Spännande utveckling inom turneringspoker

Sedan turneringsformatet uppfanns 1971, till det årets WSOP i Las Vegas, har konceptet utvecklats med åren. Återinköpsturneringar, sit-and-go, shoot­outs, speed poker, heads-uptävlingar och en massa annat har introducerats, inte minst inom nätpoker.

Några av de nyare fenomenen är ”uppdubblingsevent”, där tio spelare startar och de fem som så småningom är kvar har dubblat upp sina pengar; ”buy-in hunter”, där det inte finns prispengar för placeringar utan man vinner inköpet från alla de spelare man slår ut på vägen; och ”wildcat sng’s”, där spelet avbryts efter ett specificerat antal minuter och de tre som i det ögonblicket har mest marker tilldelas prispengarna.

En mera udda företeelse i spelets utmarker är ”camage”, som regelmässigt drar flera hundra startande: i varje giv är alla spelarna automatiskt all-in, och de överlevande går vidare till nästa giv när borden slås ihop och man lottas in på en ny plats. Kort sagt inga som helst beslut att fatta, utan i stället ett pokerlotteri i realtid.

Ett format som här i Sverige faktiskt premierade på Casino Cosmopol nyligen är ”Twin Poker”, dit man anmäler sig parvis. Du själv och din partner spelar varsin parallell turnering, och ni kan alltså vinna var och en för sig – men också tillsammans, genom att få den bästa placeringen totalt.

”Second Chance-turneringar” introducerades i Storbritannien för några år sedan. En sådan kan sägas vara en ”rebuy-turre” med gratis återinköp. I grunden är den en freeze­out, där du emellertid kan välja att börja med halva eller hela markerstapeln. Väljer du att börja med halva, kan du ta ut den andra halvan när du vill inom en föreskriven tidsperiod. På så vis kan du förlora en viktig all-in och ändå ha chansen att komma igen, som en liten ”olycksfallsförsäkring” utan kostnad.

Ytterligare ett intressant experiment var ”mardrömsturneringen” Iron Man på kortklubben Commerce i Kalifornien nu i september. Där fanns INGA pauser av några som helst skäl (du fick förstås lämna bordet för toalettbesök och annat, men då togs som alltid mörkar och ante från din stapel), utan turneringen rullade obönhörligen på tills det var ”last man standing”. Den blev dock inte så krävande som arrangörerna hoppades på, utan var färdigspelad redan efter lite över 19 timmar.

En ny Iron Man-turnering har redan aviserats till L.A. Poker Classics 2010, och lita på att man då så att säga kommer att ha korrigerat strukturen?...

Säkert kommer vi att få se ännu fler intressanta turneringsformat i framtiden, till glädje för oss spelare – och till gagn för ­pokerintresset.

Dan Glimne