Vaknade mitt i natten, skrek: Claes Hellgren!
Publicerad 2015-01-24
Marcus Leifby: Abstinensen har varit svår
Härom natten väckte jag hela klanen här hemma, fru, dotter och jycke, Bell och hela faderullan, när jag plötsligt satte mig upp i sängen och skrek efter:
– CLAES HELLGREN!!!!
Abstinensen var svår, till en början.
Vi har ju vant oss vid att Robert Perlskog och Claes Hellgren tar oss igenom de här handbollsmatcherna.
Nu var det plötsligt två andra figurer där, men bara en vecka senare känns det mycket bättre.
Niklas Jarelind, 14, är redan ett fullblodsproffs.
Bra tajming, påläst och verbalt varierad, på det sättet känns han nästan Grive-skolad.
Han är redan en av Sveriges allra bästa kommentatorer.
Vid sin sida har han fått Per Johansson, upplärd i Uddevalla HK och Kroppskultur, tidigare förbundskapten för damlandslaget, en handbollsnörd utan dess like.
En sån som har en burk handbollsklister på nattduksbordet.
Kan otroligt mycket
Johansson kan otroligt mycket handboll, lever handboll, det märks, och han vill så mycket att han pratar nästan hela tiden.
Det finns något att berätta om i varje anfall, sekvens, skott eller passning, och så är det ju i handboll, men det blir lite för mycket.
Hellgren var lite likadan, han pratade nästan oavbrutet, men han hade en pedagogisk ton som inte Johansson har hittat än.
Biologilärar-Hellgrens ”fjärilfångarfinten” är ett av mina absoluta favorit-sportuttryck, tillsammans med ”köksvägen”.
Annars har Femman lyckats förvalta TV4:s arv väl.
Karin Frick är ett superproffs och nästa stora sportankare, och hon får fint understöd av Ljubomir Vranjes.
”Kortedalas Maradona” har ett hyggligt bagage, förtroendet var skyhögt från början och han har förvaltat sitt pund väl.
Inför VM sa han att Kanal 5 skulle ta handbollssändningarna till en helt ny nivå men jag vet inte.
Gillar detaljerna
Är det så stor skillnad?
Nya röster, ett par nya moment, bland annat den här handbollsencyklopedin i tvåsplit som dyker upp under matcherna.
Jag gillar när studion går ner i detalj och, med hjälp av grafik och inzoom, förklarar vad som sker, och varför.
Matcherna i sig är tempostarka, det är väldigt få avbrott vilket gör det svårt att detaljstudera eller förklara någonting under matchens gång, så jag hade uppskattat en lugnare genomgång i studion.
Ibland känns det som att de har brått.
Och hur mycket är en halvtimmes studio egentligen? Om man tar bort två långa reklamavbrott? Någon som har klockat?
Att det pumpas reklam även i betalvarianten på nätet känns bara sniket.
På tal om få avbrott i spelet.
Trots att man följt en 30-40 handbollsmästerskap nu så blir jag alltid lika fascinerad över hur lite det gnälls.
På motståndarna, domarna, varandra.
Några fjösiga försök
Varför är det så?
Det har gjorts några fjösiga försök att förklara det här men jag vill att någon går till botten med det.
Vad finns det för oskrivna regler i handboll? När formades dessa? Hur fostras yngre spelare? Hur lyckas man hålla i det?
I mötet med Tjeckien fick Andreas Nilsson en sån jävla skalle att jag trodde att han stod och dog.
Nilsson föll ihop, fick lite frysta ärter, och sedan var det inte mycket mer med det.
Han fick knappt ett frikast, och det första han gjorde när han kom på fötter var att klappa om tjecken som knockade honom.
Hade en, låt säga, Luis Suárez åkt på samma smäll hade ambulansflyg fått ta honom till en specialklinik i Schweiz.
Till sist, skönt också att habila reportern Gusten Dahlin, Mini-Ekwall, fick ett ordentligt ”puffskydd” tillslut.
Under VM:s första dagar såg mikrofonen ut som någonting man rotat fram uppe på vinden hos Fredrik Belfrage.
Nu kanske jag är nere och petar i meningslösa detaljer men till alla som har synpunkter på det säger jag bara som Carl von Linné.
”Förundra dig över allt, även det mest alldagliga”.