Radiosportprofilen: ”Jag lever tack vare hål i huvudet”
Publicerad 2020-02-21
ÖREBRO. I fyra timmar låg Mats Dahlberg på golvet i ett hotellrum i Borlänge och försökte få hjälp.
Tre år senare har han tagit framsteg som läkarna inte trodde var möjliga.
– Att det är så många idrottsstjärnor som har blivit supportrar till mig nu betyder oerhört mycket, säger 67-åringen.
Mats Dahlberg levde ett helt liv som sportjournalist och var en mångårig trotjänare på Radiosporten.
I över 30 år var han en välkänd radioröst och kommenterade främst alpint, handboll, ishockey och fotboll.
Han har bevakat över 10 000 matcher, 13 OS, 21 alpina VM och 13 handbollsmästerskap.
– Jag har gått igenom två tunga separationer efter olyckan. Jag har separerat både från mitt jobb som jag har ägnat en stor del av mitt liv åt och min fru som jag har levt 35 år tillsammans med, säger Mats Dahlberg.
Hittades av städerskan
Det var i mars 2017 på väg hem från kvalmatchen Mora–Leksand som Mats Dahlberg fick en stroke mitt i natten.
Han föll ur sängen, slog i huvudet och drabbades också av en hjärnblödning av fallet.
Mobiltelefonen på nattduksbordet gick inte att nå, i fyra timmar låg han på golvet och spydde och dunkade i väggen för att få hjälp.
En städerska hittade honom till slut, det blev ambulans till Falun och sedan ambulansflyg till Uppsala.
– De där timmarna på golvet var den värsta mardrömmen, men jag har valt att inte sitta och tänka tillbaka på den där natten. De tankarna som kan dyka upp ibland är hur det hade blivit om jag fått hjälp snabbare, samtidigt kunde jag ha fått stroke när jag satt i bilen någon timme tidigare på natten i stället och brakat rakt ut i skogen, säger Mats Dahlberg.
Vill mycket mer
Vid en stroke är varje minut eller sekund viktig för att minimera skadorna.
– Jag pratade med Magnus Wislander som fick en stroke i höstas. Han var omgiven av människor och fick hjälp direkt, han klarade sig undan med mindre rörlighet i fingrarna i vänster hand – men det är svårt att göra något åt det där och vara förberedd, säger Mats Dahlberg.
Själv har han blivit förlamad i vänster sida, det saknas både rörlighet och känsel i armen och benet.
– Det som driver mig i livet nu är att komma tillbaka helt och kunna gå och använda kroppen fullt ut, jag har läst en bok av en amerikansk hjärnforskare som själv drabbades av en stroke och blev helt återställd i alla kroppens funktioner efter sju år. Läkarna har gett mig noll chans att kunna gå igen, för två veckor sedan gick jag 26 steg utanför huset där jag bara hade räcket nära mig – de säger att det är en enorm utveckling tack vare min vinnarskalle, kämparglöd och envishet, jag vill så mycket mer än det finns tid och assistans till, säger Mats Dahlberg.
Holmlund är förebilden
OS i Tokyo i sommar var tänkt att bli avslutet på den långa journalistkarriären, på vägen dit skulle han också göra alpina VM i Åre och OS i Pyeongchang.
Nu gick han i pension i höstas vid 67 års ålder och Radiosporten tackade av honom i Stockholm.
Förra vintern bjöd också Radiosporten honom till Idrottsgalan i Globen, han åkte limousine från Örebro och skålade i champagne i baksätet.
På Idrottsgalan träffade han Anna Holmlund som han bevakade mycket som reporter och som drabbades av en hjärnskada efter sin olycka.
– Det betydde mycket för mig att få träffa henne där, jag följer hennes rehabilitering och hon har blivit min stora idol och inspiration. Hon hade gått 18 trappor, då ska jag i alla fall klara en trappa upp till min lägenhet, säger Mats Dahlberg.
Tackar för stödet
De första som hörde av sig när han låg nedsövd i respirator var Pernilla Wiberg och Astrit Ajdarevic.
Stödet från alla idrottsstjärnor som han har bevakat genom åren beskriver han som mycket betydelsefullt för honom i hans kamp.
Bland de som han håller kontakten med allra mest och står honom närmast finns Isabella Gulldén samt Pernilla Wiberg och hennes man Bödvar Bjerke.
– Vid handbolls-VM i Japan i december skickade hela damlandslaget en hälsning, Isabella Gulldén har också verkligen tagit sig tid när jag varit på någon landskamp. Det hör av sig idrottare från hela världen att de saknar mig, så det känns som att jag har gjort något intryck i alla fall, säger Mats Dahlberg.
Det brister till slut för honom när han pratar om den omtanke han har fått.
Han knyter högernäven hårt och lägger den över hjärtat.
– Man pratar om handbollsfamiljen. Den är på riktigt, säger Mats Dahlberg.
Sedan håller inte rösten längre.
Jobbigt att lyssna på radio
Numera bor han själv i en liten tvåa vid Eyraområdet i Örebro.
Här ligger arenorna på en lång rad: Eyrabadet, Idrottshuset, Eyravallen, Örebro ishall och Vinterstadion.
Det mesta har nu blivit ombyggt och heter Behrn Arena.
Lägenhetshuset ligger på det som hette Lingplan och där Örebro SK tränade fotboll.
Mats Dahlberg brukar ta sig bort till fotbollsarenan och gör sina egna övningar bakom Oscar Jansson i mål när ÖSK tränar, han blir ivrigt påhejad av tränaren Axel Kjäll och spelarna ute på plan.
Han säger hela tiden ÖIK som klubben hette förr i stället och ÖHK och Eyravallen i stället för Behrn Arena.
– Både ÖSK och ÖIK har gett mig årskort till matcherna. Det blir ändå inte så många matcher numera, för jag vill ta mig ner och prata med tränarna och spelarna efter matcherna och det är svårt för mig att komma till spelarkorridorerna, säger Mats Dahlberg.
Däremot blir det många matcher och tävlingar i soffan framför teven i vardagsrummet.
– Där får man en bra plats och allt snack trots allt. Att lyssna på radio blir jobbigare, det kan kännas för mycket, säger Mats Dahlberg.
Sex barnbarn
I alla år har han levt ett mycket aktivt liv med mycket skidåkning, cykel och resor, han har alltid varit en familjeman där de tre barnen har getts mycket tid.
Intresset för Italien och mat håller han vid liv genom mycket matlagning hemma i köket med hjälp av hans assistenter.
På en träningscykel trampar han mil efter mil, samtidigt drömmer han om att han är ute på vägarna där han tidigare åkte till tävlingar och matcher.
– Livet har inte blivit som jag hade tänkt mig – jag har alltid känt mig som en italienare och hade tänkt att nu tillbringa mycket tid i Italien, även om jag hade lyssnat på Greta Thunberg och dragit ner på resandet, jag kör ju elrullstol nu i alla fall. Det viktigaste för mig nu är att följa med i mina sex barnbarns liv och ha min egna träning för att komma tillbaka, det är det som håller mig uppe – sedan har jag assistenterna som är min nya familj, jag har gjort ett lagbygge som heter Team Dahlis där alla bidrar på olika sätt, säger Mats Dahlberg.
Facebooks minnesfunktion i flödet om äldre inlägg kan bli plågsam.
– Här om dagen kom det upp en fem år gammal bild från VM i Vail. Det var sol, lössnö och pucklar – det var livet, säger Mats Dahlberg.
Sågade bort skallbenet
Olyckan inträffade några månader innan han skulle fylla 65 år.
– Det får jag se som något lyckosamt i sammanhanget. Nu har jag rätt till personlig assistans nio timmar om dagen som kan hjälpa mig i hemmet, om jag hade varit 65 år hade jag fått ligga som ett kolli på ett vårdhem och det hade inte varit ett värdigt liv, säger Mats Dahlberg.
På sjukhuset sågade de bort skallbenet och la i frysen för att släppa trycket på hjärnan, när det skulle sättas tillbaka efter fem veckor så passade det inte riktigt.
Därför har han ett stort hål i huvudet ovanför tinningen på höger sida.
– Jag har hål i huvudet, men jag lever tack vare hål i huvudet. Om det skulle bli aktuellt att de måste sätta dit en plastskalle i stället ska det stå Jofa på den, säger Mats Dahlberg.
Mycket känslor
Humorn finns kvar, men emellanåt blir också samtalet tungt och svart.
Flera gånger kommer tårarna och han fastnar ibland i lång tystnad med tom blick framför sig.
– Det är många gånger jobbigt och tungt, jag kan ha långa svackor. På sociala medier vill jag lägga ut det positiva och framstegen, men mellan raderna kan man nog ibland utläsa något annat – min barndomsvän och närmaste vän Bertil förstod att jag hade en jobbig period utan att jag sagt något, han satte sig självmant på bussen från Oslo förra våren för att komma hit, då hade jag också mycket riktigt en djup svacka, säger Mats Dahlberg.
Fläck på lungan
För en vecka sedan fick han åka ambulans akut in till sjukhuset.
– Jag mådde inte bra och fick ett bakslag, jag tappade balansen när jag hade duschat. Vid röntgen hittade de en fläck på ena lungan, de har tagit tester för att de vill utesluta att det är en tumör och jag väntar på provsvaren – det känns bara bra att de uppräckte den, jag oroar mig inte förrän jag vet något annat, säger Mats Dahlberg.
På vägen till Örebro hörde Mats Dahlberg av sig flera gånger.
”Det ligger mitt emot pressparkeringen.”
”Det blir pressfika med mazariner.”
”Min lägenhet är ett alpint museum.”
– Jag är glad att jag fick behålla talet och minnet, utan dem är det inte jag. Då hade jag varit ingenting, säger Mats Dahlberg.
På vägen ut fortsätter han att fråga om kollegor, matcher och idrottsstjärnor.