Plötsligt var allting perfekt
Brenning: Nu är vi favoriter till guldet
PARIS. Sveriges medaljmål är överträffat.
Vi är i OS-final i beachvolley – också.
Så fort sjösjukan lagt sig ska jag fira.
OS 2024 i Paris: Allt om sommar-OS – datum och program
Det har hunnit gå snart två veckor sedan vi såg David Åhman och Jonatan Hellvig inleda OS med en 2-0-seger mot Australien. Då kändes allt som vanligt. Som att de svenska världsettorna skulle rida vidare på vårens hysteriska form.
Men sedan lade sig de mörka orosmolnen och skymde den makalösa utsikten vid beachvolleyarenan.
1-2 mot Qatar trots bra spel. 0-2 mot Italien efter svagt sådant. Tränarna var oroliga då, men duon reste sig och följde upp med segrar mot såväl Kuba som Brasilien.
Det kändes ändå som de hängde på repen när på torsdagskvällen kom tillbaka för returmatch mot qatarierna i OS-semifinalen.
Att se svenskarna på bänken innan presentationen skrämde också. De såg livrädda ut. Som två sjuåringar inför uppropet i skolan.
Behandlats som barn
Under OS har duon också behandlats som barn. De har inte fått besöka några andra tävlingar, och knappt lämna OS-byn för annat än träning och tävling. Utifrån har det låtit som en fullständig mardröm och själv funderade jag på om den extrema fokuseringen fått det att låsa sig.
Men nu var det som om de släpptes fria, och att allt släppte.
För allt, ja allt, var plötsligt perfekt.
Temperaturen var sval, vindarna som salva på en solbränna och utsikten mot det upplysta Eiffeltornet fullständigt oslagbar.
Som en hägring. För bra för att vara sann.
Det var inte det enda som kändes som en hägring, för längre ner satt kungen och tittade upp som ett ljus i en moussetårta. Som en gratulationsinstallation på drottning Silvias namnsdag.
Och så allra längst ner, planen som en upplyst önskebrunn full av guld redo att fiskas upp.
Det var bara att blåsa ut kungaljuset, kasta ner en slant i önskebrunnen och sätta ord på vår dröm: En OS-final.
Den skulle komma att infrias.
För även ute i sanden var alla tvivel från de senaste veckorna som bortsköljda. Plötsligt var allt som under våren igen.
I första set briljerade David Åhman med sin rörlighet och Jonatan Hellvig med sitt resoluta volleybollkunnande. Passarna. Smasharna. Allt satt.
21-13 slutade setet. Det är stora siffror. Men så började marken skaka. Bokstavligt talat.
Qatarierna gick ifrån till 8-4 i andra set, och läktarna svajade.
För den här arenan är inget för den räddhågsne när de branta och tillsynes halvägs upp till himlen skjutande stålläktarna gungar till tonerna av ”monsterblock, monsterblock”. Sitter du högst upp blir du på allvar sjösjuk. Tittar du bakåt över de tunna staketspjällen känns döden nära.
Och vid 20 spelade poäng i andra set krängde det rejält. Men tack och lov den här gången för att David Åhman precis dunkat in en smash så hårt att arenan dansade till ”here comes the boom!”.
Poängen betydde 9-11 och två bollar senare var svenskarna i kapp. Snart stod det 16-13 efter ett servess av Hellvig och efter en avslutande block av 22-åringen till 21–17 låg svenskarna som två sandänglar och blickade mot natthimlen.
Då kom tårarna
Klara för OS-final. När Jonatan Hellvig skulle förklara känslan kom tårarna. som att pressen från de senaste veckornas problem till sist kom i kapp honom.
Det är också vad som är mest imponerande. Att Åhman och Hellvig rest sig, att de kommit tillbaka och att de (endast 22 år gamla) kan spela av en OS-semifinal på ett så självklart sätt.
De var aldrig hotade i dag och nu är Sveriges totala medaljmål på tio inte bara infriat utan överträffat.
Nu stängs Åhman och Hellvig in igen för att på lördag klockan 22:30 släppas fria i önskebrunnen en sista gång. Då finns det bara guld och silver kvar i den.
Och två tyskar kvar att besegra.
Känslan? Att vi har det här.
Så tävlar svenskarna – hela schemat dag för dag
Medaljligan
| Nation |
|---|
Inga medaljer utdelade för vald sport.