Capitals ger ångesten och pressen ett fett finger
NEW YORK. Efter ett decennium av brutala nederlag och bottenlösa besvikelser är det som att Washington Capitals sträckt ett långfinger i luften åt pressen och förväntningarna och ångesten och plötsligt spelar playoff-hockey bara för att ha kul.
Just därför finns en sällsynt god chans att de faktiskt vinner nattens Game 7-klassiker
– NHL-säsongens hittills mest exalterande klimax.
Ja, Washington Capitals har spelat stora matcher förr under den omtumlande Alex Ovetjkin-eran – inklusive sjunde, direkt avgörande draman mot Pittsburgh Penguins.
Men ingen med riktigt samma känsla som den som väntar i Verizon Center i den amerikanska huvudstadens Chinatown i natt.
Inte för Caps.
En överraskande upphämtning
Tidigare har de nått den här sortens infernaliska avgöranden i andra omgången efter att tappat klara ledningar i serier och när pucken släppts har de utstrålat stress och ängslan.
Och sedan naturligtvis förlorat big time.
Nu kommer de till säsongens – ja, kanske decenniets – största match med vind i ryggen och leenden på läpparna.
För bara ett par dygn sedan låg de under med 3–1 i matcher och ännu en lysande grundserie såg ut att vara på väg att mynna ut i ingenting.
Men den här gången har de, till omvärldens stora förvåning, replikerat och med två utsökta insatser utjämnat serien.
Det har aldrig hänt tidigare – inte så länge ”The Great Eight” och Nicklas Bäckström varit affischnamnen i The District.
Däremot har Penguins åkt ut några gånger efter att ha suttit på till synes säkra 3–1-ledningar, bland annat mot Tampa 2011 och New York Rangers 2014.
Bara så alla vet...
Men det är inte enkom vändningen i sig som väckt ett hopp de luttrade fansen nästan känner sig främmande inför.
Någonting helt nytt i Washington
Sedan den femte matchen, när de började tugga sig tillbaka in i duellen, har de påstådda förlorarna anammat en ny inställning och tar sig an de enorma utmaningarna med ett snudd på avslappnat sinnelag, aldrig tidigare skådat i Verizon Center.
Som Nicklas Bäckström sa till Sportbladet efter 5–2-proppen i måndags:
– Vi känner att vi inte har nånting alls att förlora. Ser man till vad media skriver kan det ju inte bli värre än det redan varit med alla serier vi förlorat, så vi försöker bara spela så bra vi kan och så får vi se vad som händer.
Kort sagt:
De ger ångesten och pressen och rädslan för att förlora ett fett finger.
Naturligtvis garanterar det ingalunda seger.
I Game 7 kan nästan vad som helst hända och även om Penguins sett något slitna ut i de senaste matcherna har de truppen full av potentiella matchvinnare och de vet exakt vad som krävs i den här sortens ögonblick.
Men Caps har de facto sin bästa chans att döda Pittsburgh- och andra omgången-spöket – någonsin.
Senare under natten nås samma slags avgörande i den helt absurda serien mellan Anaheim Ducks och Edmonton Oilers i södra Kalifornien.
Och snacka om att ankorna skulle behöva låna lite av Washingtons lediga attityd.
De har fyra år i rad åkt ut i just Game 7 – hemma i Honda Center.
Unga Edmonton darrar inte
Nu ska de försöka bryta den diaboliska trenden mot ett Edmonton som gång på gång på gång visat att de, sin ungdom till trots, inte darrar vad som än händer.
De har åkt på 0–7-smockor, tappat 3–0-ledningar i slutminuterna, blivit bortdöma och fått sina hjärtan krossade i sudden death – och ändå kommit tillbaka hela tiden.
Rår ett Anaheim med demoner flåsande i rakt i ansiktet verkligen på en sådan motståndare när det återigen är do-or-die-läge?
Bara om de också sträcker ett finger i luften åt alltihop...