Mardrömssommaren
Blödande ekonomi och pinsamma värvningsfloppar – nu ska Ronaldinho rädda den gamla storklubben AC Milan
Sålda stjärnor, demonstrerande fans och usla resultat.
Milan har haft en mardrömssommar.
Tur att Silvio Berlusconi har kontrollen.
Lösningar krävdes – så han bestämde rätt och slätt att Ronaldinho ska bli världens bästa spelare igen.
Cirklar slöts när Milan spelade fjolårssäsongens sista match.
Paolo Maldini drog sig tillbaka.
Carlo Ancelotti försvann.
Flera spelare grät, där i omklädningsrummet i Florens.
– Det har varit en väldigt känslosam dag, men nu börjar vi en ny cykel.
Milans vice-president Adriano Galliani valde det positiva perspektivet.
Titlarna hade återigen uteblivit, ekonomin var ihålig, truppen tycktes svagare än på länge och omgärdades dessutom av flyttrykten – men det sägs ju som bekant att man bör försöka se möjligheter istället för problem.
– Ingen annan klubb i världen har vunnit lika mycket som oss under vårt nuvarande styre. De rödsvarta fansen borde visa sin uppskattning för Silvio Berlusconi.
Det hann inte ens gå en vecka innan Milan-supportrar demonstrerade utanför klubbens högkvarter på Via Turati.
Kaká skulle säljas, så mycket stod klart.
”Den nya cykeln” inleddes med att Milan gjorde sig av med sin enda kvarvarande spelare av högsta världsklass.
– Jag ville stanna, men den globala finanskrisen gjorde så att klubben valde att acceptera Real Madrids bud, förklarade brassen.
Galliani bekräftade:
– Även de med stora hjärtan måste få ekonomin att gå ihop.
Mardrömmen blev verklighet
Det som tidigare varit ett skräckscenario var nu verklighet.
Milan hade inga pengar.
Berlusconis hade stängt sin presentsäck, och till och med klubbens egna spelare insåg att det fanns skäl till oro.
– Från ingenstans så bestämmer vi oss för att sälja vår bästa spelare för att få svarta siffror. Allt gick så snabbt, utan att det fanns någon planering bakom. Det kändes framhastat, recenserade nyblivne lagkaptenen Massimo Ambrosini.
Avgående kaptenen Paolo Maldini analyserade konsekvenserna:
– Att vinna Champions League efter detta är bara en utopi.
Silvio Berlusconi gjorde sitt för att lugna, men hans enda egentliga framtidsvision tycktes bestå av en förhoppning om att Ronaldinho omedelbart skulle hitta sin borttappade högstanivå igen.
– Ronaldinho har använts för lite. Tänk på hur underbart det kommer att bli att alltid ha honom på planen i 90 minuter framöver.
De protesterande fansen var inte imponerade. Budskapet på banderollen var svårt att misstolka:
– Presidente. Säljer du Kaká så säljer du klubben.
Men Kaká såldes, såklart, för 65 miljoner euro.
Och en dryg månad senare hade fortfarande inte en enda euro återinvesterats i laget, i påbörjandet av den där nya cykeln.
Milan gjorde ett halvhjärtat försök att värva lovande brassen Hernanes för att ersätta Kaká, men São Paulos tekniske direktör João Paulo de Jesus Lopes skrattade bort budet.
– Vi får nog vänta ett tag. Jag måste ta reda på vad en låda bananer är värd, för det är vad de erbjuder oss för Hernanes och Miranda tillsammans. Alla vet att Milan är bankrutt.
Än mer pinsamt var kaoset som utbröt kring värvningen av vänsterbacken Aly Cissokho från Porto.
Försökte få rabatt
Klubbarna var överens, spelaren var överlycklig, allt tycktes klart – då Milan plötsligt ville ha rabatt eftersom de påstod sig ha hittat en defekt i Cissokhos tänder.
– Jag har aldrig haft några sådana problem, och förstår inte varför Milan påstår det. I själva verket handlar det om pengar. De har bara kommit på det här för att försöka dölja det.
Aly Cissokho skrev till sist på för Lyon.
Måndagen den 6 juli samlades Milan-spelarna för den första försäsongsträningen.
Samma dag gick Silvio Berlusconi ut i La Gazzetta Dello Sport för att ge sin syn på läget.
– Fansen borde vara lugna. Om några dörrar öppnar sig på marknaden så kanske någon kommer, annars har vi redan allt vi behöver. Ingen – inte ens Inter – har bättre förutsättningar än oss inför säsongen. Sanna Milanisti har sunt förnuft och inser att de måste lita på oss.
300 ultràs räknade bort sig själva ur gruppen som Berlusconi pratade om.
De väntade utanför Milanello vid åter-samlingen, hälsade spelare och ledare med rökbomber, ilskna sånger och arga plakat.
I det här skedet hade Milan sålt exakt 6 524 säsongsbiljetter, en nästan skrattretande låg siffra.
Ställde till med en scen
När Berlusconi gjorde sitt traditionsenliga motivationsbesök på Milanello så samlade han alla spelare i en ring, för att sedan kommendera upp Ronaldinho på ett bord.
Där blev brassen stående, medan Berlusconi raljerade:
– Ronaldinho! Du är en mästare och nu måste du lova – inför alla dina lagkamrater – att uppföra dig professionellt hela säsongen och leda oss till seger.
Jodå, Ronaldinho lovade. Berlusconi var nöjd.
När almanackan tickat fram till 8 juli hade Milan värvat den amerikanske mittbacken Onyewu Ogocji på fri transfer från Standard Liège, men det var också allt.
Försöken att lösa Edin Dzeko från Wolfsburg hade strandat, och nu deklarerade Adriano Galliani att Sevillas brasilianske målspruta Luís Fabiano var ”klubbens enda kvarvarande transferalternativ”.
Det gick någon vecka – då Fabiano pratade öppet om hur mycket han såg fram emot flytten – innan även den affären kollapsade.
– Milan har inga pengar. Budet vi fick från dem var inte värdigt ens för en reservspelare. Det var en förolämpning, sa Sevillas president José Maria del Nido.
”Han är ursinnig”
Det visade sig att Milan trodde sig ha hittat ett kryphål fram till ett reapris. De var beredda att dra Sevilla inför rätta tillsammans med ett företag som ägde 65 procent av rättigheterna till Fabiano – men tillvägagångssättet var så gnidigt att till och med spelaren själv tappade entusiasmen.
– Han är ursinnig över hur Milan har uppfört sig. Han känner att de har blåst honom, avslöjade hans agent José Fuentes.
Milan har länge varit en klubb som varit mån om att föra sig med klass, uppföra sig med en professionell korrekthet.
I flera årtionden har de ansträngt sig för att pumpa klubbmärket fullt med värdighet – bara för att låta allt raseras under en enda sommar.
I slutet av 1980-talet betalade Milan unika mångmiljonlöner till spelare som Gullit, van Basten, Baresi och Donadoni.
Sommaren 1992 köpte Berlusconi först Gianluigi Lentini för en världsrekordsumma, och kompletterade sedan med Papin, Boban och Savicevic – inte för att de behövdes i laget, utan mest bara för att ingen annan skulle få dem.
Sommaren 2009 är tonläget ett annat.
– Fotbollsspelarnas löner är bortom all verklighet. Ett lönetak är en nödvändighet, deklarerade han tidigare i veckan.
Politik ligger bakom
Silvio Berlusconi är så rik att han skulle kunna transformera Milans mardrömssommar med växeln i byxfickorna – han väljer att inte göra det.
Han är ägare för fotbollsklubben AC Milan i andra hand, i första hand är han Italiens premiärminister.
Att Berlusconi bestämt sig för att ligga lågt på transfermarknaden har egentligen inget med Milans ekonomi att göra, utan grundar sig i hans bedömning av hur de politiska vindarna blåser.
Skulle de italienska väljarna uppskatta att deras ledare dundrade iväg några miljarder på värvningar samtidigt som de själva förlorade jobben?
Berlusconi tror inte det, och då spelar det liksom ingen större roll att ett par hundratusen Milan-fans är lite upprörda för tillfället.
Och kris i Milan?
Vadårå? Berlusconi förstår ingenting. De har ju en brasse med hästsvans.
– Ni har sett den här killen som heter Usain Bolt. Vi har vår egen Bolt, och hans namn är Ronaldinho. Han har varit idrottsmannen som alla andra i hela världen är avundsjuk på – och han kommer att bli det igen.