Förbannelsens nästa offer?

För jungfruvinnaren i British Open väntar ett riktigt elände

TROON

Antar att golfgudar och demoner har en märkligt svart humor.

Är det så att de kastat en förbannelse över British Open?

Fan tro"t.

Tänk er följande.

Ni spelar golf och har växt upp med drömmen om en historisk titel och så en dag när vindarna och klubborna är på rätt humör blir det seger i The Open Championship, världens äldsta golfturnering.

Lycka, förstås, världseliten fick ju pisk av dig och belöningen är många miljoner extra på banken, tack så mycket.

Men sen - nada, finito, no more.

Utan all tänkbar logik är det nämligen så att skrämmande många spelare som vunnit British Open som sin första major - inte vinner fler.

Det är förbannelsens verk.

Jag tror förstås inte på golfdemoner, hmutomnärjagspelarsjälvhm, men ta en titt på följande Open-vinnare, senaste 15 åren, som idag nästan glömt hur det är att vinna stort:

2003 - Ben Curtis.

Den helt okände amerikanen, inte ens bland de 400 på rankingen, upplevde sitt livs vecka förra sommaren - när han lyckades kvala in till The Open.

Att han sedan gick och vann hela härligheten, sin första proffstitel någonsin, är en av turneringens största överraskningar någonsin.

Sedan dess har han inte lyckats med någonting och klarade inte ens cutten i fredags.

2001 - David Duval.

Var länge kallad Tiger Woods brud, eftersom han alltid stod närmast vid ceremonierna, men när han till slut vann sin första major gick allt åt skogen - bokstavligt.

Ser The Open på tv...

Duval är i dag rankad 490 i världen och har bara spelat en turnering i år. Drog sig ur The Open i torsdags morse.

1999 - Paul Lawrie.

Den trevlige skotten var en högoddsare när han vann på svåra Carnoustie, efter Jean van de Veldes kollaps, men har sedan dess spelat bedrövlig golf och har inte ens varit nära en ledartavla i en major. Missade cutten i fredags.

1997 - Justin Leonard.

Är ingen dålig spelare, men efter segern här på Troon 1997 har det gått sju långa år utan en andra major. Har varit nära, förlorade bland annat i särspelet om The Open 1999, men misslyckades. Väntar fortfarande på sin andra major.

1996 - Tom Lehman.

Var en av de riktigt stora på 1990-talet och vid flera tillfällen mycket nära i US Open, men segern i The Open är hans enda major och idag är storhetstiden förbi. Ser dagens avgörande på tv hemma i USA.

1991 - Ian Baker-Finch.

Vann sitt livs seger på Royal Birkdale och blev sedan känd som den största karriärsumparen av dem alla. Den enda som har gått en Open-runa på över 90 slag (1997).

1989 - Mark Calcavecchia.

Vann precis som Leonard just här på Troon, men förutom en fjärdeplats i US Masters blev han aldrig sig lik efter sin seger i British Open. Var en stor lirare - men blommade aldrig till att bli en av de legendariska.

Hamilton är i riskzonen

Notera att övriga vinnare i British Open de senaste åren hade vunnit andra stora titlar tidigare, innan de lyfte bucklan; The Claret Jug.

Så blir det en jungfruseger i dag är risken stor att det väntar förbannat elände, allt enligt golfgudar och demoner och deras grymma lek.

I riskzonen är förstås Todd Hamilton, Thomas Levet och kanske Barry Lane.

British Opens "jungfru-förbannelse" drabbar förresten även de som varit så nära, så nära.

Ibland blir det så fel.

Som när både Skip Kendall och Thomas Levet i ledarbollen är klädda i svart keps, röd tröja och svarta byxor.

Såg ut som de tillhörde nattskiftet på Burger King.

Ödmjuke Todd Hamilton leder The Open och då låter vi honom berätta en historia från hans hemstad Oquwawka, i delstaten Illinois.

- Det var en väldigt liten stad och 1974 kom en cirkus till stan. Dom hade en elefant som kedjades till ett träd, men under en stormig natt träffades den av blixten och dog på fläcken. Det blev problem att flytta elefanten så dom begravde den på torget. Elefantens namn var Norma Jean.

Det är såna historier som livar upp presskonferenser.