Annika kokade av besvikelse inombords

Thomas Tynander: så nu vinner hon väl British Open

SOUTH HADLEY

Ögonen var mörka och hon hennes kropp skrek av besvikelse.

Annika Sörenstam sa det inte, men hon kokade av besvikelse inombords.

Det behövde hon inte.

Ingen annan spelare i världen är så framgångsrik i majors.

Meg Mallon fick motsvarande 4,2 miljoner kronor för segern, Annika Sörenstam fick 2,5 miljoner.

Men det enda världsettan lär minnas efter förlusten i US Open är egna bollar vid koppkanten och ljudet av en fanatisk hemmapublik – som under ett helt slutvarv hyllade birdiemaskinen Mallon.

Extra frustrerande för Annika eftersom hon spelade bra golf och träffade 17 greener.

– Jag gjorde ju inga misstag, sa hon och kroppspråket avslöjade att hon ville lämna området så fort som möjligt.

– Jag blev ju utspelad.

Att höra tävlingsmänniskan Sörenstam med kalla ögon konstatera att hon "blev utspelad" är lite nedbrytande, hon hatar verkligen att förlora.

När Annika lämnade tävlingsområdet var hon arg på sig själv. Eller, kanske till och med, arg på situationen i stort - eftersom 67 normalt hade varit tillräckligt för seger, under normala omständigheter.

Men Annika Sörenstam ska inte vara besviken.

En titt på hennes resultat i majors, inte minst US Open, visar att hon är med - hon spelar om segern i nästan varje major. Det är något som Tiger Woods har tappat, i en jämförelse med herrettan.

Så länge Annika spelar i en av de sista bollarna en söndag i en major är hon världsklass. Det inser hon snart själv, när det mörka molnet ovanför hennes huvud ersatts av sol.

Men närmaste dagarna sätter hon sig i en båt hemma i sommarhuset i Lake Tahoe och kommer väl inte in till land förrän det är dags att åka till nästa turnering.

”Hålsen som hinkar”

Och sen gör hon väl som i fjol och går och vinner British Open, om drygt tre veckor, som för att bevisa nåt.

2002 förlorade Annika sin ledning i US Open när Julie Inkster ordnade en makalös 66:a. I går gjorde Mallon en 65:a.<//b>

– De påminner verkligen om varandra, sa Annika maktlös i natt.

Det är som om tanterna som varit med längst vägrar att släppa taget.

Och visst är det imponerande, mycket imponerande.

Meg Mallon vann sin första US Open redan för 13 år sedan. Då hade supertalangen Michelle Wie precis lärt sig att gå.

Carin Koch var i delad ledning på det tredje varvet, tappade sedan kontakt med täten men gjorde en bra söndag och blev till slut delad tia.

Hon hade faktiskt en av slutvarvets bästa resultat, på 70 slag.

Carin sätter sig också i en båt, men utanför Orust.

Michelle Wie hade en specialinbjudan till US Open men visade att hon var värd en plats i turneringen. Hon gick bara en enda runda över par och blev trettonde.

Evigt unga Lotta Neumann gick alla fyra varven på 72.

Vägrar sluta finlira, tydligen.

Annika Sörenstam och amerikanska veteranen Kelly Robbins har kallats rivaler, efter bråket i Solheim Cup år 2000.

Dags att lägga ner det där eftersnacket, antar jag. I går hade de riktigt kul tillsammans, där ute. Det var lite smittande, faktiskt.

Kunde berätta för en amerikansk vakt vid klubbhuset att Grekland faktiskt till slut vann EM i fotboll. Det trodde man ju knappt på, sa jag.

– Grekland? I vilken delstat ligger det, undrade han och sköt förvånat upp kepsen i pannan.

Det är synd om människorna, skrev Strindberg. Han syftade på amerikanarna.

Om en månad kommer Annika Sörenstam till Stockholm, igen, för spel i HP Open.

Be there.

Nattens förlust är bränsle till något stort, senare i sommar.

Thomas Tynander