”Jag försökte ta livet av mig”

Intervju med Fredrik Nygård

Poker Magazine har gjort en omfattande och lång intervju med pokerprofilen Fredrik Nygård. Här presenteras ett utdrag ur artikeln, som finns i senaste numret av tidningen.

helskärm

Fredrik Nygård föddes den 11 september 1976 och växte upp i finska Pedersöre kommun nära den lilla tvåspråkiga staden Jakobstad, i en liten by med 300 invånare.

”Bra familj”

Pappan i familjen var industriarbetare och mamma jobbade inom vården, och tillsammans hade de tre barn, alla pojkar, varav Fredrik var mellanbarnet. Fredrik beskriver livet som ”ett typiskt medelsvenssonliv” i en bra familj.

– Jag måste säga att jag haft en otroligt bra familj, vilket man kanske inte skulle kunna tro. Snarare borde den ha styrt mig i rätt riktning, och båda mina bröder blev det ju människor av, tänkte jag säga.

Lögnaktigt beteende

Att Fredrik senare i livet skulle ha ett grovt lögnaktigt beteende vill han inte skylla på något i uppväxten. Det fanns dock en person i hans närhet som hade visst dåligt inflytande.

– Jag hade en lite äldre kompis som tidigt började stjäla småpengar eller liknande och försökte ibland få mig och mina bröder att gömma saker och så, och det är klart man påverkas lite av de man umgås med. Men mina egna lögner började först senare när jag gått ut grundskolan och började spela på allvar.

På fredagarna i högstadiet brukade grabbarna som bodde ute på landet ta bussen in till stan och hänga, och här kom Fredrik i kontakt med spel för första gången. En kompis som han och hans äldre bror hängde med spelade mycket på maskiner, och det började med att Fredrik satt och tittade på när han spelade.

– Vi gjorde ju en massa annat också, men det brukade alltid sluta med att han stod en timme eller två framför maskinerna och spelade. Då började man själv snart lägga i någon oskyldig fem-mark då och då och blev fort fast. Det är ju många som blir beroende av såna där.

Folkhögskolan nästa

Efter grundskolan gick han ett år på folkhögskolan i Vasa och bodde på internat, och för första gången hade han lite fickpengar att röra sig med.

– Redan första veckan blev det att man for ut på stan och spelade bort på maskiner den veckopeng man fått hemifrån. Så den tog slut redan på en eller två dagar. I början var det ju ganska oskyldigt, då man bara spelade upp små fickpengar. Men sen hade jag en ”episod” där jag hade lånat ihop tre–fyra tusen finska mark – ungefär fem–sex tusen svenska kronor – av olika elever. När jag sen inte kunde betala tillbaka gick det till slut upp på lärarnivå, och till föräldrarna som fick lösa den grejen. Men det blev inte mycket allvarligare än så. Efter det så höll jag mig faktiskt ifrån spelandet ett tag.

”Då slant det totalt med spelandet”

Året gick och efter detta bar det av tillbaka till Jakobstad igen, och studier vid handelsläroverket.

– Då slant det totalt med spelandet. Jag och en kompis som också var ganska mycket speltorsk började skolka från timmarna och vara ute på dagarna och spela. Ibland kunde jag säga till föräldrarna att jag behövde pengar till diverse skolböcker och liknande, och allt det gick till spelandet.

– Efter allt det här lyckades jag åter koppla bort spelet i ett par år faktiskt, det var lättare på den tiden då det inte var så utbrett. Jag jobbade som försäljare och var i en miljö där spel inte fanns, och för mig som beroende handlade det helt om vilken miljö jag befann mig i. Så fort spel blev tillgängligt fick man lätt återfall.

Den här första perioden av spelande hade över åren kostat då 18-årige Fredrik ca 60 000 kronor, varav en stor andel var lånad. En stor summa för en ung man på den tiden, och även än i dag såklart.

Artistbokare i Stockholm

Fredrik hann med några småjobb som bland annat telefonförsäljare innan han 1998 flyttade till Sverige och Stockholm. Han började som så kallad artistförmedlare och jobbade med bokning av artister till diverse evenemang. Främst jobbade han med ståuppkomiker och även musiker, och lyckades ganska bra. Bland annat var han ett tag vikarierande artistvärd för S.U.C.K. (Stand Up Comedy-Klubben) på Berns Salonger i Stockholm och jobbade med många kända komiker. Han hade gjort sig ett namn i branschen och hade ett stort kontaktnät. Men i samband med att han jobbade med artister i krogmiljöer hittade han snart krogblackjacken och rouletten. Efter de första hundringarna var han åter fast.

– Jag tjänade ganska bra, även om ingen artistvärd tjänar riktigt bra. Jag drog in mellan 25 000 och 50 000 kronor i månaden, men spelade snabbt bort lönen. Jag började låna av de artister jag jobbade med och som såg mig som en seriös affärsman. Till exempel blåste jag stand up-komikern Lasse Karlsson på ett gage på femtusen som arrangören betalat i förskott till mig, och det spelade jag bort samma dag.

Lasse Karlsson:

– Jag minns Fredrik mycket väl och han är inte populär i stand-upkretsar. Det var inga större pengar som han försökte blåsa just mig på. Han var skyldig mig 5 000 kronor för ett jobb jag gjorde, men ringde mig och sa att han hade problem att betala sin hyra och frågade om han kunde använda mina pengar till det. Jag tyckte att det var okej så länge han betalade mig i rimlig tid. Dock fick jag ganska snabbt en dålig känsla och kände att jag var tvungen att kräva in pengarna. Det hände ingenting och till slut gick jag via det bolag han jobbade på och fick tag på numret till Fredriks pappa, som gick med på att betala Fredriks skuld. Det var ganska komiskt faktiskt, för jag kunde inte ta emot pengarna då jag inte var i stan vid tillfället. Så Fredriks pappa mötte min pappa på tågstationen i Södertälje och överlämnade ett kuvert med 5 000 kronor i.

Spelade bort massor

Fredrik kommer ihåg speciellt ett tillfälle där han lyckats vinna ihop bra pengar på poker under en period, men förlorade allt på kort tid.

– Det var i Las Vegas våren 2007 då jag var där i tre månader. Jag kom dit med 5 000 dollar och hade byggt upp mig till 49 000 dollar på poker efter tre fyra veckor. Jag hade då bestämt mig för att spela två satelliter till WPT-finalen. Den första var en stor supersatellit där jag åkte ut femte handen med AA mot 98. Jag tog en liten paus och spelade sen en enbordssatellit för 3 000 dollar, och jag kom heads-up i den med en ganska stor ledning i marker. På grund av vad som hände efteråt kommer jag ihåg det här oerhört bra. Jag minns varje hand i den heads-up som jag förlorade efter flera utdragningar. Trots att jag då hade vunnit 4 000 dollar genom att bli tvåa blev jag väldigt tiltad eftersom jag verkligen ville spela wpt-finalen och hade en sån ledning heads-up.

Fredrik gick till baren och beställde in öl och whisky om vartannat. Med de 7 000 dollar han hade på fickan gick han berusad till blackjackbordet för att försöka vinna ihop till ett säte.

”Försökte ta livet av mig”

– De 7 000 spelade jag bort på fem minuter. Då hoppar jag in i en taxi och åker till hotellet och hämtar 20 000 dollar till i kassa-skåpet. Jag går då tillbaka till exakt samma bord på Bellagio som jag förlorade på tidigare och förlorar det, åker tillbaka till hotellet igen och hämtar resterande 20 000 dollar som jag förlorar på samma bord. Då hade jag förlorat 48 000 dollar på ca en och en halv timme. Jag var då svinfull och det hela slutade med att jag försökte ta livet av mig. Dock var det någon som upptäckte att det höll på att ske, och det slutade på sjukhus i Vegas där jag varit tre gånger efter självmordstankar och självmordsförsök. Ett försök som var väldigt konkret var när jag tog 48 värktabletter och blandade med alkohol, och en annan gång i Stockholm stod jag på spåret i tunnelbanan. Men föraren hann se mig och nitbromsade och lyckades stanna bara en meter framför mig. Jag har väl varit så djupt ner i ett spelmissbruk som man kan komma.

Hela intervjun finns i senaste numret av tidningen

[extern länk]. Dock inte på nätet utan i pappersversionen av tidningen.