Wennerholm: Liv var så bra som man måste vara för att ta SM-guld
Småländsk envishet och finsk sisu.
Det har avgjort de två senaste SM-finalerna mot Djurgården.
Och jag tror det kommer att göra HV 71 till svenska mästare även 2010.
De har lyckats med allt som Färjestad, Frölunda och Linköping misslyckats med.
HV 71 har en av elitseriens största plånböcker och är den klubb som kommer att omsätta mest i svensk hockey i vinter – cirka 150 miljoner kronor.
Men köpelag?
Glöm det.
Hela stommen i laget är smålänningar och de flesta är uppväxta i Jönköping.
Spelare som Stefan Liv, Johan Davidsson och Martin Thörnberg har HV-hjärtan stora som Vättern. Dessutom har HV alltid haft en förmåga att hitta finländare som levererar. När Janne Niskala misslyckas i Frölunda, gör Pasi Puistola succé i HV. Och medan Antti Pihlström blir ett fiasko i Färjestad, öser Jukka Voutilainen in mål för smålänningarna.
Finländare har alltid trivts i HV och Jönköping av någon anledning och bläddrar man i arkivet hittar man snabbt succéfinländare som Kari Eloranta, Reijo Routsalainen och Esa Keskinen. För att nämna några.
Det småländsk-finska samarbetet har också avgjort de två senaste SM- finalerna.
Spetskompetensen har redan avgjort
I Jönköping i lördags serverade finländaren Voutilainen smålänningen Johan Davidsson till 4–3 och i går var det smålänningarna Martin Thörnberg och Davidsson som spelade fram Voutilainen till matchavgörande 2–1 17.34 in i sudden death.
Det är ingen tillfällighet att HV vunnit sex raka förlängningar i slutspelet. Det är bara ett bevis på att de är bäst när det gäller. De har den lilla extra spetskompetens som jag tror redan har avgjort den här finalserien.
Förstafemman med Petrasek, Puistola, Davidsson, Thörnberg och Voutalainen är Sveriges i särklass bästa klubbenhet och är ett typexempel på vad jag beskrivit här ovan. Tre smålänningar från Jönköping – alla med HV som moderklubb – och två finländska succéspelare.
Mixen kan inte bli bättre.
Lägg till Stefan Liv i mål och det är tätt bakåt också. I går gjorde han några fantastiska räddningar i avgörande lägen och var precis så bra en målvakt måste vara för att ta sitt lag till SM–guld.
Liv har en förmåga att kliva fram och vara bäst när det verkligen gäller och han trivs i den här typen av matcher när han får chans att spela ut hela sitt register. Nu får han visa sin extremt fina blick för spelet. Den chansen fick han aldrig i kvarts- och semifinalerna mot Timrå och Skellefteå, som valde att försöka vänta ut HV och spela på smålänningarnas misstag.
HV 71 vågar ta ut svängarna
Jag tycker också det märks att HV har en större erfarenhet av den här typen av matcher. Det känns som de har ett annat självförtroende än Djurgården, som gör att de vågar ta ut svängarna och ta lite större risker. Speciellt i sudden death, då det verkligen handlar om vinna eller försvinna.
Nej, jag är imponerad av HV:s kontinuitet och förmåga att aldrig falla igenom.
Enda krisen sedan SM-guldet 2004 var lockoutsäsongen 2004/05, då man totalt felbedömde NHL-spelarnas inflytande och trodde man skulle klara sig utan NHL-stjärnor. Det slutade med en tiondeplats och att dåvarande sportchefen Dag Larsson fick gå.
Men sedan dess har HV 71 haft placeringarna 1-2-1-4-1 i grundserien och inget av de andra etablerade storlagen har lyckats hålla en så hög och jämn nivå.
Sedan kan man ju tycka att det vore kul med ett avbrott på tronen och att ett comebackande storlag som Dif vore roligare som guldvinnare.
Djurgården jobbar ju med helt andra ekonomiska förutsättningar än HV 71 och det är en större bragd att de är i SM-final än att smålänningarna är det.
Det märkliga är att HV:s måltorka i power play bara fortsätter. Nu är man uppe i 26,52 minuter i numerärt överläge mot Djurgården utan att ha fått in en enda puck.
Det är nästan en och en halv period.