En komedi om vanliga människor med ovanliga jobb
Publicerad 2024-09-19
Domarna gräver maniskt i fickorna just nu – totalt varnades 65 spelare under fjärde PL-omgången. Vad har hänt med det sunda förnuftet?
Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl – helt gratis! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!
Hello,
Har ni hängt med i den senaste domarsvängen i Premier League? Vi kommer dit, men först vill jag påminna om en händelse som snart firar ett år.
Det finns något mytomspunnet kring Stockley Park, domarnas högkvarter i utkanten av London.
Framför mig ser jag ett sådant där stelt kontorslandskap med grå heltäckningsmatta, kaffefläckiga skrivbord och ett gäng lätt stressade (till 99 procent manliga) medarbetare.
I mitten står chefen, självgod och med ett snett leende, redo att dra någon halvtråkig ordvits för att hålla stämningen uppe. Eller närvara i en sändning i Sky Sports för att sprida bra PR, allt för att lätta på kritiken utifrån.
Ljudupptagningen från Tottenhams möte med Liverpool i oktober 2023 är som hämtad ur en svart komedi.
Om ni inte minns: Luis Diaz drar in ett – regelrätt – mål som flaggas för offside, och inne i VAR-bunkern börjar domarna febrilt dra linjer och tjattra fram och tillbaka tills de till slut kommer överens om att målet faktiskt ska stå.
Problemet? Jo, tjattret.
Kommunikationen havererar fullständigt och innan någon hinner blinka har huvuddomaren satt igång spelet igen, helt övertygad om att linjedomaren fick rätt från första början.
– Vänta, vänta, vänta! hörs en nervös röst. Är du säker på det här domslutet?
– Ja, svarar röst nummer två.
– Är du säker?
– Offside, mål, ja.
– Det är fel, Daz.
– Va?
– Det var onside. Bilden vi såg var onside.
– OH F***.
Det är en dialog som hade kunnat plockas rakt ur en scen i The Office.
Den gångna helgen skedde ytterligare hjärnsläpp – fast på planen snarare än i VAR-bunkern.
Återigen kan jag se det framför mig: Domarna samlas för veckomöte på Stockley Park, där chefen själv (Howard Webb) klickar fram en power-point fylld med bilder från Arsenals möte med Brighton.
– Declan Rices två gula kort var korrekta, men João Pedro skulle också ha haft ett när han slog bort bollen i första halvleken, säger Webb och spänner blicken i Chris Kavanagh som skruvar besvärat på sig.
– Ni måste bli mer konsekventa i helgen, är det förstått?
De anställda mumlar jakande. Australiern Jarred Gillett är redan på helspänn inför sitt första North London Derby, men budskapet sjunker in (lite för bra, ska det visa sig).
Huvudkaraktären i det här avsnittet av THE PGMOL spelas dock av rutinerade Anthony Taylor.
Vad domaren tänkte när han värmde upp under strålkastarljusen på Vitality Stadium, kände havsbrisen mot sin kind denna kyliga lördagskväll nere vid kusten?
Antagligen på att han ville följa instruktionerna. Så pass hårt att det spårade ur fullständigt.
I 18:e minuten halar Taylor upp sitt första gula kort i Bournemouths möte med Chelsea. Ryan Christe har fällt Cole Palmer och opponerar sig inte överdrivet.
Efter en dryg halvtimmes spel tilldelas Chelseas David Fofana ett hyfsat billigt kort, varpå Lewis Cook snart också hamnar i boken.
Först i 36:e minuten får en spelare gult kort för protest, Adam Smith, som anser att målvakten Robert Sanchez borde bli utvisad. Det blir en varning och straff till Bournemouth i stället (som målvakten räddar).
– Han börjar få slut på papper, skojar kommentatorn när Taylor delar ut sin sjunde varning i 52:e minuten till Nico Jackson, än en gång för snack.
Snart står tre av fyra i Chelseas backlinje på gult kort. Inhopparen Jadon Sancho börjar skratta när Taylor även varnar honom för att ha ifrågasatt en frispark.
Sedan är det (ofattbart nog) ett tjugo minuter långt hopp mellan den tionde och elfte varningen. Bland annat får Renato Veiga ett gult kort för att ha firat Chelseas mål med fansen.
När slutsignalen ljuder har 14 spelare varnats plus båda huvudtränarna, Andoni Iraola och Enzo Maresca.
Nytt rekord i Premier League, i en match som inte ens kändes rå.
– Du klarade dig undan ett va, Alan? frågar kommentatorn ironiskt sin kollega Smith.
Taylor är inte ensam om att gräva maniskt i fickan. Totalt varnas 65 spelare under fjärde omgången, inklusive åtta i Gilletts Londonderby.
Jag hade gett mycket för att få vara med på måndagsmötet på Stockley Park.
Hur Webb tar sats, kastar en snabb blick mot den gråmulna himlen utanför fönstret, kanske tittar in i kameran, innan han klickar fram veckans power-point.
– Så, det här med sunt förnuft...
Där och då vet alla att det kommer bli en lång morgon.
Denna vecka...
... mår jag lite dåligt över att se rubriken ”Kändistätt i Birmingham”. Kanske är jag en bitter bakåtsträvare, och Wrexham frodas ju som aldrig förr över att ha Hollywood-skådisar till ägare. Men varje litet tecken på en amerikaniserad idrott oroar (droppen var när speakern på St Andrew’s ombad åskådarna att bänka sig till ”inför-underhållningen”...).
... till helgen startar Women’s Super League, som stoltserar med så många svenskar att det nästan är svårt att hålla räkningen. Förhoppningsvis får Rosa Kafaji göra ligadebut på The Emirates på söndag.
... dessutom är det kul att Sportbladet sänder veckans viktiga CL-matcher.
Tack för mig!
/Frida
Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl – helt gratis! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!