Anrell: Den enda som kan stoppa oss är en mycket gammal Jagr
BRATISLAVA. Underbara dagar framför oss, heter en fantastisk bok om Olof Palme och framtidstron bland unga på 60-talet.
Underbara dagar framför oss här i Slovakien.
Den enda som kan stoppa det är en mycket, mycket gammal 68:a som heter Jagr.
Framtidstron i dag heter ett ungt svensk lag där fyra av spelarna föddes samma år som Jagr gjorde debut i NHL 1990.
Det ger ett slags perspektiv.
Fyra spelare som kommer att dominera världshockeyn i många år.
Tre Kronor innehåller till och med tre spelare som inte ens var födda när Jagr började sin karriär i Pittsburgh.
Underbara dagar framför oss – om nu inte Jagr tillåts tillfälligt stoppa det och spela samma dominanta och briljanta hockey som han gjorde i går mot USA.
Det var länge sen jag såg en så överlägsen spelare på den här nivån.
Femmetersdragningar som totalt ställde USA:s backar.
Snabba spelvändningar som amerikanerna inte hann försvara sig mot.
Ännu snabbare avslut som ställde målvakt och försvarare.
Det var en totaluppvisning av Den Gamle som på något sätt spelar upp en sista föreställning här, så nära sitt hemland som det går att komma. Jag vet inte om han gör det för att han vill tillbaka till NHL eller om han nöjer sig med de ryska pengarna som för en spelare som Jagr är lika stora som de han kan tjäna i Nordamerika.
Nog så viktigt, kanske, för en spelare som inte bara spelar hockey utan även gjort sig känd, eller kanske ökänd, som en stor spelare på diverse dyrbara kasinon.
Men jag tror kanske, som den romantiker jag är, att det som driver honom just nu kanske bara är detta att vinna ännu en stor titel.
Och ingenting kan skapa underbarare dagar framför honom än att vinna en titel så nära hemmaplan som det går att komma en ljummen försommarhelg som den här i Bratislava.
Mot Jagr – detta enmanslag i världsklass – står Tre Kronor med alla dessa unga spelare.
Den Gamle mot Framtiden.
Jag njuter i stora drag av att se Mattias Tedenby spela hockey just nu.
Liten, ettrig, teknisk, med ett självförtroende som en mycket stor hund. Jag frågade honom efter matchen var det är han förbättrat under sitt år i NHL.
– Mest det fysiska, det händer mycket på isen där borta.
Jag tycker han är för blygsam. Han har förbättrat allt. Han har en magisk överblick. Han frispelar, han utmanar, han är rörlig och han tar kamp framför mål.
Jag njöt av att se Patrik Berglund spela hockey i går. Stor, stabil, nästan majestätisk. Fyra i poängligan i VM.
Jag njöt av Tim Erixon – bra igen. David Rundblad – bra igen. Marcus Krüger – mycket bra igen. Jakob Silvferberg – bra igen. Oliver Ekman-Larsson – bra men ojämn igen. Mikael Backlund – okej, men bäddade för första tyskmålet med en horribel felpassning. Magnus Pääjärvi – bättre i går.
Fjortisarna dominerade och de gjorde det med stil, klass och värdighet.
Bäst av de gamla tycker jag var Niklas Persson som inte bara satte press på domarna i varje byte - jag vet aldrig om jag sett honom så engagerad i en landskamp någon gång – och rev sönder tyskarnas spel när han hade tid över för det.
Briljant på min ära, som man sa på Palmes tid. Eller om det var Per-Albins...
Och bäst av alla var naturligtvis en gammal spelare – som är ohyggligt ung på den här nivån.
Viktor Fasth är ett unikum inom dagens hockey.
29 år ung debuterar i VM och han gör det på ett alldeles sensationellt sätt.
Nu är det ju inte Mora och Södertälje han möter, men han spelare på exakt samma sätt – trots att motståndarna är världsspelare.
I morgon står han inför sitt livs utmaning – och den är till och med svårare än att rädda ett dödsdömt AIK kvar i elitserien. Den är att möta en av världshistoriens bästa hockeyspelare, vid namn Jaromir Jagr, som helt plötsligt den här våren i Slovakien befinner sig i sitt livs form vid 39 år ålder.
Jag skulle säga att Viktor Fasth också befinner sig i sitt livs form.
Sitt livs första och enda formtopp – vid 29 år ålder.
Det kan bli ett hur intressant möte som helst. Det kan verkligen bli en klassiker...