Borde ha stoppats
Ett mysterium att inte tränaren Agne Bergvall sa nej
LAUSANNE. Det gör ont att se en gråtande och förtvivlad Carolina Klüft ligga i längdhoppsgropen i Karlskrona.
Hon vet redan där att det inte blir något VM i Berlin.
Men sanningen är att hon aldrig skulle hoppat i Karlskrona.
Det finns bara ett ord för det:
Korkat – så fruktansvärt korkat.
Carolina Klüft har ständigt upprepat en sak inför den här säsongen. Att hon måste lyssna på kroppen, att hon måste våga säga nej. Därför åkte hon aldrig med i lag-EM i portugisiska Leiria under midsommarhelgen.
Det var en ”ny” Carolina Klüft som säkert inte mådde bra av att säga nej till landslaget, men ändå gjorde det. Jag blev faktiskt förvånad och tänkte att nu har hon insett att hon måste fokusera helt på sig själv och sitt längdhopp om hon ska kunna bli en världsstjärna även i en individuell gren.
Men vad händer?
Jo, hon och tränaren Agne Bergvall faller i samma fälla som alltid.
Carro ställer upp för sin klubb IFK Växjö i lag-SM på Stockholms Stadion, en tävling utan publik och bara intressant för en handfull klubbordföranden och ledare som vill stoltsera med att basa över landets bästa friidrottsklubb.
Inga andra bryr sig.
Kräver minst en veckas vila
Där springer hon först 100 meter och senare på kvällen 400 meter, som hon inte alls är tränad för. Hon vinner båda loppen men till ingen som helst nytta. IFK Växjös damlag blir femma av sex lag och tvingas kvala nästa år. Totalt meningslöst med andra ord. Och allt sker bara två dagar innan comebacken i längdgropen i Oslos Golden League.
Där börjar den tragiska resa som fick sitt slut i går. I Oslo kände en sliten Carro av en gammal skada i ett muskelfäste i vänster skinka och avbröt tävlingen efter bara ett hopp och en genomspringning. Tre dagar senare hoppar hon igen.
Varenda expert jag talat med här i Lausanne säger att hon aldrig skulle tävlat i Karlskrona.
Att den typen av ”känning” kräver minst en veckas vila för att inte riskera något värre. Men här tog Carros ständiga lojalitet över. Igen.
Det misstag hon inte skulle göra.
Hon var det stora affischnamnet i Karlskrona och tävlade inför sin hemmapublik. Släkt och vänner.
När inga andra stjärnor fanns kände hon naturligtvis att hon måste ställa upp.
Det är så Carolina Klüft fungerar.
Lätt att förstå att skadorna hänger ihop
Alltid lika lojal, alltid lika svårt för att säga nej. Jag tycker faktiskt att hon utnyttjats hänsynslöst av svenska förbundskaptener genom åren. Hon har övertalats att ställa upp i omänskligt många grenar i Finnkamper och Europacuper. Nu föll hon i samma fälla igen. Och att tränaren Agne Bergvall inte stoppade henne är ett mysterium.
Varför sa han inte nej?
Nu vet jag att Agne hävdar att den här skadan inte satt på samma ställe som Carro kände av i Oslo. Men det känns bara som en räddningsplanka. Hon hade ont i vänster skinka
i Oslo och det var muskelfästet i vänster skinka som brast i Karlskrona i går. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att de två skadorna hör ihop.
Det finns väl anledning att ifrågasätta Agne Bergvalls träningsmetoder. Jag är inte kvalificerad för den uppgiften och måste konstatera att han gjorde Susanna Kallur till en världsstjärna den korta tid han skötte om hennes och Jenny Kallurs fysträning.
Men vilket pris fick de betala?
Vilket pris får den ständigt lojale Carolina Klüft betala? Sanna och Jenny bytte tränare.
Det är kanske dags för Carro att göra samma sak. Jag tror hon skulle behöva det. En nytändning. Nytt tänk, som Agne skulle uttrycka det. Men samtidigt tror jag aldrig att det kommer att hända. Tyvärr.
Carro är alldeles för lojal för sitt eget bästa.
Är Carros karriär över? En del spekulerar om det redan nu. Mitt svar är enkelt: Absolut inte.
Jag tror i stället att det här kan bli en vändpunkt. Carro är en vinnarskalle. Hon ger aldrig upp.
Jag har sett henne göra det omöjliga som då hon tog VM-guldet i sjukamp i Helsingfors 2005 med en stukad fot. Det ska inte gå. Det var en av de största idrottsprestationer jag någonsin sett. Hon vann och hon borde fått Bragdguldet det året i stället för 2003.
Å andra sidan kanske det var bäst det som hände. Jag tror inte att Carro haft en chans att ta medalj i längd i VM. Så lätt är det inte.