Angloarab -avel

Det är The Arab Horse Society i England som för stamboksföringen för angoaraber. De har lagt upp tre stamböcker för respektive araber, engelska fullblod och angloaraber. För att få registreras i stamboken för angloaraber måste hästen ha minst 12,5 procent arabblod i sig. Om man använder Shagya arabhingstar i aveln kallas avkomman för angloarabiskt halvblod.

Det finns nationella föreningar för angloarabuppfödare, men inte någon, ännu i vart fall, internationellt samlande organisation, även om angloaraben finns och föds upp i de flesta europeiska länder är det i Frankrike, Polen, Rumänien, Italien, USA och Spanien som den största uppfödningen finns.

Uppfödningsorganisationerna är mycket aktiva, men medlemsskap är frivilligt och någon inspektion eller kontroll förekommer inte. Kvalifikationerna för registrering i de olika stamböckerna samt de riktlinjer i fråga om exteriör och egenskaper som lagts upp som riktlinjer till uppfödarna har därför varit de enda faktorer som haft inflytande på avelns utveckling.

Den franska angloaraben har en mera utpräglad typ och karaktär än den engleska. De bästa franska angloaraberna för mellan 25 och 45 procent arabiskt blod. Endast få arabiska hingstar som använts i aveln är uppfödda på statsstuterier. Man har istället föredragit importer från Tunisien och Syrien som genom sitt klimat och jordmån ger den eftertraktade hårdheten som karaktäriseras för arabhästen.

En annan betydelsefull faktor i avelsarbetet är de kapplöp som är öppna endast för angloaraber. Dessa löp ger en utmärkt vägledning om godkännande eller underkännande av avelsdjur efter prestationsförmåga. Det arrangeras trettioen löp om året för angloaraber samt även hoppnings- och krävande terrängprov för samma avsikt. Inte bara hingstar, utan även ston och valacker deltar i dessa tävlingar. Detta är för att man skall få en bred grund för att bedöma hingstens nedärvningsförmåga med hänsyn till prestationer.