Wennerholm: Ta med en eldkastare, Horava...
PRAG. Jag sitter i Prag och följer kalabaliken i Modo på distans.
Men det är väl ganska passande då tjecken Miloslav Horava är på väg att ta över som tränare nästa säsong.
Jag har alltid gillat tjecker.
Men jag rekommenderar honom att ta med en eldkastare.
Det är många slocknande stjärnor som behöver eld i baken.
Linköping trodde på tjeckiskt under då de anställde Slavomir Lener som tränare inför säsongen 2008–2009.
De gick visserligen upp som en sol och slutade tvåa i grundserien.
Men de landade som en pannkaka efter kvartsfinalförlusten mot Skellefteå.
Dessutom blev östgötarna i stort sett förnedrade i Champions Hockey League.
Jag trodde ett tag att huvudsponsorn Cloetta skulle lansera en ny fylld chokladbit under namnet ”Flopp”.
Men samtidigt glömdes Modo på något sätt bort i debatten om svensk hockeys eget ”Big Five”, som jag döpt dem till.
Jag har fått en hel del mail om vilken klubb som är femte medlemmen i den rikemansklubb som har Färjestad, Frölunda, HV 71 och Linköping som ständiga medlemmar.
Det enkla svaret:
Modo.
Vem lät Krizan festa på stan?
Ångermanlänningarna är i samma division som Färjestad pengamässigt, men har inte kommit i närheten av värmlänningarnas organisation och ständiga krav på guld.
Kostymen har växt så snabbt med nya Swedbank Arena som mjölkkossa, att ingen riktigt verkade fatta vad som hänt.
Klubbledningen levde kvar i det gamla och behöll clownkostymerna på.
Vem bestämde och vem tillät Karol Krizan att festa på stan och bli större än laget och vem värvade ersättaren Mike Morrison – en målvakt känd för att inte ens kunna stoppa en badboll?
Jo, den ledning som just nu sparkats.
Där har Modo gjort rätt.
Men Färjestads tradition och krav att sikta mot SM-guld varje säsong, har inte riktigt fått fäste i Foppaland.
Det är rätt märkligt i en stad som fostrat så många vinnarskallar, men samtidigt var vinnarskallarnas marknad i Ö-vik så kortlivad att den aldrig hann skapa någon tradition.
Det var Foppa och hans kompisar födda 1973 som skapade undret.
Sedan har det varit mest det.
Ett under ingen kunnat leva upp till.
Nu måste Modo leva med kraven
I dag känns Modo som en trött klubb, nöjd med framgång vart tionde år ungefär.
Efter SM-guldet 2007 verkar det som hela bygden tyckte att det var nog med bragder för tio år framåt.
Som vanligt alltså.
Men inget är som vanligt längre i Örnsköldsvik och Modo har vuxit till en storklubb som precis som Färjestad måste leva med kravet att slåss om SM-guld varje säsong.
Den mentaliteten och de kraven måste förankras hos både styrande och fans.
Jag följde Färjestads väg mot SM-guldet och det var en glädje som delades av alla.
Det var blöta ryggar från klubbdirektören Håkan Loob, sportchefen Thomas Rundqvist och neråt, även om deras kostymer blötts av segerchampagne.
Men för mig är det samma sak.
Lika hårt jobb på alla nivåer.
Det är dit Modo måste nå om man ska leva upp till sina traditioner och sin omsättning.
Det går inte att jämföra sig med Brynäs eller Skellefteå längre.
Modo är i en helt annan division resursmässigt.
Den stora frågan är om man kan stanna där.