Veckans pokerteori
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-01
Det är en lördagkväll i London, och du besöker ett kasino och köper in dig i en turnering för 100 pund; 46 deltagare ställer upp, och ni startar med 2 500 var i marker.
Mörkarna är 25-50 och nivåerna bara 25 minuter långa. I den andra given vid ditt bord höjer UTG till 175, UTG+2 tar syn, och du återhöjer till 375. UTG funderar ett litet tag och går sedan all-in.
UTG+2 lägger sig också, och nu är ni bara två kvar i potten och det är din tur igen. Du och UTG har exakt lika mycket i marker, och du har ingen uppfattning om UTG:s spelstil utöver att han är medelålders, lite väl flashigt klädd och verkar hetsig. Vad gör du – syn eller läggning? Tänk efter och analysera situationen! ”Rätt svar” finner du längre ned på sidan.
Rätt svar: I en stor, viktig och mera djupstackad turnering hade de flesta proffsspelare tveklöst lagt sig i det här läget. Men nu sitter du i en ”turistturnering” om mera måttliga pengar och med en brantare struktur, och mot en som sannolikt inte är någon större pokertalang utan nu spelar humörmässigt.
Att han skulle ha A-A eller K-K här är statistiskt osannolikt (men förstås inte omöjligt), utan mera troligt är A-K, A-Q i färg eller kanske ett medelhögt par som J-J, 10-10 eller 9-9, eller kanske också Q-Q – och även om han nu har ett högre par än du, är chansen sådär 20 procent att du ändå kan dra ut honom. Allt sammantaget, inklusive intrycket av motståndaren, hade jag därför varit benägen att ta syn här; vinner jag given ligger jag utmärkt till i turneringen, och förlorar jag är det bara att rycka på axlarna och slå sig ned i baren.
Dan Glimne