Wennerholm: Se upp målvakter – det här kommer att bli skarpskyttarnas final
HV 71 mot Färjestad.
Eller Stefan Liv mot Jonas Gustavsson.
Det sägs att målvakterna avgör SM-finalen 2009.
Men vänd på det.
De skarpaste målskyttarna avgör det här – och det talar för HV.
Faktum är att Luleås Johan Harju fortfarande är slutspelets effektivaste målskytt med sina fyra mål på fem matcher.
Det gör 0,8 mål i snitt per match.
Men närmast efter honom kommer HV:s Martin Thörnberg med åtta mål på 13 matcher, eller 0,62 mål i snitt.
Det gör Thörnberg till HV:s hopp och han är den ende skyttekung i finallagen som fortsatt producera i slutspelet.
HV-forwarden var ju tvåa i grundseriens skytteliga med sina 27 mål.
Samtidigt har junioren Mattias Tedenby vaknat och gjort sex mål på tretton matcher i slutspelet, vilket är dubbelt så många som han gjorde på 32 matcher i grundserien.
Men de har ännu inte mött en målvakt i samma form som Jonas Gustavsson.
Vore jag HV skulle jag studera Daniel Widing i Brynäs för att få nyckeln till hur man bär sig åt för att göra mål på Jonas Gustavsson.
Spelat fem matcher fler
Widing gjorde Brynäs båda mål i kvarten mot Färjestad och det är hälften av vad Gustavsson släppt in i det här slutspelet.
Båda kom i power play.
Nyckeln är att tvinga målvakterna till snabba sidledsförflyttningar, då de är som mest sårbara.
Men det är inte lika lätt som det låter.
Skytteligan i SM-slutspelet haltar en hel del, då HV spelat hela 13 matcher mot Färjestads åtta.
I Färjestad toppar överraskningen Per Åslund och finländaren Eero Somervuori med fyra mål var på åtta spelade matcher.
Det ger faktiskt ett bättre målsnitt än HV:s Mattias Tedenby.
Men grundseriens skyttekung Rickard Wallin har inte gjort ett enda mål så här långt och kanadensaren Lee Goren har bara gjort två.
Jag måste också konstatera att det här varit ett av de snällaste SM- slutspelen någonsin.
Nu vill jag höra det smälla, nu vill jag höra tränarna fräsa.
Nu vill jag se att det är allvar.
Jag vill se ett krig därute på isen, som jag inte sett sedan Färjestad och Frölunda möttes i SM-finalen 2006.
Då Per Ledin och Emil Kåberg blev rikskändisar efter trashtalk och tacklingar som gav rubriker under hela den sju matcher långa finalen.
Och backar vi klockan var det betydligt mer frenesi och tuffare spel i slutspelet för femton, tjugo år sedan.
Enorm prestige
Klubbkänslan var också mycket starkare och spelarna bytte sällan eller aldrig klubb.
Det hade varit otänkbart för Håkan Loob att spela någon annanstans än i Färjestad och lika otänkbart för Håkan Södergren att spela i någon annan klubb än Djurgården.
Det var heller inga snälla pojkar därute och det gjorde ont att ta sig hela vägen till ett SM-guld.
Det låg en enorm prestige i det hela.
I dag byter spelarna klubb betydligt oftare och det suddar till viss del ut den där djupa klubbkänslan som fanns förr.
Det är kanske därför Linköping alltid stupat när det gällt som mest, eller lag som Malmö och Leksand ständigt misslyckas att ta sig tillbaka till elitserien.
HV 71 och Färjestad skiljer sig på så sätt att de kunnat behålla en stark kärna av trogna hemmaspelare.
Det ger hopp om fler fullföjlda tacklingar, tuffare spel framför målvakterna och mer kamp i SM-finalen.
Mer ”Old Time Hockey”, tack.
Det är dags för det nu.
I dag 16.00: HV 71–Färjestad live på Kanal