Anrell: Sant eller inte, han väljer i alla fall att ta på sig skulden

Det finns naturligtvis många som kommer att säga att Patrik Sjöbergs brev är rena hyckleriet.

Att Patriks pudel snarare är en fähund.

Men jag tycker att det är ett mycket bra brev.

Särskilt om han menar det som står där.

helskärm

Jag har oerhört svårt för Sven Nylanders roll i den här härvan.

Jag förstår att han kämpar för sin heder och för sin möjlighet att fortsätta jobba inom idrotten.

Det kommer han sannolikt inte att lyckas med.

Att säga att nån annan måste ha gett honom knarket han hade i kroppen - och kanske till och med i fickan - är en förklaring som rimligtvis ingen kommer att tro på. Han måste komma med nåt bättre om hans time out ska rädda honom.

Han kanske borde pröva sanningen.

Skyller inte på någon

Om Patrik Sjöberg skriver sanningen eller inte har jag ingen aning om. Men han väljer trots allt att visa en smula ryggrad; han erkänner, han tar på sig skulden, han skyller inte på någon.

Dessutom - och det är lika viktigt -erkänner han att han gjort fel.

Det tror jag aldrig nånsin att Patrik gjort förr under hela sitt liv.

Han kallar sig själv patetisk, dum och korkad. Det är högst relevanta ord. Dessutom kanske de enda ord man ska använda om två äldre herrar som går på krogen och sniffar kokain tillsammans med en yngre kollega. Tyvärr tillkommer ord som kriminell, skadlig, katastrofala föredömen och totalt raserat förtroendekapital.

Att göra en pudel kan aldrig betyda att man skyller på andra.

Det är därför jag har så svårt för Sven Nylanders roll i det här.

Han låter som en dålig kopia på alla gamla dopningsavslöjade idrottsmän som genom åren skylt på allt från mensmedicin till att massörer lurat dem. Fantasin överträffar sällan smartheten hos dem som trillat dit, men de har alla en gemensam egenskap; ingen tror dem.

Därför tror jag inte att någon tror på Svens undanflykter.

Jag antar att han tror att en time out ska få saken att bli en smula nertonad i media. Men tyvärr, arbetet för en ren idrott kräver just att man är ren.

Som en dålig Ludmilakopia

Nu låter Sven Nylander mest som en dålig version av Ludmila Engqvist - första varvet. Andra gången erkände hon. Sven, som är en smart och rutinerad kille, borde erkänna direkt. Innan han blir lika patetisk som en gammal avdankad bobåkare.

Jag vet inte hur sanningsenlig Patrik är i sitt brev.

Jag har hört så mycket genom åren om Patriks liv att om hälften varit sant skulle han inte ens klarat av att hoppa över frukost.

Ännu mindre 2.42.

Jag har inte pratat så mycket med Sven Nylander genom åren. En gång ringde han och ville att jag skulle skriva ett kapitel om Carolina Klüft i en kommande bok som Ren Idrott skulle ge ut. Jag svarade undvikande. Han skulle återkomma, sa han.

Sen hörde han inte av sig. Mer än så är det inte.

Hans arbete har vad jag förstått varit bra för Ren idrott.

Nu är det arbetet ödelagt.

Det är resultatet av några påsar vitt pulver och en efterfest för mycket: en ödelagd yrkeskarriär, en krossad idrottskarriär och så Patrik som nog klarar sig i längden.

Kunde Björn Borg resa sig efter alla skandaler kommer Patrik Sjöberg att kunna komma åter till folkhemmet. En smula skamfilad, visserligen, men ändå en kille som vågar säga vad han tycker och som en gång, i den där knarkskandalen i EM i Göteborg, tog på sig skulden som en man.

Allra mest patetisk var i går gamle friidrottsbasen Ulf Karlsson som sa att han sett Sven Nylander påtänd för länge sen.

Så himla påpassligt att han kom på det just nu.

Lasse Anrell