Wennerholm: Kostar inget att ge Simon Pettersson en chans
Publicerad 2024-06-30 16.02
Simon Pettersson är svensk friidrotts stora gåta.
Från världsklass till medelmåtta.
Men jag skulle ta ut honom till OS ändå.
Simon Pettersson tog OS-silver i Tokyo 2021 och året efter gjorde han sitt livs första 70-meterskast, då han slog träningskompisen Daniel Ståhl i Norrköping.
Livet lekte.
Han hade en spikrak utvecklingskurva som pekat uppåt tio i rad.
Då kraschade allt.
Nu fick han stryk av Ståhl med nästan fyra meter i SM-finalen två år senare, då han inte nådde längre än 61,83.
Jag tror aldrig jag sett ett brantare fall hos en så etablerad världskastare.
Trots att han är i bättre fysisk form än någonsin, vägrar diskusen att flyga längre än strax norr om 60-metersstrecket.
Det började redan i fjol, då tränaren Vesteinn Hafsteinsson beslutade att ta ett nytt jobb på Islands olympiska kommitté och flytta till Reykjavik.
Simon flyttade hem till sin moderklubb Upsala IF och nye tränaren Henrik Wennberg och förtrollningen var bruten.
På en och en halv säsong har det varit fritt fall på världsrankingen.
Från en femteplats vid ingången av 2023 till att inte ens vara kvalificerad för att kasta i OS i Paris.
På internationella friidrottsförbundets uppdaterade lista över de som är inkvalade till OS just nu, ligger han på en 33:e plats i en gren där totalt 32 får ställa upp.
Och den direkta kvalgränsen 67,20 har han inte varit i närheten av.
Nu kommer han säkert ändå att klättra på rankingen när det slutgiltiga listan kommer, då erfarenheten visar att en handfull av de han har framför sig och att stryka sig av olika skäl.
Men hur tungt väger ett OS-silver när SOK och Kajsa Bergqvist tar sina slutgiltiga besked?
Det är frågan just nu.
Det är naturligtvis sorgligt att se någon så totalt tappa känslan och så desperat försöka hitta den igen.
Men tänk om han gör det?
Det är min invändning.
Det är små detaljer i tekniken det handlar om och tänk om SOK säger nej och Simon plötsligt dänger iväg diskusen 68 meter några dagar efter att anmälningstiden gått ut?
Då går det inte att ångra sig.
Hans mästerskapsfacit är i det närmaste fläckfritt, om vi räknar bort årets EM i Rom, där han inte lyckades bryta mönstret och ta sig till final.
Det gjorde han inte i VM i Budapest förra sommaren heller, men då trodde alla att han kastat sig till en final med 63,93 i sista kvalomgången.
Men efter flera timmars juryarbete ströks det resultatet för att hårfint övertramp.
Det var å andra sidan första gången han misslyckades att ta sig till en mästerskapsfinal.
En resa som inleddes med en elfteplats i VM i London 2017 och fortsatte med en fjärdeplats i EM i Berlin 2018. Han var VM-nia i Doha 2019 innan fullträffen kom i OS i Tokyo 2021, där han var tvåa bakom Daniel Ståhl och fixade en svensk dubbel.
Framgångarna fortsatte även 2022, då han var VM-femma i Eugene och sedan EM-fyra i München.
Mot den bakgrunden skulle jag ge honom en OS-biljett och hoppas att den mentala spärren släpper och han hittar känslan igen.
Då kan det gå fort.
Det är värt en chansning, även om det känns som ett långskott.
Samtidigt förstår jag om SOK säger nej.
Han har inte uppfyllt några av de krav de ställer och dagsformen är usel.
Jag tror att Simon skulle ta det lika rakryggat som han tagit de senaste två årens motgångar.
Men som sagt.
Det kostar ingenting att ge honom en sista chans.
Annars kan jag inte påstå att det är många nya som bankar på dörren till SOK:s kansli i Stockholm för att hämta en OS-biljett.
Det är bara Julia Henriksson som känns helt given efter hennes dubbla SM-guld på 100 och 200 meter.
Och nya hindermästaren Leo Magnusson känns intressant och klart formstarkast bland hinderlöparna. Om han nu klättrar tillräckligt på rankingen.
Lägg till Rebecka Hallerth i slägga, som känns värd att få åka till OS. Hon har en klar finalchans.
Annars är det framtidskriteriet och gränsfall som gäller om det ska bli några fler svenska friidrottare i OS.
Det blev en chockförlust på 800 meter för Andreas Kramer, då Turebergs Haptom Asgede kom stormande förbi i spurten.
Det är risken när det går alltför långsamt och segertiden blev måttliga 1:49.70.
En taktisk miss av Kramer.
Kul att se Lidingös 18-åring Karl Ottfalk spurta hem SM-guldet på 5000 meter.
Den kicken i steget kommer att bli värdefull i framtiden.