Har en dröm om svensk boxning som föredöme

Jag är övertygad om att det är Åsa Sandells förtjänst att vi får proffsboxning i Sverige.

Ingen vettig politiker kan stoppa en självförsvarsbransch som har en smart kvinna som förgrundsfigur.

Därför kan beslutet i går kallas Lex Åsa.

Alla var eniga i går. Det här var ett bra beslut av kampsportsdelegationen.

I stort sett alla utom Bo Ringholm som dock vägrade debattera med Paolo Roberto i radio. Lustigt. Konstigt att en avdankad politiker är rädd för att förlora en debatt mot en punchig gammal boxare... eller?

Några avdankade hjärnforskare var också emot. Det brukar de vara. De är nämligen totalt okunniga om vad den här frågan handlar om.

Proffsboxning RÄDDAR liv

Jag har alltid förespråkat proffsboxning i Sverige. Det är vansinne att tvinga bort svenska proffs till en sjaskig tillvaro utomlands. Det är så självklart.

Min enkla logik har varit att proffsboxning räddat livet på betydligt fler människor än den förstört livet för. Alla proffsboxare är nämligen inte välartade litteraturdocenter som Åsa Sandell. De är oftast män som någon gång valde mellan undergång och stenhård träning.

Debatten förs ibland av okunniga människor som hjärnforskare. Jag satt med Martin Ingvar en gång i tv. Han och jag skulle debattera med Paolo Roberto och Ingvar hade verkligen inte fattat någonting. Han kan allt om hjärnor - men ingenting om människor. Skulle hans logik tillämpas på nånting annat än boxning skulle regeringen snabbt tvingas förbjuda hästsport, hockey, fotboll, innebandy, alkohol, tobak, sex och Kamratposten.

Okunnigheten stor

Okunnighet är det som alltid dominerar rapporteringen om boxning.

I går kunde man se ett famöst inslag i Rapport där en reporter uppenbarligen inte hade någon aning om vad frågan handlade om. I reportaget mest dramatiska stund fick hon en intervju med idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth.

- Kan det här på sikt leda till att ni kommer att tillåta tungviktsboxning i Sverige? frågade hon.

Det var ingen felsägning. Hon trodde verkligen att det var vad det handlade om.

På den nivån är det.

Jag har sett en massa proffsgalor i Tyskland, Danmark, England och USA. Galorna i Tyskland och USA har varit bäst. Särskilt i Tyskland där publiken har ett mycket seriöst boxningsintresse.

Beslutet att bara tillåta fyrarondersmatcher är lite konstigt.

Men det är nog ungefär vad Sverige klarar just nu.

Jag är övertygad om att galan i Göteborg blir en snygg, "tysk" gala med stilboxning utan allt för mycket silikon i rondpauserna.

Jag är övertygad om att domarna kommer att vara exemplariska och stoppa all misshandel.

Blir intelligent av boxning

Det brukar inte vara så mycket misshandel i några galor. Domarna stoppar nästan alltid matcher innan det gått för långt. Överallt. Och boxarna är så duktiga på att försvara sig att det blir ganska få rena träffar.

Jag är glad att Åsa Sandell blir galans huvudattraktion.

Hon är ett bevis för att man blir intelligent av boxning. Och på något sätt är ju alla boxare ett slags kulturarbetare; de lär oss lika mycket om livets villkor som en föreställning på Dramaten.

Jag har en dröm.

Jag har en dröm om svensk proffsboxning som ett världsföredöme.

Sverige har en historisk chans: vi startar från början och kan styra så att vi får en proffsbransch som är ren, seriös och på boxarnas villkor. Det är min dröm och jag tror den blir sann. Och om ett par år har vi därför samma lagar om proffsboxning som resten av den civiliserade världen utanför Ringholms mardrömmar.

Lasse Anrell