Alfelt: Just nu handlar det om att slippa Superettan
MALMÖ. Djurgården var utspelat.
Förnedrat av Labinot Harbuzis lekande fötter.
Men Djurgården var inte chanslöst. Det ger hopp.
Om Malmö hade satt sina klara målchanser hade matchen blivit en stjärnsmäll för Zoran Lukic och Andrée Jeglertz.
Blixtsnabbe Daniel Larsson brände tre rena frilägen. Guillermo Molins gjorde mycket rätt men inte i de avgörande sista momenten. Harbuzi borde fått göra ett mål till utöver sitt ursnygga 1–0 när han ännu snyggare på Zlatanvis snurrade bort fyra motståndare och avslutade med vänstern.
Ser man till spel och chanser var Malmö klasser bättre än Djurgården, men Djurgården var målmässigt med hela matchen ut.
Det fanns flera antydningar till möjligheter att kvittera sent och just nu är det såna korta halmstrån djurgårdarna måste plocka upp för att stärka sitt sargade självförtroende med.
Djurgården var inget bra lag
Senast jag såg Djurgården var bortamatchen mot Halmstad. Då fungerade absolut ingenting för varken laget eller individuella spelare.
Kanske är det minnesbilderna av den skräckuppvisningen som gör att jag ser betydligt mer positivt på Djurgårdens möjligheter efter förlusten på Swedbank stadion. Fortfarande var Djurgården
inget bra lag, men det var ändå ett oerhört mycket bättre lag än det i Halmstad.
Anfallstrion duger.
Johan Oremo är aningen överskattad men har kvaliteter som kan utnyttjas, dock inte så mycket på en kant som i går.
Sebastian Rajalakso är ganska enkel i sitt spel men för den skull inte enkel att möta på grund av hans snabbhet och kraft.
Boyd Mwila ser ut att ha fått den nytändning han behövde med flytten till Stockholm. Blixtrande snabb och bra med bollen. Den som är bäst på att hålla fast bollen i anfall.
De stora problemen är att mittfält och ytterbackar inte får upp bollarna till de tre däruppe snabbt nog med tillräcklig kvalitet.
Markus Johannesson, Andrej Komac och Philip Hellquist hade det tufft mot Malmös skickliga defensiva mittfältare Daniel Andersson och Robert Åhman Persson. Labinot Harbuzi var man till slut livrädda för att närma sig, det är inte så kul att bli bortsnurrad hela tiden.
Tvingats till stora ändringar
Lukic och Jeglertz har på grund av resultaten, skador och avstängningar fått använda 21 spelare i de åtta matcher som spelats. Det är många, men inte extremt många. Bottenlaget Örgryte har använt fler medan de allra flesta lag hittills har haft 17 till 19 av sina spelare inne i allsvenska matcher.
Problemet för Djurgården har varit att man tvingats till stora ändringar man inte velat göra i startelvan.
I derbyt mot AIK blir Djurgården klart nederlagstippat och det kan ge en möjlighet att vända trenden. Stockholmsderbyn är speciella matcher som inte alltid resulterar i resultat som aktuell form borde generera. En överraskande seger skulle kunna betyda väldigt mycket för fortsättningen.
Tänkbara pusselbitar
Djurgården testar i veckan som kommer två unga offensiva spelare från River Plate i Argentina. Mittfältaren Leandro Ortiz, 19 år, och anfallaren Ariel Luojan, 20.
Kanske lite för unga och för orutinerade för att man ska tro dem om att vara lösningen på den akuta poängkrisen, utan förmodligen mer tänkbara som pusselbitar i den långsiktiga djurgårdssatsningen som ska leda till nya SM-guld.
Dit är det långt. Just nu handlar det om att hitta en effektivitet som räcker för att slippa Superettan.