Leifby: Hade maktens män tvättid just ikväll?
C More har åtagit sig att betala *tre miljarder svenska kronor för rättigheten att visa SHL-ishockey i sex år från och med 2018.
Borde inte SHL-potentaterna kunna bjuda på en intervju då?
Ja, vi börjar med *:et.
* står för att det kanske till och med rör sig om uppemot 3,7 miljarder kronor.
Mannen som förhandlade för C More’s räkning och som har lovat att betala alla dessa miljarder heter Manfred Aronsson.
Han var fram till för en vecka sedan vd för C More men han nu ”lämnat” sin post efter att företaget gått med förlust på 400-500 miljoner i ett par, tre år.
C More blöder ekonomiskt och nu ska de alltså trygga Växjö Lakers, Luleås, Rögles och de andra SHL-lagens framtid i många år framöver samtidigt som de hockeyallsvenska klubbarna får dö sotdöden.
Det är det som så fint brukar kallas för marknadsekonomi.
Ni är många som har följt Sportbladets nyhetsrapportering de senaste dagarna där vi har berättat om att sex klubbar i Hockeyallsvenskan (SSK, Timrå, AIK, Leksand, Björklöven och Modo) har skickat en skrivelse där de hotar med att 1) bryta sig ur Hockeyallsvenskan, 2) lägga ner sin junior- och damverksamhet, eller i värsta fall 3) lägga ner alltihop.
Klassiska klubbar tynar bort
Anledningen är att det nyskrivna tv-avtalet kommer att ge SHL-klubbarna intäkter på 45 miljoner kronor varje år samtidigt som klubbarna i Hockeyallsvenskan får hålla till godo med en tjugondel.
Löper avtalet i sex år kommer SHL att stängas samtidigt som flera av Sveriges mest klassiska hockeyklubbar långamt tynar bort.
Alla, och då menar jag verkligen alla, från landslagsläkare till Luleå-fans till SHL-lismande bloggare, C More-profiler, hockeyhistoriker och sponsorer, verkar rörande överens om att ett sådant upplägg inte kommer att hålla.
Vad SHL tycker och tänker är det ingen som vet.
Under C More’s hockeyallsvenska sändning på onsdagen yppades inte ett enda ord om frågan som intresserar och engagerar varenda hockeyintresserat väsen i landet.
Inte. Ett. Knyst.
På torsdagskvällen, när C More kallade in kavalleriet och tände upp den pampiga studion med den dyra skärmen, var det nog många som hoppades på svar.
Men icke.
Varken Svenska Ishockeyförbundets ordförande Anders Larsson, någon representant för de upproriska och förtvivlade hockeyallsvenska klubbarna eller någon från SHL-organisationen hade tid eller lust att ställa upp.
Vad fan liknar det?
Den ende som ställde upp på en ”intervju” var Hockeyallsvenskans ordförande Håkan Svensson.
Inget svar överhuvudtaget
Inne på en toalett (inlåst av Jörgen Lindgren?) skypeintervjuades han i tre minuter och vi fick inget svar överhuvudtaget förutom att dialogen mellan Hockeyallsvenskan och SHL är bra och att den pågår.
Åh fan.
På frågan ”vad är problemet?” ekade Håkan Svenssons svar tomt mellan kakelplattorna;
– Problemet är att vi sitter i en situation där vi brottas i ett antal frågor och vi måste nå framåt med bättre lösningar för svensk hockeys utveckling.
Läs den meningen en gång till och återkom gärna om ni blev klokare.
I morgon får han väl böter för att han bara hade en sittplats.
Plötsligt slocknade ljuset inne på muggen och det var talande för hur framtiden ser ut för Hockeyallsvenskan.
Det är möjligt att C More lyckas följa upp det här på ett bättre sätt under fredagens sändningar från Hockeyallsvenskan eller när de slår på stora trumman igen på lördag, men ansvaret ligger hos de som bestämmer.
Maktens män – vilket mähä.
Ställ upp och ge oss lite svar, det är er förbannade skyldighet. Alla där ute som bär er produkt är intresserade, engagerade och diskussionssugna.
Det borde ni också vara så varför denna beröringsskräck?
Var är stora, stolta AIK?
Retweetar bara främlingsfientliga riksdagsledamöter
Svenska Ishockeyförbundet varken syns eller hörs någonstans, det enda de gör på kansliet nuförtiden är att beställa service på ”Puddings” slipmaskiner och retweeta lite främlingsfientlig dynga från tveksamma riksdagsledamöter.
Anders Larsson, HALLÅ!?
Och så har vi stora, starka och styrande SHL som har haft nio månader på sig att prata och konkretisera kring svensk hockeys utveckling och framtid, om kvalsystem, utbildningsavtal, lånekaruseller och fondering av pengar.
Inte. Ett. Knyst.
SHL har 14 lag med stadiga ledare, en sju personer stark styrelse, de har välbetalt folk på kontoret i form av vd (Jörgen Lindgren), PR- och kommunikationschef (Johanna Hemming), en nisse som ansvarar för medierättigheterna (Erik Strandmark) och en sportchef (Johan Hemlin).
Hade alla tvättid just ikväll?
Och var håller Hockeyallsvenskans vd Stephan Guiance hus? Förutom i ett knä någonstans på SHL-kontoret?
Nä, det är för slappt, och det där med transparens och svensk föreningsdemokrati ger alla fullständigt fan i, det är ingenting de behöver bry sig om och skulle någon råka säga någonting som inte de stora SHL-klubbarna håller med om så får de väl SHL:s egen Tjeka efter sig.
Så kan vi inte ha det.
Jag har också fått hört att många har valt att säga upp sina C More-abonnemang i ren frustration de här dagarna.
Jag förstår det.
Varför ska en kund som vill följa Hockeyallsvenskan betala 400 kronor i månaden – och se 380 av dessa kronor gå oavkortat gå till SHL-lagen?
Den betalningsmodellen är lika åderförkalkad som de som styr svensk hockey.