Nycklarna till framgång
Fem fördömda män som ska leda styrkorna bort från kvalspel
I kväll börjar det som jag inte ens skulle unna mina största fiender.
Vi står inför den värsta månaden i elitseriens historia – för fem fördömda lag.
De kommer att hata nästan varje minut – jag tänker njuta varje sekund.
Det skiljer fyra poäng mellan Brynäs på kvalplats och Södertälje på slutspelsplats.
Det är inte mycket. Det betyder att varje match fram till avslutningen blir betydelsefull.
Kvällens omstart för de här lagen i botten bjuder på ett möte som på många sätt blir en värdemätare på hur det kan komma att gå.
14 raka slutspel
Brynäs möter Luleå hemma.
Nyckelmatch är ett för svagt ord...
Luleå är en gåta. Just när det sett ut som om att laget är på väg att hamna på stabil plats i tabellen har de underpresterat.
Å andra sidan – 14 raka slutspel talar ett språk som det är omöjligt att bortse från.
Lagets rutin vid den här typen av sträckstrider är överlägsen. Luleå har slutspel inskrivet i sitt DNA.
Nyckelspelare: Jere Mylliniemi såg ut som en konstig värvning, men han kan avgöra om han fortsätter leverera.
Sex raka hemmaförluster
Brynäs hamnade i underläge i början av serien, men de har återhämtat sig hyfsat. Fast precis som Frölunda förra året har de fått erfara att ett tapp i starten kan återhämtas bara till en viss nivå, det är nästan omöjligt att ta igen så mycket att man hamnar på riktigt fast mark.
Det klarade inte Frölunda förra året. Det klarar inte Brynäs i år.
Om inte annat så talar sex raka hemmaförluster sitt eget mycket tydliga språk.
Ett klart minus för Gävlelaget är också att publiken sviker när deras stöd behövs som mest.
Dessutom framstår ju krisen Östblom-Sjödin som rätt obegriplig för de flesta utomstående... nån som kan förklara för mig?
Nyckelspelare: Tommy Sjödin. Gammal är alltid äldst. På gott och ont.
Mora har det tvivelaktiga nöjet att börja sin ödesmånad mot HV 71 i kväll.
HV visade i tisdags att de vinner när de själva bestämmer sig för att göra det. Motivation slår klass - HV har klass. Den står för sig själv i år.
Mora har ett mentalt problem. Efter sparkningen av Pär Djoos har hela den affären slutat i ett slags konstaterande att Mora är en diktatur och att en hel kommun och ett helt lag dansar efter en tämligen feodal härskare vid namn Jan Simons.
Det skapar knappast en perfekt grund att stå på inför en slutspurt att få veta att man spelar i den sista sovjetstaten. Ingen vill framstå som en grupp av välbetalda, visserligen, men ändå som en grupp av nickedockor. Allra minst hockeyspelare.
Nyckelspelare: Yared Hagos, han står för hårt arbete och stundtals klasspel.
Skellefteå spelar en annan nyckelmatch i kväll.
Hemma tar de emot Frölunda och det är en match de bör vinna. Överhuvudtaget måste nog det lag som vill gå till slutspel vinna samtliga hemmamatcher som återstår. Till att börja med.
Skellefteå har spelat kvalserie fem år i rad.
Uppladdningen har störts av sjukdomar och möjligen också av tankar på förra årets genomklappning.
Det finns de som säger att Skellefteå för sin del har kvalserien inskrivet i sitt DNA.
Finns det nåt som talar emot det? Per-Erik Johnsson har svaret. Inte jag.
Nyckelspelare: Andreas Hadelöv. Ojämn men briljant stundtals.
Södertälje spelar borta mot Färjestad i kväll.
Det är också ett tvivelaktigt nöje eftersom Färjestad spelade illa mot Modo i tisdags och förlorade på ett slarvigt sätt. Publiken gick innan matchen var slut. Det är inget som Färjestads ledning vill se igen. Alla kräver revansch i kväll.
Matchen mot Modo var stenhård. Kvällens möte mot SSK blir extra intressant; hur kommer Linus Videll att fungera efter sitt genombrott i Tre Kronor i LG Games?
Jag tycker att hans energi och satsning framför målet var sensationell. Hade han haft flyt och varit lite kallare hade han gjort fem mål till. Elitserien är lite lättare; Videll kan mycket väl vara mannen som tar SSK till slutspel.
Nyckelspelare: självklart Linus.
Kanon 1: Hockeyförbundet hade verkligen lyckats med att sälja biljetter till matcherna i Globen. Bra stämning, bra tryck.
Kanon 2: Allra bäst var Emelie Clausen. Nationalsånger på fyra språk – världsklass.
Kanon 3: Vad gjorde egentligen Dregen på Sverige–Finland?
Kalkon: Hårfint mellan Tre Kronors tröjor som var fula med nästan lika mycket reklam som bandytröjor brukar ha och Bengt-Åke Gustafssons reklamfilmer för City Gross som var vaaaaansinnigt roliga. Var det verkligen meningen?