Wennerholm: Jag har längtat – blir en unik säsong
Äntligen dags för SHL-premiär
KARLSKRONA. Nu är det dags.
Alla Zambonis är nyservade, isen lagd, träningsmatcherna avklarade.
Dags för SHL-premiär 2015/16.
Och jag har inte känt mig så förväntansfull inför en SHL-vinter sedan lockout-säsongen 2004/05.
Det blir en unik säsong med fjorton lag och jag har tagit mig ända ner till Karlskrona, där det knappt finns ett hotellrum att hitta dagen före den historiska hemmapremiären mot Färjestad.
Ska du ha en biljett till den här matchen får du annonsera på Blocket.
Till och med pressläktaren är fullsatt sedan två veckor tillbaka och jag hade tur som anmälde mig i tid för ovanlighetens skull.
Nu är det naturligt att det bubblar av förväntan i Karlskrona.
Det är inte vanligt att helt nya lag tar klivet upp i SHL och senast det hände var när Växjö gick upp 2011.
Historiskt sett har bara 23 lag spelat i SHL/Elitserien sedan starten 1975 och då räknar jag in debutanten Karlskrona. Omsättningen har inte varit gigantisk direkt.
Men jag har förespråkat 14 lag i massor av år nu och till slut blev det så. Jag tror det gynnar hockeyn i stort, sprider intresset och får SHL att växa.
Det roliga med den här säsongen är att det inte bara är nykomlingarna man är nyfiken på.
Många av de etablerade lagen har satsat mer än på många år inför den här säsongen.
Många lag har helt bytt ansikte.
Blir sjätte raka finalen
Luleå har grävt ner miljoner i nya namn, Färjestad kickade halva kansliet och köpte spelare i istället och Modo ser ut som ett halvt NHL-lag med alla transatlantiska importer.
Lägg till Skellefteå som spetsat till ett redan spetsigt lag och behållit stommen intakt. Och de regerande mästarna Växjö som väl aldrig omsatt så få spelare inför en säsong.
Vårens två finallag kommer knappast att bli sämre i vinter och har inga avsikter att släppa några förbi sig.
Men när jag går igenom lag för lag är det också Skellefteå som sticker ut och imponerar mest.
Jag tror inte lagledningen ville behålla direkt någon av de spelare som försvann, men har i stället handplockat fyra av seriens bästa nyförvärv.
Den självklara ledaren Jimmie Ericsson som återvänder från KHL, Mattias Ritola från Leksand, amerikanen Terry Broadhurst från Chicago Wolves och inte minst backen Alexander Urbom.
Jag tror inget kan stoppa Skellefteå från den sjätte raka SM-finalen och ett nytt guld.
De har aldrig varit bättre.
Växjö tappade massor av muskler när Noah Welch försvann, backen som blev själva symbolen för SM-guldet i våras (även om jag tyckte Cory Murphy var bättre totalt sett).
Trots det har de fortfarande SHL:s kanske bästa backsida. Nu har sportchefen Henrik Evertsson handplockat Richard Gynge från KHL som lekamrat till Robert Rosén i en tänkt förstakedja. Klickar de två som de gjorde i AIK säsongen 2011/12 kan det vara SHL:s bästa radarpar. Den gången vann Robert Rosén
poängligan med sina 60 poäng (21+39) och Gynge var överlägsen i skytteligan med sina 28 mål.
Slipper panikvärva denna säsong
Det är Skellefteå och Växjö de övriga storsatsande klubbarna tagit rygg på den här säsongen, inte minst för att det lönar sig att ligga i topp.
Båda lagen gjorde rekordvinster förra säsongen i en liga där de flesta kämpat med ekonomiska svårigheter i flera år.
Modos satsning på transatlantiska stornamn är historisk. Dessutom har man värvar en kanadensisk coach i Larry Huras.
Det gör dem till ett av seriens mest svårbedömda, men samtidigt intressantaste, lag.
Det är kittlande med så många stora namn och totalt 1758 spelade NHL-matcher.
Modo lär knappast behöva panik-värva Donald Brashear i vinter.
Botten då?
Ja, jag har väl aldrig sett två så ”givna” bottenlag som nykomlingarna Rögle och Karlskrona.
De är klart svagast på papperet och det krävs en bragd om något av lagen ska hänga kvar utan att kvala.
Det är inget att hymla om.