Början till slutet
Här är guldlandslaget som försvann
Sverige har tagit tio EM-guld i friidrott inomhus på 2000-talet.
Men i dag är det landslaget som försvann.
När EM avgörs i italienska Turin i början av mars finns inte en enda guldmedaljör kvar.
Jag tror det är början till slutet för det svenska friidrottsundret.
I dag startar inomhussäsongen på allvar med Samsung-galan i Göteborg och fortsätter till Malmö och MIG-galan på tisdag.
Men det är få svenska namn på affischerna.
I Malmö är det ryskan Jelena Isinbajeva som är det största namnet och i Göteborg flaggade man för nya höjddrottningen Blanka Vlasic – bara för att få veta att hon ställer in tävlingen.
Det är långt ifrån fjolårets svenska succévinter då Stefan Holm hade sin avskedsturné och Susanna Kallur jagade världsrekordet på 60 meter häck.
Tiden har hunnit ikapp de svenska friidrottarna.
Flera års stenhård träning har slitit och det verkar som alla får betala priset på samma gång.
Carolina Klüft, Susanna Kallur och Jenny Kallur har alla stoppats av samma skada – stressfrakturer.
Christian Olsson har gått sönder, kommit tillbaka och gått sönder igen.
Emma Green har opererat foten och är borta hela vintersäsongen.
Nästan alla som stått bakom 2000-talets medaljskörd i inne-EM är borta.
En epok där det blev fantastiska tio EM-guld, sju EM-silver och två EM-brons totalt.
Men ingenting varar för evigt.
Nu tror jag att det kan bli medaljer i Turin också, men Sverige kommer med en trupp utan favoriter.
De svenska medaljhoppen inskränker sig till Johan Wissman på 400 meter, Linus Thörnblad i höjd och Alhaji Jeng i stav.
På damsidan är en enda tjej nominerad just nu – Helena Engman i kula.
Så magert har det inte varit på hela 2000-talet.
Helena är en fantastisk kulstöterska efter svenska förhållanden, men det vore en bragd om hon tog medalj i EM.
Friidrotten kan bara hoppas att alla frisknar till lagom till utesäsongen och VM i Berlin i sommar.