READY, JETSET, GO

Tre män fick skulden.

Men Patrik Sjöberg, Sven Nylander och Patrik Lövgren är inte ensamma.

Idrottsmiljonärerna är den nya tidens rockstjärnor.

Sportbladets Ronnie Sandahl har granskat jetsetlivet på andra sidan medaljerna.

En värld där kickar också kan mätas i gram.

Det är mörkt och regnigt, natten då svensk friidrott ska förlora sin oskuld.

Förre häcklöparen Sven Nylander lämnar festen på Aveny Lounge ensam. Han har festat tillsammans med höjdhoppslegendaren Patrik Sjöberg, sprintern Patrik Lövgren och ytterligare två personer.

Klockan närmar sig två på natten och Sven Nylander är ännu en av Sveriges mest respekterade friidrottsmän genom tiderna.

Bara han vet.

Att han i kväll har sniffat kokain på krogtoaletten. Bara han vet. Att det är långt ifrån första gången.

Utanför Aveny Lounge träder två män fram ur mörkret. Det är civilklädda poliser som ber honom att följa med.

Vad vill de mig, tänker den forne häcklöparen förvånat.

Ytterligare några sekunder dröjer innan han förstår.

Dagen efter, klockan 10.08, är nyheten ute. Många uttrycker en stor förvåning. Några av svensk friidrotts stora namn går ut i pressen och tar avstånd.

- Jag tar verkligen avstånd från allt osunt leverne, framför allt knark, säger exempelvis tränaren Yannick Tregaro.

Alla är inte lika överraskade.

En friidrottsmanager, som föredrar att hålla sig anonym, berättar för Aftonbladet:

- Det har surrats en hel del kring flera stjärnor. Däribland både Nylander och Sjöberg. Men drogerna är ingenting man pratar om inom friidrotten. Det är tabu. Även fast jag är övertygad om att många känner till problemen.

Friidrottsmanagern har haft flera stora stjärnor i sitt stall.

Han har vid ett flertal tillfällen sett ex-stjärnor kollidera med vardagen.

- En dag tar karriären plötsligt slut. När rampljuset försvinner uppstår ofta ett vakuum. Många saknar applåderna. Det är inte ovanligt att tomrummet fylls med droger, säger han.

I storstädernas innekretsar är knarkande ex-idrottsstjärnor ingen nyhet.

- Jag har varit med på massor av fester där kända ex-idrottsstjärnor sniffat kokain. Det handlar om personer som ofta anses vara goda förebilder, berättar en svensk artist, som rör sig mycket i Stockholms innekretsar.

Artisten fortsätter:

- Jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på höga ex-idrottsstjärnor som aldrig slutar tjata om alla viktiga mål och framgångar. En visade till och med sina olika medaljer medan han var hög.

En källa med god insikt i krogbranschen berättar om en sen natt när polisen anlände till en av Stockholms innekrogar. Samtidigt befann sig en mycket känd ex-fotbollsstjärna inne på nattklubbens vip-avdelning. Alldeles uppenbart påverkad av kokain.

En dörrvakt hjälpte då stjärnan och hans sällskap ut från krogen med orden:

- Ge er iväg nu, annars åker ni dit.

Ytterligare personer - som är anställda på innekrogar, men som av risk för att förlora jobbet vill hålla sig anonyma - bekräftar uppgifterna.

- Jag vet flera krogägare som väljer att se mellan fingrarna med idrottsstjärnor som knarkar. Och om polisen är inne på stället så varnas stjärnorna. Man är så mån om att behålla folkkära idrottare som gäster. Varför? De ger krogen stjärnglans.

Anders Gärderud minns när han slutade med friidrotten för 29 år sedan.

Ett år tidigare hade han vunnit OS-guld på distansen 3000 meter hinder. Samma år tog han emot Svenska Dagbladets bragdmedalj.

Plötsligt skulle han vänja sig vid ett liv utanför arenorna.

- Det handlade helt enkelt om att inse: jag kommer aldrig att uppleva något sånt här igen, säger han.

Gärderud var förberedd. Liksom många av hans medtävlare.

- Jag var redan utbildad gymnastikdirektör när jag lade av med löpningen. Det är annorlunda i dag. Men jag tror inte att det spelar någon roll hur många miljoner man än har på sitt bankkonto. Man måste ändå ha en meningsfull tillvaro.

Efter karriären upplevde Anders Gärderud visserligen att det fanns de som ville exploatera hans framgångar.

- Men om jag var eftertraktad i kroglivet? Nej, det märkte jag aldrig.

Det är samma idrott, men det är en annan tid.

- Idrottsstjärnor är den nya tidens rockstjärnor, säger Niklas Olovzon, varumärkesexpert på S&B.

Exemplen är många.

Fredrik Ljungberg är kalsongmodell för Calvin Klein och festar med rockstjärnor. Zlatan Ibrahimovic rankas som den mest åtråvärda kroggästen av tidningen Stureplan. Modetidningar som King väljer allt oftare att pryda sitt omslag med idrottare. Peter Forsberg umgås med innefolk och nattklubbschefer så fort han besöker Stockholm.

Varumärkesexperten Niklas Olovzon hävdar att svensk idrott har förändrats i grunden under de senaste fem åren.

I synnerhet vad gäller två faktorer:

Pengar och kändiskap.

- I dag finns ett mycket större intresse för idrottares privatliv. För att locka sponsorer krävs både bra resultat och en intressant personlighet. Samtidigt har svensk idrott förändrats radikalt vad gäller löner och sponsorpengar.

Men att idrottsmän är den nya tidens rockstjärnor - det handlar mer om kronor och ören än om klassiskt rock´n´roll-leverne.

- Musikbranschen lyckas inte längre skapa stjärnor som består under en lång tid. Därför är det mer lönsamt att bygga idrottsstjärnors varumärken. Ofta handlar det om att skapa rebelliska svärmorsdrömmar. Se på Fredrik Ljungberg eller David Beckham. De har tatueringar - men verkar ändå vara snälla killar.

Olovzon tystnar ett tag, innan han fortsätter:

- Ja, rebelliska till en viss gräns. Skandaler kan krossa allting.

Under tisdagskvällen erkänner Sven Nylander att han tagit kokain.

I en intervju med TV4 får han frågan om kokain är vanligt bland före detta idrottsstjärnor.

- Ja, det är ju vanligt att det finns på kändisfester och att det förekommer en hel del i omlopp.

Samtidigt erkänner Nylander att han använt kokain flera gånger - under en tioårig period.

Han är inte ensam.

Matias Ghansah är en annan friidrottare som försvann in i drogträsket.

En gång i ett svenskt nittiotal betraktades han som svensk friidrotts framtid. 17 år gammal hade han slagit nytt svenskt rekord i längdhopp. Senare under karriären skulle han springa hundra meter på 10,31.

Men skadorna förstörde karriären. Och knarket var på väg att rasera hans liv.

Till slut nyttjade han kokain flera gånger i veckan.

- Det var ju inte så att jag hittade ett gram kokain när jag började med droger. Jag fick det serverat. Jag blev inledd i det och där kan vi diskutera ansvar, sa han nyligen i en intervju med G-P.

- Inom idrotten fanns inte bara folk som tränar, utan andra. Folk som gärna följde med ut och tog en eller fem öl och som inte alltid såg till den aktives bästa.

Historierna återkommer ofta till karriärens slut.

När strålkastarna hittat andra ansikten att lysa upp, när applåderna har tystnat.

- Många idrottare har ända sedan de tidiga tonåren identifierat sig som idrottsmän och ingenting annat. Vissa har knappt alls utvecklats som personer och står därför kvar på en tonårings nivå, säger idrottspsykologen Åke Fjellström.

Han fortsätter:

- Det uppstår ofta en väldigt stor förvirring när karriären tar slut. Många är vana vid att få ett visst bemötande, de är vana vid att få uppskattning. Plötsligt försvinner allt det. Och de känner sig plötsligt inte värda någonting alls.

Anders Gärderud är inne på samma spår:

- Den innersta drivkraften är nog att man vill bli omtyckt. Tänk dig att stå överst på en prispall när den svenska flaggan hissas. Man känner sig älskad av en hel nation. Ingenting kan mäta sig med det.

En tes som stämmer väl överens med Åke Fjellströms teori om varför många före detta idrottsstjärnor söker sig till droger som kokain:

- Under inverkan av droger kan de för en stund återuppleva samma känslor som under karriären. Man är åter den store idrottsmannen. Han som vann medaljer.

En dag i juli tog Sven Nylander emot pressen hemma i Malmö. Det var mindre än en månad kvar tills han skulle stå hukad inne på en krogtoalett och dra in pulver genom näsborrarna.

Nu satt han tillbakalutad i sin tvåa på 31:a våningen i Turning Torso och berättade för Göteborgs-Posten om det tomrum han känt efter karriären:

- Jag saknar den unika situationen att stå i en OS- eller VM-final. Inramningen med medtävlare och publik är speciell. För att inte tala om viktigheten. Den kicken kommer jag aldrig i närheten av igen, sa han.

Artikeln hamnade på sidan 48 och publicerades under vinjetten:

"Kommer ni ihåg oss?"

Ronnie Sandahl