Borde finnas en undantagsregel

Mats Wennerholm

Kevin Lindskoug la sig platt när han ertappades med kokain i kroppen efter en hockeymatch.

Han rev själv kontraktet, erkände direkt och la ner karriären.

Men fyra år utan att ens få ta ett jobb som ungdomstränare?

Där veknar till och med mitt hjärta.

Ändå är det ingen annan som gjort fel mer än Kevin själv.

Det är viktigt att påpeka det så här direkt.

Jag tänker inte kasta Antidoping Sverige under bussen.

De har bara gjort sitt jobb.

Och Kevin själv var så uppgiven att han missade att överklaga domen och chansen att lägga fram sin historia, som borde övertyga alla om att han inte tagit kokain för att bli bättre och mer skärpt mellan stolparna.

Det tror jag vi alla förstått vid det här laget.

Och även om jag alltid tyckt att kampen mot dopning måste vara stenhård och aldrig rucka på reglerna, så känns det här som undantaget som bekräftar den regeln.

Nu kan jag inte det juridiska systemet när en dom vunnit laga kraft, men jag har sett den ruckas på flera gånger tidigare.

Det mest graverande exemplet är kubanske höjdhopparen och världsrekordhållaren Javier Sotomayor som åkte fast med kokain i kroppen vid de panamerikanska spelen i augusti 1999.

Han stängdes av i två år och fick inte vara med i VM i Sevilla senare den sommaren.

Han skulle också missa OS i Sydney 2000.

Var det tänkt.

Ska inte helt slippa straff

Men just före spelen fick han en inbjudan från det internationella friidrottsförbundet, dåvarande IAAF, som plötsligt halverade avstängningen. De menade att Sotomayor gjort så mycket för sporten att han förtjänade ett sista OS.

Jo, pyttsan. 

Det blev ett jäkla liv och jag minns att jag själv stormade.

Det blev ännu värre när tävlingen var över och Sotomayor kunde åka hem till Havanna med ett OS-silver runt halsen.

En som var fly förbannad var svenske Stefan Holm, som kom fyra och tyckte att kubanen stal en OS-medalj från honom.

– Jag kan inte hitta ord. Det stinker, sa Stefan.

Ett år senare åkte Sotomayor fast en andra gång, nu med steroiden nandrolon i systemet, och karriären var över.

Men Kevin Lindskoug kommer aldrig att sno någon annans plats mellan stolparna eller vinna några medaljer.

Den tiden är över.

Han vill träna ungdomar med sin färska tränarutbildning i ryggen och var redan igång med det jobbet, då han blev medveten om att avstängningen gäller från all typ av hockeyverksamhet.

Även tränarrollen.

Det har jag inga invändningar emot.

Men om det någonsin funnits ett särskilt ömmande fall, så känns det här som ett bra exempel.

Då menar jag inte att Kevin Lindskoug helt ska slippa straff.

Absolut inte.

Det är han som haft kokain i kroppen under match och det är han som slarvat under rättsprocessen och missat sin rätt att överklaga till Riksidrottsnämnden (RIN).

Det finns ingen annan att skylla på.

Samtidigt har han varit ärlig med allt och gjort vad 99 procent av alla dopade aldrig gör.

Erkänner.

Stor skillnad på epo och partydroger

Nu hade han levt i ett mörker innan öppningen kom med det nya tränaruppdraget i Teg utanför Umeå, där han bevisligen varit uppskattad av både klubbledning och spelare.

Det blev en extra käftsmäll, när han insåg att avstängningen gällde även det jobbet.

Men kunde Javier Sotomayor få sitt straff halverat en gång i tiden, borde det finnas någon undantagsregel även i den här typen av fall, där jag vet att de flesta tycker att straffet inte står i proportion till brottet.

Och det var inte så länge sedan avstängningen för den här typen av dopningsöverträdelser var maximalt två år.

Det ändrades till fyra år 2015 och jag tycker fortfarande det är ett mer passade straff när det handlar om prestationshöjande medel som anabola steroider, epo och ännu värre substanser.

Det är ju inga preparat som någon drar i sig på en fest, eller för att döva ångesten.

Där handlar det om utstuderat fusk.

Det finns också en stor skillnad mellan de substanserna och så kallade partydroger redan idag.

När det gäller de förstnämnda blir det fyra år även om dopningpolisen dyker upp utanför din dörr en tävlingsfri dag, medan kokain och marijuana ger max tre månader eller en varning.

Fråga amerikanska superstjärnan Sha´Carri Richardson som åkte fast med marijuana i kroppen under de amerikanska OS-uttagningarna 2021.

Hade hon åkt fast utanför tävling hade hon inte fått något straff alls.

Nu blev hon avstängd och missade OS i Tokyo.

Så tunn är linjen. Och så mycket kan det kosta.