”Fan, vad dåligt"

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-12

Lillhage besviken efter missen i semifinalen

PEKING. Josefin Lillhage och Ida Marko Varga simmade strålande i 100 meter.

Problemet?

De gjorde det på 200 meter frisim.

– Fan, vad dåligt, säger Lillhage efter missen i semifinalen.

Trots dragracingloppen i försöken krävdes det till slut inte mer än 58 blankt för att ta sig till final på 200 meter fritt.

Den tiden ska Josefin Lillhage, som gjorde 1.57,78 i VM i höstas, klara i ett OS.

Det gjorde hon inte.

– Jag får kämpa från början och är aldrig inne i loppet. Efter 150 är jag helt slut. Det är konstigt, för allt har känts bra på lägret, säger Josefin.

Hon simmade på 1.59,29 och krängde som ett skepp i nöd sista 20 meterna. Logiken säger att hon fick betala dyrt för öppningen med världsrekordfarten 27,72 första 50.

– Jag hade tänkt gå ut på höga 56/första 100, men det fanns inte där.

Lillhage slutade femtonde i semifinalerna, den enda hon slog var en svenska. Ida Marko-Varga köpte en lott, gick ut stenhårt – men höll inte.

– Går man till semi måste man ju testa. Jag visste att australiensiskan (Linda MacKenzie) bredvid mig var snabb och ville inte hamna vid hennes fötter, säger Ida till sportbladet.se.

Precis som Josefin Lillhage så fick hon betala dyrt för den satsningen. Efter 27,87/första 50 orkade hon inte hålla i simningen hela loppet och var klart sist med tiden 1.59,41 – 1,2 sämre än hennes personliga rekord i försöken.

– Det kändes skitbra första hundra, sen tar det bara slut. Men jag har fler chanser, säger Ida.

Följ ämnen i artikeln