39-åringen är årets värvning i elitserien
GÖTEBORG. Frölunda la ut tiotals miljoner på dyra nyförvärv inför den här säsongen.
Men när det krisade tog man in en hockeypensionär.
Nu är Jonas Johnson, som fyller 39 år i morgon, nyckeln till Frölundas succé i SM-slutspelet.
Och på väg att bli årets värvning i elitserien.
Visst är det märkligt.
Här värvar Frölunda sportchefen Kent ”Nubben” Norberg från Timrå som chockstartar jobbet med att presentera miljonförvärv efter miljonförvärv:
Johan ”Honken” Holmqvist från Dallas i NHL, Andreas Karlsson från Atlanta, kanadensiska backen Joe DiPenta från Anaheim, finländske landslagscentern Riku Hahl från Timrå, backen Oscar Hedman från Modo och hårdingen Patric Blomdahl från Linköping.
Och när finske stjärnbacken Janne Niskala inte platsar i Tampa i NHL, så vinner Frölunda dragkampen.
Men vem är det man pratar om i dag?
Jo, gamle Jonas Johnson.
Killen som slutade efter förra säsongen och stod och snickrade på huset i somras.
Som låg i soltstolen när de gamla lagkompisarna hade sina tyngsta fyspass och njöt av första sommarledigheten på tjugo år.
Han hade inte en tanke på att spela hockey igen.
I går stod samme Jonas Johnson framför Stefan Liv och smackade in matchavgörande 2–0 efter 12.58 i andra perioden.
Framspelad av sina eviga kedjekompisar Niklas Andersson och Tomi Kallio.
De har spelat med fyra olika centrar den här säsongen utan att få det att fungera.
Men när Johnson kom tillbaka sa det klick.
Igen.
I går gjorde de Frölundas båda mål, då Tomi Kallio styrde in 1–0 på en genial passning från juniorbacken Erik Karlsson.
Som vanligt.
Har gjort 13 av 19 mål
För räknar vi in backarna Janne Niskala och Erik Karlsson i Frölundas förstafemma har de stått för tretton av Frölundas totalt nitton mål så här långt i SM-slutspelet.
Snacka om att leverera.
Men hur kan en snart 39-åring gå in i ett av Sveriges bästa lag efter nio månaders ”semester” och spela som om ingenting hänt?
Det är inte en så stor gåta som det låter.
Johnson har alltid levt mer på sin spelskalle än fysik.
Han är en smart spelare och det är inte mer förvånande än att Peter Forsberg går in i Modo och gör ett mål och två ass på två matcher, trots att han knappt kan stå på skridskorna.
Till skillnad från exempelvis Mikael Renberg, som jag skrev om i går, och som är en spelare som till 99 procent spelar på sin fysik och sin skridskoåkning.
När inte den finns är förtrollningen bruten.
Men Frölunda ska nog tacka domaren Thomas ”Kuben” Andersson för hjälpen mot HV 71 i går.
Jag har nog aldrig sett honom göra en sämre match.
Han var sämst på plan.
Ingen tajming alls och i otakt redan från början.
Han tog ett lagstraff på HV redan i första perioden, då någon i HV- båset skrek något opassande och efter det verkade det som han hade taggarna ut mot smålänningarna.
Tomi Kallio fick tackla Jukka Voutilainen mot sargen utan åtgärd, men när Voutilainen svarade med att tackla Kallio blev han utvisad.
När Andreas Falk slog pucken över plexit i andra perioden åkte han ut två minuter, trots att ena linjemannen visade att det varit touch på pucken och att Falk borde frias.
Och 5.54 in i tredje perioden var pucken hal som såpa för Honken i Frölundas mål, som sjabblade så mycket att pucken gled ut framför honom och HV:s Teemu Laine kunde lätt lägga den i tom kasse.
Men då hade ”Kuben” redan blåst.
Domarna borde strejka
Jag har aldrig gillat att klaga på domarna, eftersom jag vet att det är det enda de får höra.
I ett lagspel som hockey är de de enda som står helt ensamma.
Jag vet också att domarna själva ville ha ett tvådomarsystem till slutspelet, då det är färre matcher på programmet och fler domare tillgängliga.
Men det blev återigen nej från Hockeyligan.
Nu måste vi få ett tvådomarsystem till nästa säsong.
Blir det nej den här gången också skulle jag gå i strejk om jag vore domare.
Och visa tecknet för misconduct.