Peter Wennman: Golf är grymt, hjärtlöst & hånfullt elakt

Att golf är ett obegripligt spel vet vi alla.

Att golfen kan vara grym, hjärtlös, skoningslös och hånfullt elak vet vi också.

Men en sak är viktigare:

Golfen gör aldrig skillnad på folk.

Vare sig du heter Annika Sörenstam, Tiger Woods – eller Henrik Stenson.

Vi kan lägga till namnet Vijay Singh också, ty jag tänkte börja där:

Natten till söndagen gick Singh ut med ett slags ledning före Tiger Woods i Buick Open i Michigan. Samme Woods som dagen innan skjutit en formidabel 61:a.

På de första nio hålen spelade Singh fullständigt skjortan av Tiger, radade upp birdies och sköt en 29:a. Världsettan Woods gjorde bland annat tre bogeys i rad och blev närmast förnedrad.

63:a med enkla missar

Det som hände i giganternas duell var helt obegripligt. Inte bara för att Tiger fick spö med sju slag – utan för att Vijay missade tre korta birdieputtar som både du och jag kunnat sätta. Ändå sköt han en 63:a!

Så har vi Sörenstam, som verkligen låg i bra position för att ta hem sin tredje major för året. Men hon – till och med hon – fick stopp i maskin, till synes helt utan anledning. Världens säkraste spelare från tee fick med skammens rodnad på kinderna stå som en höghandikappare och leta efter den bortslagna bollen i buskarna.

När såg ni senast Sörenstam tvingas slå en extraboll (provisorisk) direkt i tv?

Men det är så det är:

Golfbanor gör aldrig skillnad på folk.

De hoppar upp och biter dig i nacken, förr eller senare, vad du än heter. Trots att det är ett av spelets äldsta sanningar förtjänar det att upprepas.

Vi ska alltså inte förvånas över det grymma, hjärtlösa och hånfullt elaka (ur svensk synvinkel) som drabbade Henrik Stenson i Scandinavian Masters.

När han sänkte sin underbara putt för eagle på 17:e trodde alla att saken var klar. Inte minst den flåshurtige floskelspridaren Peppe Eng i TV 4, som vrålade som en dåre och tog ut segern i förskott. Ett stilenligt slut, han började ju med att kalla Kungsängen för Kungsholmen.

Men fullt logiskt skedde det obegripliga.

Australiensaren Mark Hensby, The Smiling Killer, avslutade med två birdies och tvingade fram ett särspel som han vann. Inte så märkvärdigt i sak, om man betänker att Hensby är en sån där riktigt envis rackare som är skicklig nog att klara en sån sak. Men desto otroligare att han sänkte sin sista putt, på 72:a hålet, långt ute ifrån greenkanten precis när Henrik Stenson börjat fundera på vilken sorts champagne han skulle slå upp.

Det var ett av de ögonblick denna helg som visade golfens sanna ansikte.

Hade det hänt oss vanliga dödliga hade vi brutit ihop. Eller åtminstone slagit sönder en klubba. Själv hade jag gjort båda.

Snart vinner Stenson

Men en sån som Stenson får i alla fall nån miljon som tröst. Då går det ju an att hålla färgen. För Henrik, golfvärldens högst rankade svenske herre just nu, blev Masters också ett härligt formbesked. Det dröjer inte länge förrän han vinner nu.

Det märkliga och cyniska som kan hända i golf är förstås också spelets storhet. Det som gör att vi kan sitta som förhäxade och följa även en tävling som den på blöta Kungsängen.

Många klagade på vädret, trots att arrangörerna hade tur i slutändan. Andra ogillade banan. Själv anmärkte jag på startfältets kvalitet.

Men hur det än var så blev det stor dramatik.

Golfen lever ju sitt eget liv. Den tar ingen hänsyn.

Fotnot: Vijay Singh vann tävlingen i Michigan med fyra slag före Tiger Woods.