Anrell: Han gör tider som man bara kunde drömma om för ett år sedan

OSAKA. Till slut tar luften slut även för Johan Wissman den här kvällen.

Han har sprungit, pratat, pratat och pratat. Han är blek, så blek som jag aldrig sett honom förut. Han går ut ur mixed zon under stadion i Osaka. Jag tänker att han ser mycket trött ut. Han är 24 år och en av världens främsta atleter, men just då i den stunden går han som en gammal farbror från Kvistofta, Helsingborg.

Det ser lite fint ut, tänker jag.

Jag frågar Johans tränare, Kenth Olsson:

Många mejlar – särskilt från vissa grannländer som haft dopningsproblem – och säger att dom är helt säkra på att Johan är dopad. Är han dopad?

Kenth tittar på mig med en ledsen blick.

– Klart att han inte är, svarar han.

Hur mycket har han testats i år?

– Å, det är en fem–sex gånger.

Han frågar landslagsläkaren Sverker Nilsson som säger:

– Det är nog snarare sex–sju gånger.

Nog om det. Resultatförbättringen HAR varit snabb, ovanligt snabb. Jag frågade Wissmans agent Daniel Wessfeldt om misstankarna tidigare på dagen. Han sa:

– Det är skillnad på länder som är slutna. Johan och de övriga svenska friidrottarna är helt öppna med var de befinner sig och kan testas hela tiden.

Jeremy Wariner hade guldskor. Det såg faktiskt lite löjligt ut. Okej att han har Michael Johnson som manager, men måste han verkligen låna hans lite töntiga grepp med flashiga sponsorskor?

Det var 2003 i Birmingham som jag först pratade med Johan Wissman om hans framtidsplaner. Han var en färsking, 20 år gammal, och han skulle just springa 200 meter i inne-VM.

Framtiden var utstakad med femårsplan

Jag läser ur anteckningarna:

”Det blev tredjeplatser för både Johan Engberg i första och Johan Wissman i andra försöksheatet. Nackdelen av bana tre gick inte att kompensera.

För Johan Engberg fattades – efter 21,36 – 0,22 fram till semifinalklara andraplatsen och för Johan W. – 21,17 – en tiondel.”

Utslagna i försöket alltså.

Men det jag minns är samtalet vi hade någonstans i Birmingham.

Kan vita män springa fort utan dopning? frågade jag.

Johan Wissman talade om sin framtid och la ut texten minut efter minut om hur hans planer såg ut. Han skulle springa 200 meter i två, tre eller kanske fyra år, sen skulle han gå över till 400 för det borde passa honom bättre, men 200-metersträningen skulle ge honom den snabbhet som krävdes för att bli en världslöpare på 400.

Jag var förstummad.

Inte bara över planerna, utan över att det över huvud taget förekom planer. Jag var van vid idrottsmän som knappt orkade planera över nästa formsvacka eller unga människor över huvud taget som hade framförhållning jämfört med en sländas.

Där stod Johan Wissman och presenterade sig som en levande femårsplan av närmast sovjetisk karaktär.

Jag var förstummad igen.

Hur det gick?

Ja, ni såg hur det gick i går och ytterligare två dagar den där veckan. Johan Wissman har fått sitt världsgenombrott. Han har arbetat sig ner på tider som han bara kunde drömma om för ett år sen. Femårsplanen har gått fortare än någon kunnat räkna med. Inklusive han själv.

Han sprang 200 meter på 20,7 i går kväll, enligt A. Lennart Julin.

Med 200 kvar att springa. Hans tempo från 2003 har onekligen förbättrats något.

Wissman får den sämsta banan. Ytterbanan.

Han springer antagligen för fort. 21,7 på de första 200 meterna leder fram till att han är femma när upploppet startar. Det är nog lite för snabbt. Ändå klarar han av att hålla ett hyfsat sluttempo in the land of mjölk och syra.

Ingenting i friidrottsvärlden är jobbigare än ett upplopp på 400 meter.

Han blir sjua i mål och det är kanske en del som rynkar på näsan åt det, men ska ni förbanne mig inte göra.

En sjundeplats är ett fantastiskt resultat

Sverige har fått en världslöpare i sprint igen.

Det är ett tag sen vi hade en manlig sådan.

Sjua i en VM-final är en fantastisk framgång. Johan Wissman är bara 24 år. Visserligen äldre än Jeremy Wariner – pojken med guldskorna – men de har olika förutsättningar. Normala 400-meterslöpare mognar sent. Michael Johnson var 32 år när han satte sitt världsrekord i VM 1999 i Sevilla på 43,18.

Att lyssna på Wissman är en speciell upplevelse. Han pratar på som en normal svensk tonåring på bussen på väg hem från skolan en fredagseftermiddag. Jag gillade att höra att han var så nöjd i går. ”Jag har gjort allt rätt i varenda mikrosekund här i Osaka.”

Det är bra i ett annars ganska gnälligt Osaka.

Sen sa han de här orden som jag tycker kan stå som ett credo över allt vad framgångsrik idrott heter:

– Jag är beredd att träna hårdare än alla andra i världen.

Så tänkte Björn Borg.

Så tänkte Tiger Woods.

Jag tror Johan Wissman kommer att göra det. Så är han också det största Helsingborg fått fram sen Henke Larsson. Kent Olsson säger att Wissman nog kan komma så långt ner i tiderna att han kommer under 44 sekunder. Inte nästa år i Peking-OS, men senare. Femårsplanernas makt är stor. Även i röda Kina.

Att det kan innebära skador, utbrändhet, bakslag är en annan sak. Men Johan Wissman vet vad som är priset för framgång. Han är beredd att betala det. Även om det så ska ta en femårsplan till. Snabbheten och tekniken har han redan. Nu återstår uthålligheten.

Lasse Anrell