Tyckte nästan synd om norrmannen
Publicerad 18.38
Jakob Ingebrigtsens sätter ett av sina tyngsta världsrekord när han vinner 3000 meter i polska Chorzow.
Men svaret kom blixtsnabbt.
När Mondo gled över 6,26 och satte sitt tionde världsrekord stal han showen fullständigt.
Det var nästan så jag tyckte synd om norrmannen.
Diamond League-galan i Chorzow kommer att skriva in sig som en av de absolut bästa den här säsongen, men två nya fantastiska världsrekord, tidernas bästa stavtävling och nästan 50 000 på läktarna.
Men jag är mest förundrad över att två skandinaver dominerar friidrottsvärlden fullständigt just nu.
Det blir inte större än så.
Men jag har slutat bli förvånad över Mondos världsrekord numera, då jag och de flesta andra vet att han kommer att slå så många fler.
Redan när han satte sitt andra i skotska Glasgow för fyra år sedan, var han så högt över ribban att alla kunde se att 6,30 var möjligt redan då.
Hans 6,26 i Chorzow var bara ett steg på vägen mot ännu fler rekord och ännu högre höjder.
Nu lurade han Ingebrigtsen på titeln som galans MVP och tog hem den massiva guldringen i Stanley Cup-storlek, plus den extra prischecken på 10 000 dollar– drygt 100 000 kronor.
Störst i Norge redan nu
Lägg till 50 000 dollar i världsrekordbonus från arrangören och det var en bra dag på jobbet, där han drog in över 800 000 kronor om vi räknar in den där guldklimpen till ring.
Då hade han redan fått bra betalt bara för att komma till galan i Chorzow och en kvalificerad gissning är att han drog in en bra bit över miljonen på den här enda tävlingen.
Samtidigt kunde jag inte låta bli att tycka synd om Ingebrigtsen, som hamnade lite i skuggan när Mondo snodde showen.
Norrmannen slog det äldsta löprekordet på herrsidan, då han krossade Daniel Komens 28 år gamla rekord på 3 000 meter med över tre sekunder.
Ett rekord som ansågs som ett av de bästa.
Men jag är säker på att han kommer att slå rekorden både på 1 500 och 5 000 meter inom en snar framtid.
Nu jagar han närmast det nu äldsta, marockanen Hicham El Guerroujs 3:26.00 på 1 500 meter från 1998.
Det är bara att skriva in bland de absolut största i Norges idrottshistoria.
Jag tycker han är störst redan nu.
Ett fenomen i samma kategori som Mondo.
Även om Norge är en vinternation på skidor, så sätter jag hans dominans på löparbanan långt före alla norska framgångar i skidspåren.
Där är konkurrensen minimal och jag tar nästan i när jag säger att den kommer från en handfull nationer.
Jakob Ingebrigtsen tävlar mot en hel värld.
En decimeter högre än näst bästa
Hans specialdistanser 1 500 och 5 000 meter tillhör friidrottens mest konkurrensutsatta, inte minst från gigantiska afrikanska löparländer som Kenya och Etiopien.
Nu krossade han det äldsta världsrekordet bland löpgrenarna på herrsidan, då klockan stannade på 7:17.55.
Jag slutar inte att förundras över norrmannen, som är löpningens Mondo Duplantis.
Jag såg båda få sina sagolika genombrott samtidigt i EM i München 2018, där Ingebrigtsen tog EM-gulden både på 1 500 och 5 000 meter -– som 17-åring.
Och Mondo var arton när han hoppade hem EM-guldet i stav och skrev historia när han klarade drömgränsen 6,00 för första gången.
Det stannade inte där, då han vann på 6,05 till slut efter att ha förbättrat sitt eget juniorvärldsrekord tre gånger och med totalt tolv centimeter.
Det kan vara värt att tänka på en söndag som bjöd på tidernas bästa stavtävling med totalt tre hoppare över sex meter, då både amerikanen Sam Kendricks och greken Emmanouil Karalis klarade 6,00 och jublade som om de satt världsrekord.
Så sällsynt är det för Mondos konkurrenter att ta sig över det som fortfarande är stavhoppets drömgräns för alla utom svensken.
Han fortsätter att sväva långt över alla andra i en division helt för sig själv.
Det här var hans tionde raka världsrekord och han har nu hoppat en decimeter högre än fransmannen Reanaud Lavillenie som är den som hoppat näst högst i världen.
Men det kommer inte att stanna där.
Det är det enda som är säkert.