Jag hade fel – så här gick misstaget till
BERLIN. Det finns få saker som smärtar mer än att vara snett ute i den här branschen.
Men jag är inte rädd för att erkänna att jag har fel.
Nej – Usains Bolts träningskamrat Daniel Bailey har inte åkt fast i någon dopningkontroll.
Mina felaktiga uppgifter skapade VM:s största mediakarusell här i Berlin i går.
Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) letade i sina arkiv, kollegor sprang upp och ner i trapporna på Olympiastadion i jakt på uppgifter.
Slutsatsen:
Jag hade fel.
Eftersom jag levt med friidrottscirkusen sedan 1983 och följt den hela sommaren skapar man en bred kontaktyta och kännedom om hur allt fungerar.
Som att det finns två olika läger på det leende Jamaica, där det råder ”Coachernas Krig” mellan Usain Bolts tränare Glen Mills och Asafa Powells motsatta läger med Stephen Francis, mannen som tränar även damsegraren på 100 meter Shelly-Ann Fraser.
Det var nära att Francis hela träningsgrupp blev utkastad från VM av det jamaicanska förbundet, där Glen Mills alltid varit omhuldad och Stephen Francis en kritsik rebell.
Krig bakom kulisserna
Friidrotten har alltid varit uppbyggd i olika läger, beroende på vilken manager och coach man har, snarare än vilket land man tävlar för.
Det är fullt krig bakom kulisserna och där skapar man mer eller mindre trovärdiga vänner.
Klockan 22.25 på tisdagskvällen fick jag följande SMS från en mycket trovärdig källa – här översatt från engelskan:
”Det är nu fastslaget att det är Daniel Bailey som testat positivt inför finalen på 100 meter här i VM. Han var fyra i finalen.”
Källskyddet förbjuder mig att skriva vem avsändaren var, men det var en mycket insatt person i branschen.
Jag ringde ett samtal till ytterligare en källa, som sa att ”jo, det stämmer. Vem är förvånad?”
Eftersom klockan var sen och det fanns minimalt med tid för ytterligare källkontroll, drabbades jag av den eviga jakten på nyheter som finns inbyggd i ryggmärgen på oss journalister.
En månad tidigare hade jag av samma källor fått namnen på fyra av de fem aktiva som åkt fast i de jamaicanska mästerskapen i slutet av juli – inklusive Usain Bolts träningskompis Yohan Blake.
Jag var först i världen med att publicera de namnen.
Först en dryg vecka senare blev namnen officiella.
Det försvarar ingenting om mitt slarv med källorna, men jag var övertygad om att uppgifterna stämde.
Vaknade upp i ett kaos
Dagen efter vaknade jag till en dator som lät som en kassapparat när mailen tickade in och en telefon som ringde i ett.
Jag var bokstavligen tagen på sängen.
Sedan såg jag 90 procent av mina kollegor tillbringa dagen med att först försöka bekräfta min ”nyhet” och sedan lika mycket tid till att dementera den.
Inklusive min mångårige vän Nick Davies på IAAF:s informationsavdelning.
Jag är ingen politiker och anser att man ska erkänna direkt när man gjort en tabbe.
Det känns förjävligt
Jag känner mig som en Alhaji Jeng som nollat på ingångshöjden i DN-galan, eller som
Johan Wissman som tvingades stryka sig från semifinalen på 400 meter i går.
Det känns förjävligt om jag ska vara ärlig.
Men om man inte gör misstag, lär man sig aldrig något av livet. Den här dagen har lärt mig en hel del.