Bäst igen – utan pappa
Publicerad 2011-07-02
Jurij stannade hemma – då är Maria Sjarapova i final igen: Jag har vuxit
Maria Sjarapova slutade resa på touren med sin kontroversiella far, Jurij.
Då, när han ersattes med svenske tränaren Thomas Högstedt, kom framgångarna.
– Jag har vuxit som spelare och blivit bättre i år, säger ryskan inför dagens Wimbledon-final mot Petra Kvitova.
När Maria Sjarapova vann Wimbledon som 17-åring 2004 dröjde det inte många sekunder förrän hon hade tagit sig upp på läktaren och kastat sig i famnen på en kepsförsedd man.
Jurij Sjarapov, pappan, ville aldrig sluta kyssa sin dotter och såg ut att vara lyckligare än den nyblivna mästarinnan.
Han satsade allt på ett kort – och vann.
Till USA som sjuåring
Deras gemensamma resa började långt i från Wimbledons centrecourt. Jurij bodde i Sotji när han lånade pengar till två flygbiljetter och tog med sig sin då sjuåriga dotter till möjligheternas land. Maria blev antagen vid Nick Bollettieris tennisakademi i Bradenton och gjorde proffsdebut redan 2001.
Problemet? Jurij, hennes coach och ständiga följeslagare, blev allt annat än populär bland spelare och tränare på touren.
”Inte klok i huvudet”
Han anklagades för att coacha sin dotter från läktaren och psykade hennes motståndare. 2005 gick det så långt att Anastasia Myskina hade vägrat att spela för Ryssland i Fed Cup om Sjarapova blivit uttagen i laget.
– Hur pass bra är Sjarapovas pappa som förälder? Han är inte klok i huvudet. Det skadar barnen, gör dem impopulära, sa Mats Wilander till Sportbladet 2009.
När Maria Sjarapova i dag spelar Wimbledon-final sitter hennes far framför en tv-apparat i USA. Det var han som ville ha det så.
– Jag kan inte riktigt säga att det var mitt val, men min far har offrat så mycket. Han missade aldrig en träning, oavsett om han var sjuk eller inte ville vara där. På ett sätt blev jag glad när han sa att det finns andra saker han vill göra i livet, säger Maria.
Hur har er relation förändrats, nu när han inte är din tränare?
– Jag behöver inte säga till honom att hålla tyst lika ofta. Ha, ha, ha. Vi kunde bråka på banan, men det slutade ändå med att vi satt och skrattade vid middagsbordet. Vi har alltid haft en bra relation.