16 år och redan största sjärnan
GÖTEBORG. Det blev dubbelseger i Finnkampen, men helgens största hjältinna var inte med och firade på Nya Ullevi.
Då satt Angelica Bengtsson, 16, redan i bilen på väg hem till Växjö.
Men hennes 4,35 och tre världsrekordförsök på 4,42 i stav gjorde henne till Finnkampens största stjärna.
Angelica var petad från seniorlandskampen, trots att hon är Sveriges överlägset bästa stavhopperska.
Förbundskapten Stefan Olsson hade klistrat ”Barnförbjudet” på stora Finnkampen med en åldersgräns på 18 år.
Angelicas svar:
Hon la upp ribban på 4,35 i ungdomslandskampen och visade att hon hade vunnit stavhoppet även seniorkampen.
Hon hoppade fem centimeter högre än segrande finländskan Minna Nikkanen och 30 cm högre än bästa svenska.
– Jag ville visa att jag hade hade vunnit seniorkampen. Det var ju där jag ville hoppa, säger hon.
Jag älskar den inställningen.
Den gjorde henne till världsmästare i ungdoms-VM tidigare i sommar.
Angelica har allt man kan begära av ”star quality” och fortsätter hon utvecklas som hon börjat, har Sverige en ny världsstjärna på gång.
Hon och pappan/tränaren Glenn Bengtsson vägrar låta sig tryckas ner i skorna av det svenska tränaretablissemanget.
Jag hoppas att förbundskapten Stefan Olsson orkar stå emot det trycket nästa gång han plockar ut sin trupp till Finnkampen.
Resultaten talar ju för sig själva.
Örebros Sandra Wagner tillhör också kategorin ”The Next Ones”. Bara 17 år och 53.09 på 400 meter, liksom 16-årige Johan Rogestedt som sprang ovana distansen 3000 meter och vann överlägset. Samme Rogestedt som skrällde med att vinna 800 meter i ungdoms-VM. Stort.
Spjutkastaren Gabriel Wallin var en sann Finnkampshjälte, när han vräkte iväg spjutet 79.39 och tog andraplatsen före två finländare, där den sämste hade kastat åtta meter längre än Wallin år - innan Finnkampen.
Ska jag peka på en enskild insats som avgjorde så är det Wallins spjutkast.
Det blev symbolen för vändningen av herrmatchen, där finländarna var storfavoriter på papperet.
Men vad höll finländarna på med?
Det förlorade varenda kamp och varenda het duell mot svenskarna.
Det sägs att det var det sämsta finska lag som stått på ett par spikskor.
Vart tog den finska sisun vägen?
Annars märks det extra tydligt i en Finnkamp hur överlägsna de bästa svenskarna när.
Emma Green och Linus Thörnblad fick hoppa i stort sett ensamma i höjdhoppet trots att de stannade på ganska blygsamma höjder.
Alla andra hade rivit ur sig redan på deras ingångshöjder.
Christian Olsson hade ont hade tre halvt misslyckade hopp i tresteg – det längsta 16.61.
Men det räckte till solklar seger.
Johan Wissman vann både 200 och 400 meter, trots att han var trött och sliten. Hans 20.56 i motvind och kyla på 200 i går var för övrigt en av Finnkampens bästa prestationer.
Den stora behållning var ändå att se förbundskapten Stefan Olsson i Robert Kronbergs gamla landslagstrikåer.
Olsson lovade ju att springa Göteborgs-varvet i samma dräkt om Sverige vann dubbelt.
Nu måste han infria det löftet.
Nu testade han dräkten innan han åkte i vattengraven på Ullevi.
Han såg ut som en knallgul Barbapappa.
Det blev ändå lite Finnkampsstämning på Ullevi till slut.
Och den stående ovation som Christian Olsson fick var mäktig.
Finnkampen har fortfarande kvar sin charm när det blir jämnt och hettar till
i löpgrenarna, även om resultatnivån är skrämmande låg.
Men det grumlar inte den svenska segerglädjen.
Det här var ett lag som bestämt sig för att visa alla kritiker att svensk friidrott lever – även när stjärnorna är skadade.
Jag tackar för showen.