Gulingarna har allt som behövs för att döda allsvenskan
TRELLEBORG. Det är såklart lite småfånigt att ens bara tänka tanken när det återstår 42 poäng att spela om – men tusan vet om inte allsvenskan avgjordes i går.
Elfsborg upp i topp.
Jag tror det blir väldigt svårt att peta ned gulingarna från den tronen.
På pappret utmanar just nu fyra starka motståndare:
Hemmastarka IFK Göteborg som är snudd på helt borta borta. Förlusten mot Trelleborg efter att ha kört över Prahls lagbygge i första halvlek visade att det är något mentalt som inte fungerar i årets Blåvitt. Som topplag får man inte pendla så mycket i kvalitet på två halvlekar i samma match.
Skönspelande Helsingborg vars unga backlinje då och då bjuder på öppna gator och märkliga poängförluster, men så länge som veteranerna Henke Larsson och Marcus Lantz är så bra som de är kan HIF hänga med väldigt länge i toppstriden.
Mästarna från Kalmar öser in mål och uppträder som ett riktigt lag tack vare Nanne Bergstrands psykologiska förmåga att infoga nya spelare i en långsiktig och ändå i detaljer flexibel strategi. Hotet är att man i ytterligare några dagar får leva med risken att bli av med stjärnan Rasmus Elm.
AIK som har intressanta spelare men trots positionen i tabellen ännu ändå inte är ett färdigt lag. Det skapas för lite framåt men så länge som man gör några fler mål än man släpper in hänger Ivan Óbolo, Bojan Djordjic och de andra gnagarna med som en outsider som kan växa till något mycket mer om pusselbitarna faller på plats.
Överlägset bredaste materialet
Men som sagt – hur ska någon kunna stoppa Elfsborg?
Egentligen räcker det att titta i tabellen. I en serie som allsvenskan ska ett segrarlag inte förlora mer än fyra eller kanske max fem matcher. Elfsborg har bara förlorat en hittills och sen är Kalmar och AIK näst bäst på vardera fyra förluster. Vilket kan bli fem för AIK redan i kväll om Gais brassar är på humör.
Elfsborg har allt som behövs för att döda allsvenskan. Magnus Haglund förfogar över det överlägset bredaste materialet att skapa ett både balanserat och effektivt mittfält som dominerar såväl defensiv som offensiv.
Anders Svensson, Stefan Ishizaki, Jari Illola, Helgi Danielsson, Emir Bajrami, Daniel Mobaeck och Martin Ericsson som sparkapital (jag tycker inte att han kommit igång tillräckligt för att visa vilken kapacitet han verkligen har i sig ännu).
Det är en mittfältsmakt vi sällan skådat på senare år och vi kan ju faktiskt lägga till gårdagens succéinhoppare Denni Avdic som lika gärna kan spela ett steg ner i planen i stället för som anfallare.
IFK saknar en målskytt
Blåvitt såg länge ut som ett guldlag på Vångavallen. I första halvlek spelades bollen snyggt och effektivt över hela planen. Gustav Svensson och Sebastian Eriksson skapade sig ett övertag på mittfältet som öppnade enorma ytor att rulla boll på Trelleborgs planhalva. Det borde ha räckt för en klar seger men dagens Göteborg har i princip allt – utom en vass målskytt.
Tobias Hysén har varit det i våras men är det inte längre. Han resonerar som så många att så länge som man hamnar i målchanser är det ingen fara för då gör man förr eller senare mål, men så blir det inte alltid.
Inte jämnt nog, Blåvitt
Hemma i Göteborg görs många blåvita mål. Åtta matcher har spelats, alla har vunnits. Med målskillnaden 24–2. Bortafacit är sju poäng av 24 möjliga och 4–10 i målskillnad. Ett guldlag måste vara jämnare än så. Det får inte ha blockeringar eller tvivel om sin förmåga oavsett var man spelar.
I går tappade göteborgarna fokus och Trelleborg utnyttjade situationen maximalt med effektivt spel. Kristian Haynes tog mer plats och slog fina passningar till anfallet. Andreas Drugge visade igen vilken fin speluppfattning han har och hela TFF spelade efter paus rakare och tätare på motståndarna som vek ned sig totalt fram till att man avslutade med desperat långbollande in framför mål.
Vilket kunde ha resulterat och gett en poäng. Nu tappades en serieledning.
Kanske för gott i år.