MONSTER-RYSAREN
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-23
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
WENNERHOLM: Strecken – det är därför det snackas hockey nu
Det är två enkla streck i elitserietabellen.
Det som skiljer lag 9–10 från slutspelet och det som skickar lag 11 och 12 till kvalserien.
De som gör hela skillnaden och kommer att förvandla elitserien till en rysare och snackis till sista omgången är spelad den 28 februari.
Jag är själv i en bransch där vi spelar på känslor och där varje omgång målas i svart eller vitt.
Det är precis som det ska vara.
Hopp och förtvivlan.
Det kommer att snackas hockey mer än någonsin den närmaste månaden.
Att Linköping, HV 71 och Färjestad har ryckt i toppen känns oväsentligt. Det hade alla räknat med ändå.
Dagens spänning handlar om två enkla streck.
Streck vi ska vara rädda om.
Det finns ju hockeypampar som bara tittar i plånboken och till sig själva och vill stänga elitserien. Slå igen dörrarna till lag som Leksand, Växjö, Mora, Malmö och AIK. De som vill upp. Men det skulle döda elitserien.
Hyllade det europeiska systemet
Jag pratade med amerikanen Craig Thompson i november, mannen bakom Champions League i fotboll och nya Champions League i hockey. Här kan vi prata en man som tänker pengar och i kommersiella banor. Han är dessutom uppvuxen i en idrottskultur i USA där alla proffsligor är stängda och där enda möjligheten att ta sig dit är att köpa sig in.
Men efter att ha bott i Europa i flera år hyllade Thompson det europeiska systemet med upp- och nedflyttning.
– Det är något jag aldrig skulle komma på tanken på att ta bort, sa han.
– Det är unikt. Det är starkt förankrat hos publiken och det är något som driver idrotten framåt. Här kan ett div IV-lag leva med drömmen att en gång få spela i högsta serien. Det är något att vara rädd om.
En klok man som fattat hur idrottspubliken fungerar på den här sidan av Atlanten.
Fler borde lära sig det.
Elitserien är på väg att bli samma ovissa rysare som kvalserien var i fjol.
Det skiljer fem poäng mellan himmel och helvete. Fem poäng mellan tabellfyran Skellefteå och elvan Modo. Och bara en poäng mellan Skellefteå och åttan Timrå.
Det är fullkomligt underbart.
Precis som idrott ska vara då den är som bäst.
Modo, då?
Jag är fortfarande övertygad om att de går till slutspel till slut.
Modos problem är målvaktssidan och de måste ge nye Mike Morrison en chans att spela in sig och ge honom fortsatt förtroende trots mardrömsstarten med 0–5.
Men ett lag som Modo ska inte kunna missa slutspel.
Då får Niklas Sundström, Per Svartvadet, Mattias Timander & Co gå och skämmas hela sommaren.
Däremot ska inte Foppa spela i Modo i vinter. Om jag får bestämma och även om han får ordning på
foten. Det skulle kännas helt fel. Jag kan bara se honom i två klubbar om han kommer tillbaka – Colorado eller Philadelphia.
Kul för Mikael Renberg att få vara med och vända den negativa trenden i Skellefteå
Han är med på min tio i topp-lista över världens mest sympatiska hockeyspelare/människor.
Det har ju varit snack om att Magnus Svensson Pääjärvi skulle vara på väg till Frölunda. Jag hoppas verkligen inte det.
Vem har vuxit som spelare i Frölunda de senaste åren?
Det är göteborgarnas problem.
Färgats av pengapolitik
Pengar är inte allt och tyvärr har dagens Frölunda färgats mer av pengapolitik och stora, dyra namn än av känsla.
Jag tror problemet heter Mats Ahdrian – klubbdirektören som gett nej- sägarna till 14 lag i elitserien ett ansikte.
It´s all about the money.
Och precis när jag skriver det här plingar det till i mailen med rubriken:
”John Pohl klar för Frölunda”.
Ännu en desperat miljonvärvning. Amerikanen som jag sett spela live i Toronto Maple Leafs. Där gjorde han ett mål på hela säsongen i fjol.
I vinter hann han göra tre i Lugano innan schweizarna rev kontraktet.
Fyra mål på två säsonger.
Är det vad Frölunda behöver just nu?