Sverige hoppar för EM-medalj

– och OS-chansen är riktigt god

helskärm

En var för nervös för att kunna äta.

En annan undrar varför han utsätter sig för påfrestningarna.

Men nerviga ryttare hoppar också högt.

Sverige är i EM-final i nationshoppningen.

Det snackas mycket om hyperkänsliga och lynniga hästar, mindre om de många darrande asplöv till ryttare som kliver upp i sadeln med uppdraget att föra djuren framåt och uppåt.

Ännu mera sällan kommer erkännanden som de här:

– Jag var tvungen att få i mig lite mat, klarade inte att äta innan jag skulle hoppa. Jag var för nervös, säger Helena Lundbäck och ursäktar sig för att hon inte kom till presskonferensen.

Där satt Royne Zetterman.

Snart 50 år, en hästkarl ut i fingerspetsarna – och heller inte ett dugg rädd för att blotta sin ångest inför en mästerskapsritt.

Förbundskaptenen Maria Gretzer hade placerat honom sist ut av svenskarna i torsdagens andra kvalomgång i lagtävlingen.

Med den här motiveringen:

– Han är som bäst när han är arg och går omkring och småmuttrar.

Zettermans replik:

– Arg? Jag? Det var fel. Jag var nervös. Det är jäkligt jobbigt innan man ska hoppa. Jag går omkring och tänker ”Ska det behöva vara så här varje dag? Vad gör jag det här för?”.

Ja, varför?

För att han gör det bra.

Två felfria svenskar

Zetterman tog en felfri tur med Isaac. Innan dess hade Rolf-Göran Bengtsson gjort detsamma med Ninja La Silla.

Och Lundbäck?

Där fortsätter EM-succén.

Hon drev stoet Madick över alla torsdagens 16 hinder. Så långt var allt perfekt. Men det gick någon dryg sekund för långsamt. Nu kostade tidsfelet bara en felpoäng. Det räckte för att ta laget från nionde till sjätte plats inför fredagseftermiddagens EM-final. Lotta Schultz åtta fel med Calibra gjorde inget eftersom bara tre resultat räknas.

En lagmedalj finns inom räckhåll, men än viktigare: Sverige ligger just nu på den tredje och sista kvalplatsen till nästa års OS. Storbritannien och Belgien har de andra två.

– Det är den platsen vi ska hålla, säger Helena Lundbäck, nu med mat i magen.

Tyskland (5,18 poäng) leder före Schweiz (7,17) och Holland (7,37). Ska Zetterman, Bengtsson, Schultz och Lundbäck spränga den trion krävs med all säkerhet tre felfria rundor.

– Vi kan greja det, men det kan lika gärna gå åt helsicke. Marginalerna är så små i den här sporten. Vi har fortfarande chansen, säger Lundbäck.

– Om Royne och ”Roffe” kan upprepa sina superrundor, jag helst är aningen mer avslappnad i ridningen och Lotta hittar den perfekta tajmingen hela vägen så...säger hon.

Allt för laget

För Helena är det laget och inte jaget som gäller, trots att hon ligger på delad 15:e plats och har ett jätteläge att nå söndagens individuella final.

– Det är bra så här långt, jag är nöjd, men det viktigaste här är laget. Det andra tar vi efter lagfinalen, säger hon.

Silvermedaljen i Arnhem 2001 är den hittills enda medaljen Sverige tagit i ett EM.

– Det är två nedslag till silvermedaljen. Det är ingen omöjlighet, säger Royne Zetterman.

– Det är bara in och rida och skita i hur det går för de andra. Det brukar vara det smartaste sättet, säger han.

Gärna i sällskap med en svärm fjärilar i magen, tydligen.

TT