det var kanske rent av korkat att hoppa. Man förstår till och med själv att man borde ha reagerat på signalerna tidigare, men i vissa lägen… träningen och allting hade gått så otroligt bra under hösten att jag orkade liksom inte ta beslutet (att inte hoppa) även om jag förstod att det kanske inte var det bästa för mig.

Skadan kommer från ett gammalt diskbråck och nerven som kläms gör att det strålar rakt ut i benet. Länge trodde hon att sviterna av inomhustävlandet och skadetrotsen skulle kosta även sommarsäsongen men nu är hon hel och frisk igen – säger hon i alla fall.

– Haha, ja nu kan du lita på mig. Det känns jättebra. Fokus har varit på att bli hel och frisk och det finns ingen anledning att stressa i det. Så korkad är jag inte, säger hon och skrattar när vi träffas i Friidrottens hus i Göteborg.

Regnet har gjort att hon genomfört sitt smidighets- och yogapass inomhus. Ett återhämtningspass mellan två tuffa träningsdagar. Hon har nyligen börjat hoppa för fullt och satt upp ett premiärdatum för tävlingssäsongen.

– Planen är att börja tävla den 20 juli. Så vi börjar om där igen, reset.

Då är det knappt fyra veckor kvar till damernas höjdhopp börjar vid EM i Zürich.

”Funkar det så kör jag”

– Jag tänker på EM som att "funkar det så kör jag". För mig så känns det som bästa sättet att komma tillbaka, att sätta lite press på sig själv. Och inte för att jag känner att jag kommer vara i absolut toppform, utan för mig känns det som bästa sättet att komma tillbaka.

Emma Green tränar fortfarande med den träningsgrupp som leds av ex-maken Yannick Tregaro men har också under våren brutit av det för att köra några veckor med ryske 2.40-hopparen Aleksej Dimitrik.

– Ja jag har tränat med honom och hans fru som också är hans tränare. Det kändes som det låg bra i tiden med ett avbrott nu. Mest personligt för att få komma bort lite och se lite nytt, sen vet jag inte hur det kommer se ut framöver. Men samtidigt har jag saknat träningsgruppen så vi får se hur samarbetet blir i framtiden.

Ingen 30-årskris

I den där framtiden, närmare bestämt om ungefär fem månader, så fyller Emma Green 30 år.

Känner du av någon 30-årskris?

– Nej det tror jag inte. Snarare att det är skönt att jag kan börja hålla ordning på hur gammal jag är egentligen.

Har det varit svårt!?

– Haha, ja jag fyller sent och tänker ofta att jag är ett år äldre än vad jag är. Redan i januari räknar jag mig som det jag fyller i december, nu börjar det om på noll igen.

Ofta hör man att idrottare har sin bästa tid mellan 27-30 år, du har varit skadad stora delar av den tiden. Känner du någon panik över att du missat att få ut ditt max?

– Jag känner väl att jag inte har så jättemånga år kvar som jag kommer vilja satsa på det här. Det är kanske över OS, så de åren vill jag verkligen få ut mesta möjliga av. Under inomhussäsongen var jag verkligen på väg när ryggsmärtan kom. Men nu har jag inte råd med fler sådana bakslag.

Har du ett personligt rekord kvar i dig?

– Ja det känner jag. Tänker man på hur det kändes i vintras och adderar de problemen som jag hade… det var verkligen inte gött att hoppa då.

Den 20:e juli vet Emma Green var hon står efter skadan, men tävlingen i sig är inget som avgör EM-deltagandet. Det finns bara en sak som är viktig då:

– Det ska bara inte göra ont.

I dag bekräftar också tränaren Yannick Tregaro, för SVT, att comebacken sker 20 juli.

– Nu kan hon – peppar, peppar – hoppa i stort sett symptomfritt, utan smärta, säger han.

Hur viktigt är det att få några tävlingar innan EM?

– Jag säger egentligen samma sak där, jag vill inte prata resultat och sådant. OS i Rio är det viktigaste, det är där hon vill göra bra resultat. Allt är bara förbereelser inför det.