Garpenlöv: Hur bra är Tre Kronor 2013?
I kväll får vi svaret på frågan
Kanada styr hockeyvärlden.
Och att möta Kanada är en utmaning både på isen, men också utanför isen.
Kanada försöker hela tiden skaffa sig fördelar som bästa träningstider, bästa omklädningsrummet, få bort domare som de inte tycker är bra eller välja bästa båset.
Kanadickernas mentalitet är så och inget lämnas till slumpen.
Tre Kronor–Kanada ikväll.
En klassisk och rolig match med flera aspekter som rivalitet, transatlantisk inställning och superstjärnor i Kanada.
Både Tre Kronor och Kanada får ikväll ett kvitto på hur bra laget är. Är Kanada här för att vinna VM-guld, eller är det en betald semesterresa? Det som talar för ett seriöst Kanada är att det är OS om 10 månader.
Det gör att spelarna har rätt inställning till den här VM-et och då är Kanada en guldaspirant. När Kanada kommer till VM turneringar vet man aldrig vad man kommer att få.
Det kan vara dåligt spel och sena partykvällar eller ett fokuserat Kanada som gör allt för att vinna guldet.
I år tror jag vi har ett Kanada-lag som går för guld.
Spelarna vet att deras prestation i detta VM påverkar uttagningen till kommande OS.
Före detta superstjärnan Steve Yzerman, Kanadas General Manager, är smart och har förståelse för hur man bygger ett lag som kan vinna på stor rink. Kanada har aldrig inte vunnit OS-guld på stor rink sedan NHL-spelarna fick tillåtelse att vara med 1998.
När jag går igenom Kanadas laguppställning ser jag ett lag fyllt med stjärnor som Steven Stamkos, Claude Giroux, Brian Campbell, Matt Duchene som är väldigt spelskickliga, tekniska och bra skridskoåkare.
Kanada har även med sig stora starka tuffa forwards som Wayne Simmonds, Eric Staal, Andrew Ladd som har den fysiska delen med sig in i matcherna.
Och på backsidan har man lärt sig att det inte går att ha stabbiga backar med dålig skridskoåkning utan även här handlar det om spelare som är skridskostarka och rörliga som Brian Campbell.
Ingen partyresa till Stockholm
Kanadas lagbygge ser bra ut på pappret och det är en signal om att Kanada tar den här turneringen på allvar. Ingen partyresa till ett soligt Stockholm. Hittills i turneringen har Kanada gjort två mediokra matcher mot Danmark och Schweiz och en lite bättre match mot ett svagt Norge.
Jag ser ett Kanada som växer och blir bättre för varje match. Lite oroväckande för Tre Kronor, faktiskt.
I alla VM som jag kan minnas har Kanada haft det svårt i inledningen av turneringen på stor rink.
Det är naturligt med tanke på att alla spelare och tränare kommer från en helt annan miljö med små rinkar och en annan bedömningsnivå från domarna.
Kanadas problem i början av turneringarna är skridskoåkningen och tajmingen i spelet – man får ett långt lag – backar som backar hem och ger ytor till motståndarna – forwards som hamnar för djupt ner i anfallszonen.
Det känns som både spelare och coacher använder grundspelet till att anpassa sig till den större rinken och till det taktiska spelet på stor rink.
Man kan se hur Kanada i varje match förbättrar och ibland förändrar sitt spel för att anpassa det till den stora rinken men också till de kanadensiska spelarna. Det gör att Sverige kommer att få möta ett kanadensiskt lag som börjat hitta sitt spel och bli varma i kläderna. Att möta Kanada är en utmaning på isen men också utanför isen.
Självförtroendet är stort
Kanada försöker hela tiden skaffa sig fördelar som bästa träningstider – bästa omklädningsrummet – få bort domare som de inte tycker är bra eller tvärt om – bästa båset och så vidare.
Det är deras mentalitet där ingenting lämnas till slumpen.
Det kan tyckas vara småsaker, men alla småsaker blir tillsammans en stor fördel som hela Kanadas lag växer av.
På isen lever inte myten kvar om stora starka tuffa Kanada som kan skrämma europeiska spelare till seger, utan idag handlar det mer om Kanadas superstars och hur skickliga de är.
Den respekt som har funnits till Kanadas fördel lever inte kvar hos de stora hockeynationerna som har tappat den på grund av mängden spelare som har erfarenhet av NHL spel. Däremot finns den respekten kvar hos de så kallade B-nationerna.
Det såg vi i Kanadas mot Norge i förrgår.
Norge var passiva och stod mest och tittade på när Kanada åkte åttor runt norgespelarna och matchen var avgjord efter första perioden .
Alla kanadensiska ishockeyspelare spelar med en självklarhet och med ett inbyggt självförtroende som många gånger är bättre än vad spelaren egentligen är.
Jag vet inte hur många kanadensiska spelare som jag spelat med där självförtroendet varit större än deras spel.
Det gör att man kan uppfatta kanadensiska ishockeyspelare som stöddiga.
Det är inte konstigt med tanke på vilken hockeyresa och utbildningsfas som spelarna måste göra i hockeytokiga Kanada där allt går ut på att visa upp sig och sitt spel för att klara gallringen och bli en framgångsrik hockeyspelare.
I kväll ser jag fram emot en match av högsta kvalité där vi får svaret på frågan; hur bra är Tre Kronor 2013?